Mästarens tråd: Så inspirerar Thayer Jennifer Gennari
Målningen “Kvinna i grekisk stad” (detalj) runt 1894, av Abbott Handerson Thayer (1849–1921). Olja och harts på kanvas. Foto: Addison Gallery of American Art


I "Mästarens tråd" delar verksamma konstnärer med sig av sina tankar om ett mästerverk som inspirerar deras pågående arbete.

Många levande och döda konstnärer vill få oss att se och måla på nya sätt, men det är de gamla mästarna som bygger bo i vårt medvetande. De kritiserar oss tyst och får oss att göra bättre ifrån oss. Abbott Henderson Thayer (1849–1921) är min största inspirationskälla.

Thayer föddes 1849 i Boston, Massachussetts i USA. Som barn trollbands han av naturen. Han fascinerades särskilt av fåglar, så till den grad att han försökte konservera dem. Denna passion kom att följa honom resten av livet, vilket också avspeglas i hans gestaltning. 1887 färdigställde Thayer målningen ”Ängel”. Den föreställer dottern Mary framför ett par vingar som är fastspikade på en platta. Det är Thayers sätt att skapa illusionen av en änglafigur.

Thayer har sagt: ”Min fågelpassion har utan tvekan fått mig att luta åt att jobba in vingar i mina bilder; men framför allt har jag lagt till vingarna, förmodligen mer, för att symbolisera en upphöjd atmosfär där man inte behöver förklara gestalternas handlingar.”

Thayer ville lyfta upp kvinnor istället för att behandla dem som objekt, vilket var ganska unikt på den tiden. Andra målare behandlade den kvinnliga formen som föremål i ett stilleben, vilket uppmuntrar allmänheten att se kvinnan som en uteslutande sexuell varelse. Thayer ansåg att detta bidrog till att degradera kvinnan. Han använde sitt eget arbete till att påverka den allmänna opinionen i en annan riktning.

Målning av Abbott Handerson Thayer, "Ängel" (runt 1887), olja på kanvas. Foto: National Museum of American Art, Smithsonian Institution

Thayer ståndaktiga försvar av kvinnor är en del av anledningen till att jag valde honom. Jag gillar Thayers inflytande i samhället, men också hans graciösas stil, som ger en känslomässig koppling till motivet.

I målningen ”Kvinna i grekisk stad” avbildar Thayer en kvinna som sitter i ett rum, intimt beskuret. Uppe i högra hörnet ser man en glimt av havet.

Detta är en stillsam målning, på alla sätt och vis. Även vid första ögonkastet kan man lätt föreställa sig hur det skulle vara att befinna sig i det där rummet. Hur det skulle vara att sitta där tillsammans med den där kvinnan. Du kan höra vinden och känna dofterna av havet medan det varma skenet från en (som jag föreställer mig) soluppgång träffar dig, precis som det träffar kvinnan. Thayer har skapat en trovärdig och romantisk miljö, utan något annat än en mörk bakgrund, ett varmt sken och ett hemligt uttryck.

Thayers ängelmålningar bär en känslomässig rikedom. De manifesterar hans önskan att höja upp kvinnan över det vardagliga. ”Kvinna i grekisk stad” är samma koncept men på ett annat sätt. Denna kvinna lyfts inte av vingar, men Thayer använder kvinnans uttryck för att belysa ett djup som man vanligen inte lägger märke till. Vingarna glorifierar kroppen, detta uttryck glorifierar själen.

Jennifer Gennaris målning "Flicka med glasvas" (2016), olja på duk. Foto: Jaiseok Kang

När jag jobbar tänker jag på detta: Hur kan jag förmedla en stark atmosfär? Hur kan jag få betraktaren att relatera till motivet? Hur kan jag förse betraktaren med precis så mycket information att de förstår berättelsen? Jag vill att betraktaren ska slås av ett starkt visuellt uttryck, och sedan sugas in av en kraft som jag ser som innebörden i mitt motiv.

I min målning ”Flicka med glasvas” försöker jag att ställa frågor och ge svar på dem. Jag vill att betraktaren först ska få ett starkt visuellt intryck av den solida kompositionen av gestaltning och skuggor. Jag hoppas på att kunna hålla kvar betraktarens uppmärksamhet genom flickans uttryck, få det att kännas som att hon är en person med verkliga tankar.

Alldeles för ofta ser jag arbeten som visar nakna kvinnor bara för nakenhetens skull (vad det verkar). Det är inte bara tråkigt, det är också en förlorad möjlighet som jag ser det. Målare borde alltid försöka upphöja både sig själva och sitt motiv. Thayer är en mästare på det, och en inspiration som kommer att följa mig resten av min karriär.

Jennifer Gennari. Foto: Privat

Jennifer Gennari är en klassiskt skolad figurativ konstnär. Hon avslutade sina studier på Ringling College of Art and Design 2005 och 2008 for hon till Italien för att studera vid Florence Academy of Art, där hon ägnade tre år åt att studera klassisk realism hos David Graves. Hon är undervisar vid National Academy Museum och har även privatundervisning i sin ateljé i Greenpoint, Brooklyn, New York. Gennaris verk har ställts ut internationellt och har fått åtskilliga priser och utmärkelser.