Genom idrotten kan vi lära oss att det finns ett mått för det som är rätt och fel, skriver Karl Gustel Wärnberg. Vi tvingas mäta våra krafter och utöva självdisciplin för att nå framgång – inte undra på att de gamla grekerna satte sporten högt.
Årets vinnare av Wimbledon heter Carlos Alcaraz. Han verkar ha uppstått ur tomma intet, likt den besegrade Novak Djokovic som i sin tur var en persona abscondita innan han besegrade Rafael Nadal 2011. Tennis är en generationssport, och det verkar som att vi har klivit in i Alcarazeran. Men vad för dessa generationer med sig och vad går förlorat vid varje generationsövergång?
Till att börja med är det viktigt att blicka tillbaka i historien. När Wimbledon först spelades år 1877 var det en privat turnering för män arrangerad av The All England Croquet and Lawn Tennis Club. Än i dag är det denna klubb som står som värd för den årliga Wimbledonturneringen. Från början kallades matcherna för ”Gentlemen’s singles” och 1884 introducerades ”Ladies’ singles.” Kort sagt var det en gentlemannasport.
