Tricia Barker var bara 21 år och studerade på college vid University of Texas när hon var med om en frontalkrock med bil. Medan läkarna arbetade för att rädda livet på henne stannade hjärtat i två och en halv minut.

Tricia hade det tufft i college och kämpade med depression, som till stor del kom av hennes barndom. Medan mamman misshandlade henne både känslomässigt och fysiskt var pappan en narcissistisk alkoholmissbrukare.

– Mina föräldrar älskade inte varandra alls. Allt jag såg mellan dem var hat, och jag hade inga förebilder för en sund relation, förklarar hon.

Nära-döden-upplevelse

Tricia gick sista året i college och var på väg till en löptävling. Hon körde bil och frontalkrockade i en vägkorsning. Först var hon vid medvetande och insåg att hon inte kunde röra sig. Det sista hon minns innan hon tappade medvetandet var att hon lyftes in i ambulansen på väg till sjukhuset.

Hon hade fått inre skador och medan läkarna arbetade för att rädda livet på henne stannade hennes hjärta. Då fick Tricia en utanför-kroppen-upplevelse; hon lämnade kroppen och kunde se ner på den. På den tiden var hon inte troende och betraktade sig som agnostiker. Trots omständigheterna var upplevelsen en angenäm överraskning.

– Jag var så glad att den här andliga formen fortsätter – att det finns någonting essentiellt hos mig och alla andra, någonting evigt, som fortsätter efter döden, säger hon.

Hon tittade på läkarna och såg sedan två stora ljusstrålar i änden av operationsbordet, som hon nu kallar för änglar. Hon minns att änglarna sade till henne att hon skulle leva och skulle kunna gå igen trots de katastrofala skadorna. Sedan lyste hela hennes kropp upp medan läkarna fortsatte att arbeta för att rädda henne. När EKG-skärmen visade en rak linje lämnade själen sjukhuset och hon fick en känsla av samhörighet med människorna i Austin.

Så befann hon sig i natthimlen och började få meddelanden från en högre varelse. Ett av meddelandena var ”Kärlek är det enda som betyder något”. Först var hon lite skeptisk. Sedan blev hon tillsagd att vara som ett barn och att knyta an till naturen.

– Meningen med de här meddelandena var att, antar jag, göra ett intryck på min själ, förklarar Tricia.

Vid en viss tidpunkt började ett ljus komma emot henne. Den högre varelsen sade till henne att se in i människors hjärtan, att inte döma dem, och att se det goda hos människor.

Till sist kände Tricia att hon, som sitt femåriga jag, hade gått in i en värld med böljande gräs. Hon träffade sin morfar som hade gått bort, men han verkade yngre. Sedan såg han på henne och frågade om hon ville fortsätta mot ljuset. Hon svarade ja, och hennes själ rörde sig närmare och närmare det som hon nu ser som Gud. Hon kunde höra orden från människor som bad för henne och kunde känna deras böner.

– Jag kände mig säker och fri, och som om en atombomb av kärlek detonerade inom mig. Det var så mycket energi så det rymdes inte ens i mig. Jag visste bara att jag är bra som jag är, att jag är älskad och att alla är älskade, och om vi alla kunde ta till oss det så skulle vi må så mycket bättre i våra möten med andra i det dagliga livet, säger hon.

Tricia ville nästan inte komma tillbaka till sin kropp när hon kunde höra en djup röst som sade till henne att titta ner. Hon såg en flod av själar. En del var täckta av ljus, andra med mörker. Sedan sade Gud att hon skulle leva, lära ut och påminna människor att förena sig med sitt ljus och att vara ljuspunkter i den här världen.

Tillbaka till livet

Innan hon visste ordet av befann sig Tricia på sjukhusets uppvakningsavdelning. Först tyckte hon att det var svårt att vara i sin fysiska kropp. Sköterskan ställde frågor till henne och Tricia svarade i tredje person. Sedan slog smärtan till och hon visste säkert att hon var tillbaka. Hon bad om en penna och ett anteckningsblock och skrev ner så mycket hon kunde minnas från sin utanför-kroppen-upplevelse.

Tricia kom hem och började då läsa om nära-döden-upplevelser och annan andlig litteratur. När hon hade läkt från sina skador började hon arbeta som lärare och lära ut engelsk litteratur i Austin, innan hon flyttade till Sydkorea för att lära ut engelska som andraspråk. Tricia hade alltid haft ett stort intresse för kreativt skrivande och hennes nära-döden-upplevelse skulle komma att påverka hennes skrivande. Efter att Tricia hade blivit intervjuad av National Geographic kände hon att hon skulle skriva en bok om sin upplevelse.

– Det finns mängder av människor som har berättat om sina nära-döden-upplevelser, men jag ville få in det i skrivarkurser och att skriva om andlighet, säger Tricia.

Nu är hon 48, bor i Fort Worth, Texas, och är lärare i kreativt skrivande. Hon har skrivit ”Angels in the OR: What Dying Taught Me About Healing, Survival, and Transformation.” Genom sin upplevelse förstod Tricia att det finns mycket lidande i världen och att mycket av det lidandet kommer från att man fokuserar för mycket på sig själv. Genom sin bok ville Tricia föra vidare vikten av att stå till tjänst för andra, att vara mer som ett barn för att få glädje av livet, och naturens läkande kraft.

Under rehabiliteringstiden och när hon lärde sig att gå igen, upptäckte hon hur meditation och att äta bra kan hjälpa till i läkeprocessen.

– Jag kunde meditera i flera timmar och vara i det där läkande ljuset, och jag vet att det hjälpte till att hjälpa kroppen, säger Tricia.

– Jag vill uppmuntra andra, att om de inte har hört någon berättelse om nära-döden-upplevelser än, och vi är så många som har haft dem nu, att om du inte kan ta till dig min berättelse, så finns det människor från alla delar av samhället, alla möjliga yrken, från neurokirurger till mekaniker. Språket är olika beroende på personen och deras personlighet, men jag skulle tipsa om att titta på dem, eftersom du kanske känner att någon av dem talar till dig, säger Tricia.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.