Det blev stor uppståndelse, inte minst i medierna, när Ulf Kristersson i partiledardebatten om EU och skatter riktade sig till vänsterledaren Nooshi Dadgostar med orden: ”Det är ändå lite uppfriskande att det finns kvar en marxist i svensk politik.”
En marxist i riksdagen är närmast unikt i tider där i princip samtliga partier har samma grundinställning till EU och ekonomin. Generellt sett är marxisterna så få att de kanske borde fridlysas. Det är svårt att starta någon revolution när masspartiernas tid är förbi och arbetarna blivit medelklass med villa, sommarstuga och snöskoter och dessutom lånar till utlandsresor.
Partierna ligger idag så nära varandra att det svårt att skilja dem åt. Proteströster får ofta SD och Vänsterpartiet. Vi ser inte minst i EU hur högerpopulism och vänsterpopulism växer i många länder. Ekonomiska kriser, högervridning i politiken, EU-medlemskap med sin marknadsliberalism och inte minst New Public Managemet (NPM) som slog igenom i Sverige på 90-talet har förändrat samhället.
