För tjugo år sedan hade den sydkoreanska filmen Livets hjul premiär. Det är en tankeväckande och vacker film, som utgår från den buddhistiska filosofin.
I en sjö mitt ute i vildmarken ligger en konstgjord liten ö. Där bor en buddhistisk äldre man och en pojke som är hans lärling. Ingen karaktär i filmen är namngiven. Vi får följa de två under flera årtionden, i fem delar, som utgörs av de fyra årstiderna, där våren både börjar och avslutar filmen. Den sydkoreanska titeln på filmen lyder ungefär: ”Vår, sommar, höst, vinter och vår.” Också denna titel visar på filmens cykliska och buddhistiska världsåskådning.
Vid sjön finns en port som samtliga karaktärer passerar när de ska till ön eller kommer från den. Det finns dock inga väggar kring denna port. Även i det hus där lärlingen och hans mästare bor finns en dörr utan väggar. Varje ny del börjar med att porten vid sjön öppnas. Detta är bokstavligen en ingång till filmens tematik. Porten påminner mycket om vad tradition över huvud taget innebär, att ge en i sig själv trivial handling stor betydelse. Skälet till att det är viktigt att gå igenom en port är kanske just att väggar saknas – verkligheten är ohanterlig, men med hjälp av något som tidigare generationer har skapat bildas ett sammanhang.
