Ulf Kristerssons jultal lämnade en bitter eftersmak. Att samhället ska byggas på att människor tar ansvar för sig själva och för andra, det är lite väl romantiskt. Det krävs bra förebilder för att utveckla de egenskaperna. Vi har stora problem i samhället, som kriminalitet, rättsröta och korruption. Politikerna måste själva vara ett föredöme, skriver socionomen Sanna Klaren.
Det var ett fint jultal statsministern höll, men ändå, det lämnar för mig en bitter eftersmak. ”Mycket av det goda samhället kan inte röstas eller beslutas fram. Det måste växa fram genom människor som tar ansvar för sig själva, men också för andra.” Vilken romantisk syn på livet, ”växa fram”, vad är det Kristersson tror det är som formar våra barn?
I samhällsdebatten berör politiker sällan att myndigheter slipper undan när de inte följer lagen.
Självklart har alla människor ett eget ansvar, även i diktaturer har det funnits människor som stått upp mot orättvisor och samlat sig. Historiskt har olika människor tagit eget ansvar för att förändra sitt och andras liv till det bättre. Sällan har de stora förändringar som rösträtt, jämlikhet och demokrati kommit från politiskt håll, utan ofta efter påtryckningar från folket som reaktioner på ett överhetssamhälle. Att vara produktiv och en modellmedborgare kräver vänlighet, medkänsla och empati mot andra, egenskaper som inte alltid kommer av sig själva.
Livet i Sverige i dag är för många en utmaning. En svår ekonomi, hög kriminalitet och korrupta myndigheter. För människor som kämpar i sin föräldraroll och som är utmattade på grund av dålig ekonomi och långa arbetsdagar i ett icke tilllåtande samhällssystem, där alternativa skolformer eller alternativa sätt att leva fördöms av det offentliga systemet, kan det vara svårt att ha de dagliga konstruktiva samtalen med sina barn som vägleder dem till att bli de ansvarsfulla medborgare som statsministern önskar sig.
För att en människa ska utveckla de egenskaperna hade det krävts en förebild som visade barnet vägen. I dag är många vuxna lika beroende av den digitala världen som barnen är; det finns många vuxna som saknar de grundläggande kunskaperna om vad barn mår bra av och vad som skadar barnens själ. De första tio åren i en människas liv är de viktigaste. Vilka förutsättningar finns i Sverige för att kunna uppfostra medborgare som tar ansvar för sig själva och andra? 13 procent av de vuxna i Sverige i dag kan inte läsa. Det är tre procent lägre än i början av 1800-talet.
När statsministern i sitt jultal uppmanar medborgare att ta ansvar för sig själva och andra visar han också sin okunskap om hur samhället gestaltar sig för den lilla människan i dag.
Sverige har ett rättssystem i utförsbacke. Våra affärer är fyllda av mat som gör oss sjuka. Socialtjänsterna har förlorat fokus och bedriver inte längre socialt arbete där vägledande samtal är en del av lösningen. Okunskapen breder ut sig.
Politiken har en central roll i att forma både individers förmågor och samhället i stort. I Sverige i dag har vi människor som studerar på universitet utan att kunna tillgodogöra sig böckernas andemening. Det innebär att vi om tio år har politiker och ett rättssystem som bemannas av människor som inte kan se helheten i en överklagan, eller förstå olika styrdokument, läsa lagboken och förstå den. Allt detta har redan börjat. Det hjälper inte att kunna alfabetet om man inte får öva på sin begreppsförståelse. Det blir även en väldigt fattig barndom när man inte kan ta del av alla de fantastiska böcker som finns och som stimulerar inlevelseförmåga och empati hos både barn och vuxna.
Vilka är det statsministern uppmanar att ta ansvar? Gäller det bara folket, eller gäller det även ministrar och tjänstemän? Om politiker ljuger och dessa lögner avslöjas, som de tre ministrar (Erik Slottner, Anna Tenje, Andreas Karlsson) som ljugit om sitt cv på ett sätt som kategoriserades som bedrägeri av universitetslektor Magnus Zetterberg. Ulf Kristersson verkade inte tycka att det var hela världen med lite lögner, utan sopade det under mattan. Förtroende är en grundpelare i fungerande demokratiska system. Varje dag rapporterar media om politiker och tjänstemän som agerat genom korruption eller på annat sätt ljugit eller undanhållit saker av betydelse. Nyligen meddelade Länsstyrelsen i Kronobergs län att regeringen har fortsatt förtroende för landshövding Maria Arnholm trots att hon visat bristande respekt för de skattepengar som Sveriges befolkning samlat ihop till statskassan. Att det betalades tillbaka var ju bara för att hon blev påkommen, inte för att hon själv kom till insikt. Men 25-åriga Ebbas bil som polisen beslagtog när hon hade lånat ut den till en kompis med skulder, fick hon trots bevisning inte tillbaka. Det är skillnad på folk och folk i Sverige.
Under september 2024 fick tre chefer i Uppsala kommun sluta på grund av korruption och kontakter med kriminella nätverk. En chef i Uppsala kommun hade tidigare fått sluta som chef i två andra kommuner på grund av grova försummelser och förskingring av skattepengar. Chefer och politiker håller varandra om ryggen, och chefer och politiker som visat brist på moral och just ett egenansvar blir ambassadörer eller utredare på Regeringskansliet. Utan att blinka så bara beslutar politiker om detta och vi tiger stilla, men Gud nåde den lilla enskilda människa som skriver fel i sin deklaration, eller ja, just det, det går ju inte eftersom staten redan vet om alla siffror som ska in.
De egenskaper som nämns i jultalet måste börja uppifrån: regering, riksdag, domstolar, myndigheter – följ lagen så ska ni se att mycket rättar till sig. I samhällsdebatten berör politiker sällan att myndigheter slipper undan när de inte följer lagen. Professorn i förvaltningsrätt, Olle Lundin, säger att det vi får kännedom om av korruption i Sverige bara är toppen på ett isberg och att JO alltför sällan sanktionerar myndigheter som brister i offentlighetsprincipen. Det är anmärkningsvärt att det ytterst sällan blir några konsekvenser när en myndighet gör fel. JO borde använda sin makt och åtala oftare. Regeringen i Sverige har fokus på gängen och ”gatans” kriminella men verkar helt strunta i korruptionen inom myndigheter, samt att lagen inte följs när myndigheter utövar olika slags makt och tvång på medborgarna. Aldrig har vi väl hört statsministern uppmana myndigheterna att följa lagen.
Jag vill inte säga att det var bättre förr, men vissa saker tål att fundera över. Förr gick de flesta människor i sexårig folkskola, de lärde sig under de sex åren att läsa och räkna. Hemifrån hade de redan lärt sig att ta i hand och säga tack och adjö samt lyssna när någon annan pratade. Borde vi inte med de studieresultaten av icke läskunnighet som nu råder införa att politiker ska ha ett visst minimum av utbildning.
Sanna Klaren
Socionom
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
