Visa respekt och omtanke för alla, del 1
Ur Di Zi Gui – Sedelärande berättelser för barn
Xinling var respektfull och artig mot äldre.


Det finns en traditionell kinesisk lärobok som ska lära barn god moral och gott uppförande. Boken Di Zi Gui (”Normer för att bli en god elev och ett bra barn”), skrevs av Li Yuxiu under Qingdynastin när kejsare Kang Xi var regent (1661-1772). I den här serien ska vi presentera några gamla kinesiska berättelser som ger exempel på viktiga lärdomar som lärs ut i Di Zi Gui. Det här avsnittet handlar om respektfullt bemötande. Här är första delen av två. 

Behandla äldre med respekt

Di Zi Gui skriver:

När du möter en äldre på vägen,

ska du närma dig och buga kvickt.

Om den äldre är tyst

ska du dra dig tillbaka och stå respektfullt.

Di Zi Gui förklarar i detalj hur man ska visa respekt för äldre. När man äter och dricker, promenerar eller sätter sig ska man alltid låta den äldre personen börja och vara först. När en äldre kallar på någon ska man omedelbart ropa på den personen för den äldres räkning.

Om den äldre står upp ska man inte sitta ner. När den äldre satt sig får man sätta sig när/om den äldre ber en sitta ner. När man talar till en äldre, ska man använda en låg och tydlig röst, men den får inte heller vara för låg så det blir svårt att höra. Man ska tjäna de äldre som sin egen far.

Xinling väntar artigt

Xinling var en prins som levde i staten Wei under De stridande staternas period. Prinsen var väldigt snäll, generös och artig mot äldre och lärda. Han behandlade dem aldrig försumligt trots sin rikedom och höga rang. Han talade alltid artigt oavsett de äldres förmåga och prestationer.

Detta gjorde att ett stort antal lärda från många mils omkrets sökte sig till Xinling och lovade honom sin lojalitet. Tack vare att prinsen hade så många begåvade lärda omkring sig vågade inga andra stater invadera Wei under den tiden.

Hou Ying (侯嬴) var en mycket begåvad man som vid den tiden var 70 år. Han var mycket fattig, och trots sin ålder arbetade han som vakt vid stadens östra port. När Xinling fick höra talas om honom skickade han dit sina underlydande för att träffa honom och ge honom stora gåvor. Men Hou Ying avböjde artigt gåvorna och sade: ”Jag har under många år förbättrat min karaktär och praktiserat rättrådighet. Jag kan inte ta emot sådana gåvor bara på grund av att jag är fattig.”

När Xinling hörde det ställde han till med en stor bankett och bjöd in många prominenta gäster. När alla gäster hade satt sig tog Xinling själv sin häst och tvåsitsiga vagn och körde med sitt följe till den östra porten för att personligen bjuda Hou Ying till banketten.

Hou Ying borstade av sin gamla slitna rock och satte sig tyst i vagnen. Han satt bredvid Xinling men visade inga tecken på underdånighet eller ödmjukhet. Istället iakttog han Xinlings reaktion, men denne var bara än mer respektfull mot Hou.

Hou Ying frågade då lord om han kunde köra honom till slakthuset för att besöka en vän. Xinling körde med glädje dit honom på en gång. Hou steg ur vagnen och hälsade på sin vän Zhu Hai. Han tog avsiktligt god tid på sig med sin vän samtidigt som han höll ett öga på prinsen. Men Xinling såg bara ännu vänligare ut.

Men nu började prinsens följe få nog, och de sjöd av ilska. Under hela tiden hade alla generaler, ministrar och höga tjänstemän i bankettsalen fått vänta på att festen skulle börja. Dessutom hade folket på gatan sett att Xinling själv körde vagnen med Hou Ying. När Hou Ying sett att prinsens attityd inte hade förändrats det minsta tog han till slut adjö av sin vän Zhu Hai.

Vid ankomsten till banketten ledde Xinling Hou Ying till hans plats vid honnörsbordet. Där presenterade och berömde han honom inför alla gästerna, som blev mycket förvånade över Xinlings agerande. Medan alla drack och var glada passade prinsen på att utbringa en födelsedagsskål för Hou.

Då tog Hou tillfället i akt och sade: ”Idag har jag varit för hård mot Hans höghet. Jag är bara en portvakt ändå körde Hans höghet själv sin vagn för att hämta mig och välkomna mig inför så många höga ämbetsmän. Jag borde inte besökt min vän, men han efterkom ändå nådigt min begäran.”

Hou fortsatte: ”Jag ville förbättra Hans höghets rykte, det var därför jag avsiktligt lät honom vänta så länge. Besöket var bara en ursäkt för att se hur han skulle reagera, men han blev bara ännu mer ödmjuk och respektfull. Alla människor på gatan såg mig som en oartig person, medan prinsen sågs som en ädel man som är artig mot folket!”

Efter den här händelsen blev Hou Ying en viktig undersåte till Xinling. Hou Ying presenterade även Xinling för Zhu Hai som var en vis man med stora förmågor. Med hjälp av stödet från dessa två visa män, blev Xinling odödlig i den kinesiska historien. Han besegrade Qin-armén och räddade tillfälligt staten Wei och den närbelägna staten Zhao.