Den här historien handlar om Wan Hui, en man som i sin barndom ansågs vara trögtänkt och efterbliven. Men egentligen var han en mycket vis man med stora förmågor som blev rådgivare till både kejsare och vanligt folk. Han kallades inte Wan Hui från början utan fick sitt namn efter en speciell händelse.
Wan Hui föddes in i släkten Zhang som levde i Wenxiang (nuvarande Lingbao härad i västra Henanprovinsen) under Tangdynastin. Innan Wan Hui föddes bad hans mor till barmhärtighetsgudinnan om att få en son. Men Wan Huis föräldrar blev besvikna när sonen visade sig vara mentalt trög och inte började prata förrän han var åtta–nio år. Föräldrarna tyckte inte om honom och fostrade honom som om han vore ett djur.
En dag när han vuxit upp bad hans far att han skulle plöja åkern, vilket han gjorde. Meningen var att han bara skulle plöja deras eget åker, men Wan Hui bara fortsatte och sade: ”Det här är enkelt!”. Han fortsatte plöja ända till han kom till ett stort hål. Hans far gav honom stryk men han svarade bara: ”Alla måste ändå plöja sina åkrar. Varför bry sig om var man plöjer?” Fadern slutade slå honom, men han blev aldrig ombedd att plöja åkern igen.
Resan
Wan Hui hade en bror som tjänstgjorde i gränsarmén vid staden Anxi. Familjen hade inte hört ifrån honom på många år. Föräldrarna trodde att han var död och grät dag och natt i sin sorg.
Wan Hui såg hur föräldrarna sörjde och han visste varför. En dag knäböjde han framför dem och frågade: ”Är ni så ledsna för att det inte kommit några nyheter om Bror?” Föräldrarna blev förvånade över att han förstod det, och svarade att de verkligen var ledsna. Wan Hui reste sig och sade: Tänk efter vad min bror kan behöva – kläder, skor, hattar, mat eller vad som helst. Plocka ihop och gör i ordning det. Jag ska leta efter honom.”
Föräldrarna ödslade ingen tid, utan plockade fram allt de trodde att sonen skulle kunna behöva. Nästa morgon startade Wan Hui sin färd mot gränsen. Men redan samma kväll var han tillbaka och berättade för föräldrarna: ”Min bror lever och slåss vid gränsen”. Han plockade fram ett brev som brodern skrivit till dem, och det var inget tvivel om att det var den äldre broderns handstil.
Föräldrarna blev väldigt överraskade. Det var över 10 000 kinesiska mil från Wenxiang till Anxi, men det hade bara tagit Wan Hui en dag att färdas fram och tillbaka. De slutade kalla honom dåre och började istället kalla honom Wan Hui, vilket bokstavligen betyder att avverka 10 000 kinesiska mil tur och retur.
Mötet med munken
När munken Xuanzang (Tripitaka i klassikern ”Resan till Västern”) reste till Indien för att ta del av de buddhistiska skrifterna, såg han en inskription i en nisch i ett tempel. Där stod det: ”Bodhisattva Wan Hui har degraderats till Wenxiang för att uppnå upplysning”. Han bar med sig orden i minnet, och på hemresan från Indien gjorde han en avstickare till Wenxiang. Där frågade han byborna: ”Finns det en eminent munk med namnet Wan Hui här? Kan ni hämta hit honom?”
Wan Hui kom dit och Xuanzang gav honom en kåpa, en skål och en flaska som present. När kejsarinnan Wu Zetian, som styrde Kina från 684–705 fick höra talas om detta, kallade hon Wan Hui till det kejserliga hovet och bad om hans råd och förutsägelser i många frågor. Alla Wan Huis profetior var korrekta.
Vid den tiden höll tjänstemannen Zhang Yizhi på att renovera sitt hus. En dag pekade Wan Hui på huset och sade: ”Jiang zuo” vilket betyder ”förvandlas till”. Ingen förstod vad han menade. Men inte långt därefter blev Zhang Yizhi dödad i en kupp som störtade Wu Zetian. Hans hus förvandlades till fängelse.
Förutsägelser om det kejserliga hovet
Kejsarinnan Wei var hustru till kejsare Zhongzong av Tangdynastin. Vid ett möte med kejsarinnan och hennes dotter Anle sade Wan Hui att de skulle dödas av Sanlang (den tredje sonen). Av rädsla för att bli av med tronen förgiftade kejsarinnan Wei kejsare Zhongzong. Men hon var makthungrig och struntade i Wan Huis förutsägelser. Men mycket riktigt blev hon efter en tid dödad av kejsare Ruizongs tredje son Li Longji, precis som Wan Hui hade förutspått. Li Longji ärvde så småningom tronen och blev kejsare Xuanzong.
Senare, innan kejsare Ruizong besteg tronen brukade han resa omkring inkognito. Varje gång han var ute och reste fanns Wan Hui där. Han stod mitt i en folkmassa och ropade: ”Kejsaren kommer!” Var han än varit skulle Ruizong komma att passera den platsen en eller två dagar senare. Och precis som Wan Hui hade sagt dröjde det inte länge innan Ruizong satt på den kejserliga tronen.
Kronprins Huizhuang var Ruizongs andra son. När hans kejsarinna Wu Zetian, bad Wan Hui förutspå sonens öde sade han: ”Den här pojken är reinkarnerad från en stor trädande i den västra regionen. Att behålla honom kommer att gynna hans bror.” Ruizong blev sedan far till en annan son, Shen. Han var välbyggd och åt och drack mycket.
Rådgivare till alla
Under Jinglong-perioden (707–710) gick Wan Hui ut och in i palatsen, de höga tjänstemännens residens och borgarnas hus. De rika, inflytelserika och även vanligt folk kom till honom för att få råd.
Prinsessan Taiping hade stor tilltro till Wan Huis förmågor. Hon byggde ett hus åt honom bredvid sitt eget. Där bodde han tills han gick bort under Jingyun-perioden (710–711). Innan han drog sitt sista andetag, skickade han någon att hämta flodvatten från hemstaden. Men hans lärljunge som reste dit kunde inte hitta den. Wan Hui förklarade då tydligt att flodvattnet kunde hittas precis framför huset som han bodde i.
Alla började då gräva framför trappan, och plötsligt vällde det fram flodvatten. Wan Hui fick lite vatten och därefter somnade han in. Än idag smakar vattnet från den brunnen extra sött.
Berättelse från ”The Extensive Records of the Taiping Era”, översatt från kinesiska till engelska av Sun Li.
Översatt från engelska till svenska av Epoch Times Sverige
