Ordalaget Bokförlag har gett ut ”Bröderna Grimms bästa sagor”, där de samlar 18 sagor – både de mest klassiska, som ”Hans och Greta”, och mer okända, som ”De tolv bröderna”. Boken är vackert illustrerad av Jean-Noël Rochut, som med ljusa färger gör de ofta mörka sagorna inbjudande för de minsta.

Ju fler folksagor man läser av alla dem som bröderna Grimm sammanställde, desto tydligare utkristalliserar sig ett mönster. Vi har en huvudperson som är ämnad för ett vackert liv, men som blir nekad sitt rättmätiga öde av en illasinnad kraft. Detta kan sammanfattas som striden mellan gott och ont. Denna klassiska dramaturgiska struktur har dock flera olika nyanser. Många av sagorna är så berömda att det kan vara svårt att komma riktigt djupt in i dem: att Snövit väcks av prinsen och att Rapunzel släpper ner sitt långa hår är givet i det kollektiva medvetandet. För att inte förledas från djupen av det bekanta kan det därför vara bra att börja med en av de mer okända sagorna i ”Bröderna Grimms bästa sagor”.

Låt oss titta på sagan ”De tolv bröderna”. Den handlar om en kung och en drottning som har tolv söner, men inga döttrar. När drottningen väntar deras trettonde barn verkar kungen få en uppenbarelse om att sönerna kommer att dö om det är en flicka.