Den har revolutionerat möjligheten att klippa och klistra i arvsmassan med skarp precision. På måndagskvällen mottog den tidigare Umeåforskaren Emmanuelle Charpentier Nobelpriset i kemi för gensaxen Crispr.

Det är första gången sedan andra världskriget som den traditionsenliga Nobelprisceremonin i Stockholm ställs in.

I stället för i Konserthuset fick den franska forskaren Emmanuelle Charpentier sitt pris vid en ceremoni med svenske ambassadören i Berlin.

Emmanuelle Charpentier var verksam vid Umeå universitet när hon började arbetet med att utveckla den molekylärbiologiska metoden. Allt började med att Charpentier studerade en av de bakterier som gör mänskligheten störst skada, Streptococcus pyogenes. Där fann hon en liten molekyl, som visade sig tillhöra bakteriernas uråldriga immunförsvar mot virusangrepp.

Tillsammans med den amerikanska forskaren Jennifer Doudna, som hon delar Nobelpriset med, hittade hon en mekanism som klipper sönder arvsmassan hos angripande virus. Genom att mixtra med mekanismen lyckades de själva styra på vilka ställen arvsmassan skulle klippas sönder.

Pristagarna hade därmed upptäckt ett av genteknikens hittills skarpaste verktyg: gensaxen Crispr/Cas9, som gör det möjligt att göra skräddarsydda förändringar i arvsmassan.

Sedan forskarna presenterade sin upptäckt för snart tio år sedan har användningen exploderat inom forskarvärlden. Tekniken har bland annat bidragit till en mängd viktiga grundvetenskapliga upptäckter och forskare har kunnat framställa grödor som kan motstå torka, skadedjur och mögel.

(TT)