Debatt: Försvara den restriktiva svenska narkotikapolitiken!
Öppet brev till socialminister Lena Hallengren
Sverige riskerar att som Nederländerna bli kallad en "narkostat", en stat där den centrala förvaltningen förlorat kontrollen över narkotikabrottslighet, om vi går den drogliberala rörelsen till mötes. Foto: Evert Elzinga/ANP/AFP/Getty Images


Renée Besseling, verksam sedan årtionden inom den europeiska samarbetsorganisationen Europe Against Drugs (EURAD), som arbetar för en restriktiv narkotikapolitik, skriver i ett öppet brev att den svenska linjen är utsatt för en stark lobby i drogliberal riktning. Därför måste socialminister Lena Hallengren värna den svenska restriktiva narkotikapolitiken.

Ärade socialminister Lena Hallengren!

Mitt namn är Renée Besseling. Jag är född och uppvuxen i Nederländerna, men bor numera i Lund sedan flera år tillbaka. Jag vill gärna dela med mig kring mina erfarenheter gällande Trimbos Instituut i Holland, som motsvarar Folkhälsomyndigheten i Sverige. 

När drogmissbruket i Nederländerna på 1960-talet ökade var politikerna villrådiga kring hur man skulle tackla det ökande droganvändandet. Hälsodepartementet i Haag fick uppdrag att komma med förslag. En tjänsteman där (Eddy Engelsman) blev bjuden på flera konferenser och andra tillställningar där han fick råd om hur den nederländska regeringen skulle kunna tackla problemet. Det visade sig vara drogliberala rörelser som gav råd åt denna tjänsteman. 

År 1976 kom en ändring av Opiumlagen, då man delade in narkotika i sådana med acceptabla respektive icke-acceptabla risker. Cannabis föll under kategorin acceptabel narkotika. Efter propagandakampanjer kom medierna att beskriva dem som så kallade ”hard” respektive ”soft” droger (på svenska blev det ”tunga” respektive ”lätta” droger). Politikerna utfärdade sedan riktlinjer. Trimbos Instituut fick i uppdrag att utarbeta detaljerna och föra statistik. Polisen blev villrådig, eftersom de såg drogernas förödande konsekvenser för individen, familjer och samhället. 

Fritids- och ungdomsgårdar fick sina “huslangare”. Dessa fick lov att sälja ”mindre mängder” cannabis enligt reglerna. I praktiken gick det hur lätt som helst. Haschkaféerna, i dagligt tal kallade ”coffeeshops”, skapades som en särskild försäljningskanal. De ökade i antal, liksom den olagliga, storskaliga odlingen och distributionen av cannabisprodukter. Odling för eget bruk blev tillåtet, med förevändningen att bättre tillgång till cannabis skulle hålla ungdomar borta från kriminalitet och andra droger. Trimbos Instituut gav kurser för coffeeshops-ägarna och bidrog till att designa den så kallade skademinskningsstrategin, som syftar till att lindra skador av droger, inte att stoppa missbruket i sig.

En oerhört tragisk konsekvens av den nederländska narkotikapolitiken har blivit att familjelivet underminerats.

Efter hand blev Nederländerna ett centrum för den illegala handeln med cannabis och många andra internationellt reglerade narkotikapreparat. Allt oftare har landet i internationella medier beskrivits som en ”narkostat”, alltså en stat där den centrala förvaltningen förlorat kontrollen över narkotikabrottsligheten och även annan grov brottslighet.

En oerhört tragisk konsekvens av den nederländska narkotikapolitiken har blivit att familjelivet underminerats.

Jag uppskattar verkligen Er tydlighet i narkotikafrågan, särskilt att Ni vill försvara det svenska ”konsumtionsförbudet” (kriminaliseringen av olovligt bruk av narkotika). Samtidigt förstår jag att Ni är utsatt för en stark lobbyverksamhet med syftet att häva detta förbud. Min förhoppning är att Ni inte går i samma fallgrop som Era nederländska kolleger gjorde då de ändrade sin tidigare repressiva politik till en mycket permissiv politik, som kommit att få stort inflytande i världen. I kontrast mot den nederländska har den svenska restriktiva narkotikapolitiken alltid inspirerat oss som arbetat för rätten till ett drogfritt liv. Detta är något som för barns och ungdomars del regleras i Förenta Nationernas Barnkonvention (artikel 33).

Jag hoppas att Ni står emot alla försök att luckra upp den restriktiva linjen. Om jag kan bidra med mer information står jag gärna till förfogande.

Med vänlig hälsning, Renée Besseling

Renée Besseling är tidigare ordförande för Europe Against Drugs (EURAD) och författare till Parents a Natural Prevention Against Drugs The Dutch Experience.

Åsikter som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Vill du väcka debatt i en aktuell fråga? Välkommen att skriva en artikel, 5 000-7 000 tecken med blanksteg. [email protected]

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.