I Aristoteles ”Politiken” resonerar han kring skälen till att människan har upprättat staten och om hur den ska styras. Eudaimonia, eller lycka som vi i dag skulle benämna det, är lika väsentligt i politiken som etiken. Även om mycket skiljer sig från vår tid möter vi ännu väsentliga frågor i det över 2 300 år gamla verket.

Finns det någon mening, annat än idéhistorisk, att i dag lägga någon vikt vid Aristoteles politiska filosofi? Hans föreställningsvärld skiljer sig så påtagligt från vår; slaveri ansågs självklart och kvinnor betraktades som mindervärdiga. Även om Aristoteles är mer frihetlig än sin lärare Platon, som utarbetade totalitära idéer i ”Staten”, har han ett strikt hierarkiskt synsätt på världen. Liksom själen regerar över kroppen, regerar även människan över djuren, och djuren över växterna. Slaveriet är för Aristoteles bara en följd av att vissa är lämpade för kroppsarbete, medan andra är ämnade för själsliga verksamheter. I det antika Grekland var Aristoteles långt ifrån ensam om att betrakta kroppsarbete som ett hinder för att leva ett lyckligt liv.