loading




Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times
Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times
Blogg

Moralkakor: ”Resan till paradiset” och paj med hallonpannacotta, lime och choklad

Eva Sagerfors

Följ med på en underhållande resa till paradiset. Till den indiska sagan bjuder vi på en mild paj med goda, friska smaker. Pajen är gluten- och mjölkfri, och sötas naturligt med honung.

I den här pajen samsas milda smaker av hallon och choklad. Botten, gjord på nötter, dadlar, kokos och kakao, behöver inte bakas i ugn utan trycks bara ut i formen. Pajdegen fungerar också fint att göra chokladbollar av. Fyllningen görs på hallonsås och kokosmjölk, och sötas alldeles lagom och naturligt med honung.

För att få en lite skarpare ton av hallon kan man strö hallonpulver över pajen. Pulvret finns att köpa färdigt, men är enkelt att göra på rester av hallonsåsen till pajen.

Himlens paradis

Hur är det egentligen i himlens paradis? Och vad krävs av oss för att komma dit? Den indiska sagan om trädgårdsmästaren Gaubas resa till paradiset är både underhållande och tänkvärd. Den finns att läsa i sin helhet i Sagor från hela världen, 1988.

Här följer en kortare version. Receptet finns efter sagan.

Resan till paradiset

Den här berättelsen handlar om den unge Gauba, en flitig, indisk tempelträdgårdsmästare med en stor önskan i livet – han ville till paradiset. Det hade varit hans stora dröm sedan han var barn. På något sätt skulle han komma dit, och det tillsammans med alla hans kära.

En kväll när han tittade ut från sin stuga i trädgården såg han något stort röra sig mellan de höga bananträden i månskenet. Han tog snabbt upp sin käpp och fick fart iväg för att ta hand om inkräktaren.

Innan han kommit ända fram ropade han argt:

– Hallå där! Ditt fräcka nöt, vet du inte att den här trädgården hör till det heliga templet?

Djuret gick lugnt vidare och när Gauba kommit närmare såg han till sin stora förvåning vad det var. Det var en vit elefant, vit som Himalayas snö. Det var en majestätisk syn. Elefanten hade stora betar av elfenben och ögon som diamanter.

Gauba var stum av häpnad. Han visste mycket väl vad som sades om vita elefanter – att de lär komma från paradiset och när de kommer ner till jorden så är det för att utföra särskilda uppdrag. Bara att se en sådan är lyckobringande.

En mängd frågor for genom hans huvud. Vad skulle det här betyda? Hade han blivit bönhörd av den gode guden som sänt elefanten för att hämta Gauba?

När Gauba sedan bad elefanten att inte förstöra trädgårdens frukter var tilltalet vänligare.

– De ska bli offergåvor i templet.

Foto: Pixabay

Den vita elefanten kom emot honom och Gauba föll på knä med armarna korsade över bröstet.

– Jag är lycklig att få se er och jag hälsar er.

Då log elefanten och frågade vad han önskade sig.

– Nådigaste elefant, jag är så trött på jordelivet och vill så gärna komma till paradiset.

Elefanten myste och frågade vilka goda gärningar han hade gjort för att förtjäna ett saligt liv i paradiset. Gauba berättade då om hur han i hela sitt liv hade vårdat tempelträdgården, odlat de vackraste blommor och skördat de ädlaste frukter att offra till gudarna.

– Aldrig har jag gjort någon något ont eller gjort något orätt.

Då lovade den vita elefanten att vid nästa fullmåne skulle han komma tillbaka till trädgården. Gauba skulle då få ta tag i elefantens svans och flyga med honom. Gauba blev överlycklig och bjöd elefanten av de finaste bananerna.

– Men vad ska du göra i paradiset alldeles ensam? frågade elefanten.

– Ensam? Jag skulle ta med mig min goda hustru. Lite pratsam är hon. Och apan kan jag inte heller lämna.

Elefanten log och undrade hur han skulle få med sig dem också. Det hade Gauba svar på; medan hustrun kunde hålla i hans rock, så kunde apan sitta på hans axel. Förslaget roade elefanten och han godtog idén. Innan Gauba hann uttrycka sin tacksamhet var det stora, vita djuret redan på väg uppåt.

