De stackars kossorna har försvarslösa hamnat i alarmisternas skottglugg. De är en fara för klimatet, anser företag och media, vilka är en del av en domedagskult som skapar onödiga och kostsamma projekt som riskerar att skada både människor och djur. Metan är en växthusgas som försvinner ur atmosfären på cirka tio år och växthuseffekten är försumbar, skriver författaren och filosofen Leif V Erixell.
Ingenstans blir definitionen av en kult mer passande än visavi den irrationella klimatalarmism som drabbat ledande skikt inom politik och media i västvärlden. Så vad är definitionen av en kult? En grundpremiss är att dess medlemmar avsäger sig sitt individuella förnuft och låter kultledarnas dogmer bli heliga sanningar inför vilka inga fakta tillåts strida och där de som ännu har något förnuft i behåll kallas ”förnekare”, vilka i möjligaste mån ska ostraciseras.
Metanutsläppen från boskap har de facto minskat i Sverige och västvärlden.
Detta innebär i klimatalarmisternas fall att man bara godkänner påstådda fakta som linjerar med de alarmistdogmer som varnar för en förestående katastrof om inte ”kapitalismen” och ”konsumtionssamhället” monteras ned, friheten för medborgarna beskärs och att den energi – fossil – som till stora delar byggt vår civilisation snabbt elimineras. Vidare blir medlemmarna i kulten – för att avsluta definitionen – regelmässigt utsatta för intensiv psykisk manipulation och indoktrinering för att fördjupa deras engagemang och lydnad.
Men det tycks som om programmakarna inom det granskande programmet Kaliber (SR) nu delvis har återfått förnuftet och börjar rapportera om sanningsinnehållet i dogmerna. Återstår att se hur länge de får hållas. Man skulle kunna se Kalibers insats som ett svar på devisen: du kan lura många länge men du kan inte lura alla hela tiden.
Politiker har tänkt sig att eliminera olja (inklusive alla produkter gjorda av olika typer av plast) och andra fossila bränslen med tillhörande mekanik. Detta vill de genomföra innan det finns alternativa produkter, billig el eller fungerande el-mekanik för att ersätta dem.
Nu till metanhysterin och de stackars kossorna, som försvarslösa har hamnat i alarmisternas skottglugg. De anses nu behöva sättas på en kostsam kemisk klimatbehandling. Det hade inte varit svårt att med förnuft och fakta redan i utgångsläget visa att man var ute i ogjort väder, men eftersom de personer inom företagen och media som står bakom falsariet är en del av domedagskulten så fastnar man i irrationellt tänkande och driver därigenom fram helt onödiga och kostsamma projekt som alltid riskerar att skada både människor, djur och natur.
Jordens växthuseffekt är till överväldigande del en naturlig effekt. Vattenånga, inte koldioxid eller metan, är den dominerande växthusgasen på jorden. Vattenånga står för 70 till 90 procent av växthuseffekten. Koldioxid (CO2) är den näst viktigaste växthusgasen, men det mesta av koldioxiden i atmosfären kommer från naturen, till exempel koldioxidutsläpp från haven och biosfären. Varje dag släpper naturen ut 20 gånger så mycket koldioxid i atmosfären som alla mänskliga utsläpp och avlägsnar ungefär lika mycket. Metan kommer först på en avlägsen tredjeplats som växthusgas. Den försvinner dessutom ur atmosfären på cirka tio år. Dess andel av den globala växthuseffekten är därmed försumbar.
Så länge vi har konstanta mängder av boskap eller till och med ett minskat antal så tillförs inte ytterligare metan, och metan bidrar därmed inte till ytterligare uppvärmning. Metanutsläppen är konstanta i första fallet och i det andra minskar bidraget.
Boskapen i väst har minskat konstant under de senaste hundra åren. USA har gått från en topp 1975 på cirka 25 miljoner till nu runt 9 miljoner djur; ändå produceras cirka 60 procent mer mjölk. Det förklaras med effektivisering i hanteringen, som i det mesta annat som marknaden gör, om den inte ständigt interveneras av klåfingriga planekonomiska politiker. Antalet nötkreatur har i Sverige minskat med cirka en miljon från toppen på runt tre miljoner djur 1937.
Totalt sett har antalet nötkreatur och får minskat kraftigt i Europa under hela 1900-talet och fram till i dag, till stor del på grund av effektivisering samt en del ändrade konsumentbeteenden.
Metanutsläppen från boskap har de facto minskat i Sverige och västvärlden och ingenting tyder på att de kommer att öka framöver. Så var finns det någon rim och reson som säger att man måste gå in med kemiska preparat för att få kossorna att släppa väder med mindre metan för att de anses ”hota klimatet” (sic)? Svaret är givet: det står ingenstans att finna, annat än i alarmisternas febriga hjärnor. Ska dessa få styra vår boskaps och jordbrukspolitik?
Det tar lång tid att bygga upp ett varumärke men det går mycket snabbt att förstöra det. De som driver domedagskulten inom Arla, Valio och andra mejeriproducenter bör avlägsnas från sina beslutande positioner samt be om ursäkt för att man hamnade där man hamnade.
Leif V Erixell
Författare och filosof med inriktning på kultur- och samhällsanalys
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
