Liberalerna är illa ute och har nu tillbringat två år under fyraprocentspärren. Partiet är ett splittrat borgerligt storstadsparti som vill sitta i regeringen, men inte med SD. De senaste fyra åren har 30 procent av medlemmarna försvunnit. Det var förmodligen Johan Pehrson som räddade partiet kvar i riksdagen med sina skämt och sitt korvätande, men i dag balanserar han på slak lina.
I valet 2022 ställde jag upp som kandidat till riksdagen för Liberalerna. Jag fick uppdraget att arbeta med landsbygden. Partiledningen drömde om Marit Paulsson, EU-parlamentarikern som drev jordbruk och djurskydd, och som var Liberalernas sista stora succé. Jag fick i uppdrag att jobba med landsbygden, med uppmaningen ”driv vilka frågor du vill”.
Vi var ett sammansvetsat gäng som skrev artiklar, lade upp strategier och träffade väljare. Ganska snart upptäckte vi att stödet från partiet centralt inte fanns där, och dessutom hade medierna framför allt i Jämtland och Norrbotten bestämt sig för att inte bevaka riksdagsvalet. De satsade i stället på valet till kommunen och regionen. Vi bedrev valrörelse i ett vakuum, borta från lokala medier och partiledning. Vid ett flertal tillfällen kom förslag från partiledningen som slog undan fötterna på oss som arbetade för en bättre landsbygdspolitik.