När elefanten inte syntes längre skyndade Gauba hem till sin hustru för att berätta den fantastiska nyheten. Först blev hon orolig att han blivit galen, men efter att han flera gånger beskrivit samtalet med elefanten blev hon lugnare. Men hon kände inte samma lycka som Gauba över att lämna jorden. Istället var hon rädd att mycket av det hon tyckte om på jorden inte skulle finnas i paradiset.

Men hon gav med sig och de kom överens om att hålla sina planer hemliga.

Nu var hustrun som sagt av den pratglada sorten och hade förstås svårt att vara tyst om en sådan hemlighet. Hon måste väl ändå få ta farväl av sin gamla tant, alla sina yngre släktingar och sin ärade präst? För att inte tala om alla vänner i byn som alltid varit så vänliga mot henne. Och vad gjorde det om de fick veta att en himmelsk elefant skulle komma och hämta hennes man som belöning för hans trogna arbete med tempelträdgården? Jo, de skulle nog bli avundsjuka, men vad gjorde det?

Det blev fullmåne igen och dags för avfärd. Det visade sig då att hustrun hade lovat alla släktingar och vänner att komma med till paradiset.

Så syntes mycket riktigt den vita elefanten och hela sällskapet skyndade ljudlöst till platsen. De ville inte väcka de sovande tempelprästerna. Elefanten blev häpen över att se alla människor och trodde att de hade kommit för att ta avsked av Gauba och hans hustru. Den föll så på knä för att Gauba skulle kunna ta tag i hans svans. Sedan bar det av med en gång.

På Gaubas axel satt den lilla apan Kalu, och med ett stadigt tag höll sig hustrun fast i Gaubas rock. Hustruns gamla tant höll i hennes kläder, och därefter kom en brorson, sedan nästa, och nästa, och så vidare.

Så gick färden över Himalayas toppar, och Gauba var förväntansfull och så glad över att de snart borde vara framme. Medan de flög där tog ett livligt samtal fart. Bara Kalu var tyst; han hade somnat. Man försökte föreställa sig hur det skulle vara där uppe i paradiset.

– Käre make, kommer de fina herrskaperna i paradiset att umgås med oss enkla och fattiga människor? undrade Gaubas hustru.

– Det är klart, i paradiset är det helt annorlunda än på jorden. Det har jag ju berättat, svarade Gauba.

Snart kom nästa fråga.

– Säg mig, kommer jag att behöva arbeta lika hårt som på jorden?

– Kära hustru, där behöver vi inte bekymra oss om någonting. Du behöver inte laga mat eller sy; det finns det änglar som gör.

Efter en liten stund sade hon:

– Käre make, min tant undrar om det finns fisk i paradiset.

– Hur kan du bara tänka på vanliga och vardagliga saker när vi är på väg till paradiset? Var tyst och vänta och se.

Men hustrun kunde inte vara tyst.

– Käre make, en sista fråga: finns det vattenmeloner i paradiset?

Gauba svarade skarpt.

– Kan du inte vara tyst! Det är klart att det gör. Gudarna tycker mycket om vattenmeloner.

Foto: Suanpa/Pixabay

Hustrun blev glad och undrade hur stora de är. Men Gauba hade fått nog och tappade humöret.

– Såå stora är de, skrek han ilsket.

Han måttade med händerna för att visa hur stora melonerna i himlen är – och släppte förstås taget om elefantens svans.

Ja, man kan föreställa sig hur det såg ut när hela sällskapet, som just varit så fulla av förväntan, nu plötsligt störtade ner mot jorden igen. Hela sällskapet utom den lilla apan Kalu. Han hade blivit väckt av Gaubas skrik och hoppat upp på elefantens bakdel.

Så Gaubas lilla älskling kom till paradiset, medan de andra kom tillbaka till tempelträdgården. Ingen hade dock tagit skada tack vare den vita elefantens välsignelse. Men Gauba var olycklig. Inte så mycket för den förlorade chansen att komma till himlen, utan för att han mist sin kära vän Kalu.

Gauba gick till templet varje dag för att be till Gud att få sin lilla älskling tillbaka. Och en natt hörde han en röst utanför dörren – där på trappen satt Kalu. Gauba blev överlycklig.

– Varför kom du tillbaka? Har du saknat mig?

Kalu skakade på huvudet och såg trumpen ut. Gauba klappade honom.

– Trivdes du inte i paradiset? Berätta hur det är där.

– Jag struntar i paradiset. Där finns inga nötter eller bananer, och inga vattenmeloner.

Sedan rullade Kalu ihop sig till en boll i Gaubas famn, och så slutar sagan om resan till paradiset.

Paj med hallonpannacotta, lime och choklad

Det här behövs för cirka 10 bitar

Botten

20 färska dadlar

2 dl kokosflingor

1 dl cashewnötter

1 dl pumpakärnor

2 msk kakao

en nypa salt

Fyllning

400 g kokosmjölk

1 dl kokosgrädde

1 ½ dl hallonmos, passerat

3 msk pressad lime

3 msk honung

1 msk gelatinpulver

Garnering

Kokosflarn

Hallonpulver

Gör så här

Mixa dadlarna fint i en matberedare. Lägg i övriga ingredienser till pajbottnen och mixa igen. Tryck ut massan i en pajform på ungefär 21 cm i diameter.

Tina hallonen om de är frysta och passera genom en finmaskig sil. Det som blir över kan man ta vara på och torka till knapriga hallonremmar eller göra hallonpulver på.

För att göra hallonpulver, bred ut det överblivna tunt på ett bakplåtspapper. Låt stå i ugn på 50 grader, med ugnsluckan på glänt i några timmar tills hallonmassan blivit torr som papper. Bryt bitar och mortla till ett pulver. För att undvika de kärnor som finns kvar, häll i en tesil när det är dags att pudra över pajen.

Fyllning: Häll upp 1-2 dl kokosmjölk i en bunke och strö ut gelatinpulvret på. Låt det stå och svälla en stund.

Koka upp hallonmoset med limesaften och låt koka på lägre värme under omrörning i 5 minuter för att minska volymen och koncentrera smaken. Rör om i kokosmjölken och gelatinet, och häll sedan hallonsåsen i bunken. Blanda i övriga ingredienser och vispa slätt. Häll i pajskalet och låt stå kallt några timmar så att det stelnar.

Strö hallonpulver över och garnera med kokosflarn innan servering.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading




Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times
Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times
Blogg

Moralkakor: ”Resan till paradiset” och paj med hallonpannacotta, lime och choklad

Eva Sagerfors

Följ med på en underhållande resa till paradiset. Till den indiska sagan bjuder vi på en mild paj med goda, friska smaker. Pajen är gluten- och mjölkfri, och sötas naturligt med honung.

I den här pajen samsas milda smaker av hallon och choklad. Botten, gjord på nötter, dadlar, kokos och kakao, behöver inte bakas i ugn utan trycks bara ut i formen. Pajdegen fungerar också fint att göra chokladbollar av. Fyllningen görs på hallonsås och kokosmjölk, och sötas alldeles lagom och naturligt med honung.

För att få en lite skarpare ton av hallon kan man strö hallonpulver över pajen. Pulvret finns att köpa färdigt, men är enkelt att göra på rester av hallonsåsen till pajen.

Himlens paradis

Hur är det egentligen i himlens paradis? Och vad krävs av oss för att komma dit? Den indiska sagan om trädgårdsmästaren Gaubas resa till paradiset är både underhållande och tänkvärd. Den finns att läsa i sin helhet i Sagor från hela världen, 1988.

Här följer en kortare version. Receptet finns efter sagan.

Resan till paradiset

Den här berättelsen handlar om den unge Gauba, en flitig, indisk tempelträdgårdsmästare med en stor önskan i livet – han ville till paradiset. Det hade varit hans stora dröm sedan han var barn. På något sätt skulle han komma dit, och det tillsammans med alla hans kära.

En kväll när han tittade ut från sin stuga i trädgården såg han något stort röra sig mellan de höga bananträden i månskenet. Han tog snabbt upp sin käpp och fick fart iväg för att ta hand om inkräktaren.

Innan han kommit ända fram ropade han argt:

– Hallå där! Ditt fräcka nöt, vet du inte att den här trädgården hör till det heliga templet?

Djuret gick lugnt vidare och när Gauba kommit närmare såg han till sin stora förvåning vad det var. Det var en vit elefant, vit som Himalayas snö. Det var en majestätisk syn. Elefanten hade stora betar av elfenben och ögon som diamanter.

Gauba var stum av häpnad. Han visste mycket väl vad som sades om vita elefanter – att de lär komma från paradiset och när de kommer ner till jorden så är det för att utföra särskilda uppdrag. Bara att se en sådan är lyckobringande.

En mängd frågor for genom hans huvud. Vad skulle det här betyda? Hade han blivit bönhörd av den gode guden som sänt elefanten för att hämta Gauba?

När Gauba sedan bad elefanten att inte förstöra trädgårdens frukter var tilltalet vänligare.

– De ska bli offergåvor i templet.

Foto: Pixabay

Den vita elefanten kom emot honom och Gauba föll på knä med armarna korsade över bröstet.

– Jag är lycklig att få se er och jag hälsar er.

Då log elefanten och frågade vad han önskade sig.

– Nådigaste elefant, jag är så trött på jordelivet och vill så gärna komma till paradiset.

Elefanten myste och frågade vilka goda gärningar han hade gjort för att förtjäna ett saligt liv i paradiset. Gauba berättade då om hur han i hela sitt liv hade vårdat tempelträdgården, odlat de vackraste blommor och skördat de ädlaste frukter att offra till gudarna.

– Aldrig har jag gjort någon något ont eller gjort något orätt.

Då lovade den vita elefanten att vid nästa fullmåne skulle han komma tillbaka till trädgården. Gauba skulle då få ta tag i elefantens svans och flyga med honom. Gauba blev överlycklig och bjöd elefanten av de finaste bananerna.

– Men vad ska du göra i paradiset alldeles ensam? frågade elefanten.

– Ensam? Jag skulle ta med mig min goda hustru. Lite pratsam är hon. Och apan kan jag inte heller lämna.

Elefanten log och undrade hur han skulle få med sig dem också. Det hade Gauba svar på; medan hustrun kunde hålla i hans rock, så kunde apan sitta på hans axel. Förslaget roade elefanten och han godtog idén. Innan Gauba hann uttrycka sin tacksamhet var det stora, vita djuret redan på väg uppåt.

När elefanten inte syntes längre skyndade Gauba hem till sin hustru för att berätta den fantastiska nyheten. Först blev hon orolig att han blivit galen, men efter att han flera gånger beskrivit samtalet med elefanten blev hon lugnare. Men hon kände inte samma lycka som Gauba över att lämna jorden. Istället var hon rädd att mycket av det hon tyckte om på jorden inte skulle finnas i paradiset.

Men hon gav med sig och de kom överens om att hålla sina planer hemliga.

Nu var hustrun som sagt av den pratglada sorten och hade förstås svårt att vara tyst om en sådan hemlighet. Hon måste väl ändå få ta farväl av sin gamla tant, alla sina yngre släktingar och sin ärade präst? För att inte tala om alla vänner i byn som alltid varit så vänliga mot henne. Och vad gjorde det om de fick veta att en himmelsk elefant skulle komma och hämta hennes man som belöning för hans trogna arbete med tempelträdgården? Jo, de skulle nog bli avundsjuka, men vad gjorde det?

Det blev fullmåne igen och dags för avfärd. Det visade sig då att hustrun hade lovat alla släktingar och vänner att komma med till paradiset.

Så syntes mycket riktigt den vita elefanten och hela sällskapet skyndade ljudlöst till platsen. De ville inte väcka de sovande tempelprästerna. Elefanten blev häpen över att se alla människor och trodde att de hade kommit för att ta avsked av Gauba och hans hustru. Den föll så på knä för att Gauba skulle kunna ta tag i hans svans. Sedan bar det av med en gång.

På Gaubas axel satt den lilla apan Kalu, och med ett stadigt tag höll sig hustrun fast i Gaubas rock. Hustruns gamla tant höll i hennes kläder, och därefter kom en brorson, sedan nästa, och nästa, och så vidare.

Så gick färden över Himalayas toppar, och Gauba var förväntansfull och så glad över att de snart borde vara framme. Medan de flög där tog ett livligt samtal fart. Bara Kalu var tyst; han hade somnat. Man försökte föreställa sig hur det skulle vara där uppe i paradiset.

– Käre make, kommer de fina herrskaperna i paradiset att umgås med oss enkla och fattiga människor? undrade Gaubas hustru.

– Det är klart, i paradiset är det helt annorlunda än på jorden. Det har jag ju berättat, svarade Gauba.

Snart kom nästa fråga.

– Säg mig, kommer jag att behöva arbeta lika hårt som på jorden?

– Kära hustru, där behöver vi inte bekymra oss om någonting. Du behöver inte laga mat eller sy; det finns det änglar som gör.

Efter en liten stund sade hon:

– Käre make, min tant undrar om det finns fisk i paradiset.

– Hur kan du bara tänka på vanliga och vardagliga saker när vi är på väg till paradiset? Var tyst och vänta och se.

Men hustrun kunde inte vara tyst.

– Käre make, en sista fråga: finns det vattenmeloner i paradiset?

Gauba svarade skarpt.

– Kan du inte vara tyst! Det är klart att det gör. Gudarna tycker mycket om vattenmeloner.

Foto: Suanpa/Pixabay

Hustrun blev glad och undrade hur stora de är. Men Gauba hade fått nog och tappade humöret.

– Såå stora är de, skrek han ilsket.

Han måttade med händerna för att visa hur stora melonerna i himlen är – och släppte förstås taget om elefantens svans.

Ja, man kan föreställa sig hur det såg ut när hela sällskapet, som just varit så fulla av förväntan, nu plötsligt störtade ner mot jorden igen. Hela sällskapet utom den lilla apan Kalu. Han hade blivit väckt av Gaubas skrik och hoppat upp på elefantens bakdel.

Så Gaubas lilla älskling kom till paradiset, medan de andra kom tillbaka till tempelträdgården. Ingen hade dock tagit skada tack vare den vita elefantens välsignelse. Men Gauba var olycklig. Inte så mycket för den förlorade chansen att komma till himlen, utan för att han mist sin kära vän Kalu.

Gauba gick till templet varje dag för att be till Gud att få sin lilla älskling tillbaka. Och en natt hörde han en röst utanför dörren – där på trappen satt Kalu. Gauba blev överlycklig.

– Varför kom du tillbaka? Har du saknat mig?

Kalu skakade på huvudet och såg trumpen ut. Gauba klappade honom.

– Trivdes du inte i paradiset? Berätta hur det är där.

– Jag struntar i paradiset. Där finns inga nötter eller bananer, och inga vattenmeloner.

Sedan rullade Kalu ihop sig till en boll i Gaubas famn, och så slutar sagan om resan till paradiset.

Paj med hallonpannacotta, lime och choklad

Det här behövs för cirka 10 bitar

Botten

20 färska dadlar

2 dl kokosflingor

1 dl cashewnötter

1 dl pumpakärnor

2 msk kakao

en nypa salt

Fyllning

400 g kokosmjölk

1 dl kokosgrädde

1 ½ dl hallonmos, passerat

3 msk pressad lime

3 msk honung

1 msk gelatinpulver

Garnering

Kokosflarn

Hallonpulver

Gör så här

Mixa dadlarna fint i en matberedare. Lägg i övriga ingredienser till pajbottnen och mixa igen. Tryck ut massan i en pajform på ungefär 21 cm i diameter.

Tina hallonen om de är frysta och passera genom en finmaskig sil. Det som blir över kan man ta vara på och torka till knapriga hallonremmar eller göra hallonpulver på.

För att göra hallonpulver, bred ut det överblivna tunt på ett bakplåtspapper. Låt stå i ugn på 50 grader, med ugnsluckan på glänt i några timmar tills hallonmassan blivit torr som papper. Bryt bitar och mortla till ett pulver. För att undvika de kärnor som finns kvar, häll i en tesil när det är dags att pudra över pajen.

Fyllning: Häll upp 1-2 dl kokosmjölk i en bunke och strö ut gelatinpulvret på. Låt det stå och svälla en stund.

Koka upp hallonmoset med limesaften och låt koka på lägre värme under omrörning i 5 minuter för att minska volymen och koncentrera smaken. Rör om i kokosmjölken och gelatinet, och häll sedan hallonsåsen i bunken. Blanda i övriga ingredienser och vispa slätt. Häll i pajskalet och låt stå kallt några timmar så att det stelnar.

Strö hallonpulver över och garnera med kokosflarn innan servering.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024