Slå bort rädslan, välj kärleken. Det här har vi hört förut och det är ett mycket gott råd. Många tror att det bara finns två grundläggande känslor hos människan; kärlek och rädsla, och att vi inte kan känna båda samtidigt. Och att på samma sätt som ljus kan fördriva mörker, så kan kärlek driva bort rädsla.
Valet att slå bort rädslan och välja kärleken kan kännas som någonting som bara gäller i en kris, som när vi lämnar ett äktenskap, startar upp ett nytt företag eller förbereder oss för att bestiga Mount Everest.
Men faktiskt får vi möjligheten att välja kärlek och slå bort rädsla även i de minsta ögonblicken i livet, och särskilt i relationen till dem som står oss närmast.
Vi sårar varandra
Vi sårar varandra i nära relationer – avsiktligt och oavsiktligt – så är det verkligen.
Ibland, om vi har tur, upptäcker vi att vi har sårat den andra personen när de kommer till oss och berättar hur de mår, uttrycker vad de upplever och sätter ord på vad vi sagt eller gjort som har gjort dem illa.
Men ofta upptäcker vi att vi har sårat personen på ett annat sätt, alltså när de kritiserar oss eller säger till oss vad de tycker är fel med oss.
I de här fallen känns det ofta som att vi blir skuldbelagda eller attackerade, och som resultat kan det bli mer utmanande att lyssna på eller föreställa sig situationen genom deras ögon. Det är ofta omöjligt att ha medkänsla med deras smärta.
Överlevnad
I de här situationerna har vi en tendens att slå tillbaka och peka finger åt dem, alternativt försvara oss och bevisa att den andra personen har fel. Det är en överlevnadsinstinkt och faktiskt kan det kännas som att vår överlevnad står på spel.
Det som står på spel är inte vår fysiska överlevnad, utan överlevnaden av vår version av oss själva. Den person som den andra personen karaktäriserar och upplever oss som är inte den person vi tror att vi är. Och därför försöker vi att skydda vårt goda jags identitet, det oskyldiga jaget som inte bär skuld för det som det anklagas för.
Det är en hälsosam instinkt att ifrågasätta anklagelser som känns orättvisa eller obefogade. Det är också viktigt att kunna sätta gränser som hindrar andras projektioner från att landa på oss.
Om någon tillskriver dig avsikter som inte finns hos dig är det viktigt att vara tydlig med din sanning. Det är också både hälsosamt och nödvändigt att skydda dig från känslomässiga attacker orsakade av smärta. Känslomässiga attacker och förolämpningar avsedda att skada är inte ok, och behöver stoppas. Den här artikeln handlar inte om att lära sig att bli en dörrmatta i syfte att nå något falskt andligt mål.
Och samtidigt finns det enorma möjligheter i de här ögonblicken i relationer, när någon vi bryr oss om blir sårad, och när – oavsett vi förstår det eller inte – vi verkar vara en del av deras smärta. I de här situationerna finns det en möjlighet att välja att svara utifrån kärlek snarare än att reagera av rädsla.
Vårt ego hotas. Vår identitet hotas. Vår idé om oss själva hotas.
När vi känner oss känslomässigt attackerade, skuldbelagda eller på något vis kritiserade så upplever vi rädsla, även om vi inte är medvetna om det. Vårt ego hotas. Vår identitet hotas. Vår idé om oss själva hotas.
Konflikter känns farliga för den egoistiska organismens överlevnad.
Som ett resultat reagerar vi utifrån rädsla, vilket innebär att försvara vårt ego eller att attackera tillbaka, i ett försök att inaktivera hotet. Rädsla, som grundläggande känsla, kan svepa över oss som en tsunami och få oss att reagera utan att tänka eller rådgöra med vårt mer rationella och kärleksfulla jag. Ofta reagerar vi utifrån hur vi känner, i hjärtat, för den här andra personen.
Släppa försvaret
Om vi regelbundet vill välja kärlek framför rädsla behöver vi inte vänta på en kris. Vi kan helt enkelt använda de chanser som vi får i de händelser som sker varje dag när den personen som vi inbillar oss att vi är inte stämmer med hur andra ser oss i det ögonblicket.
Att i de här situationerna välja kärlek är att först ta en paus och ta ett djupt andetag innan vi gör någonting. Det är att stanna upp och bli tyst, att göra vårt bästa för att faktiskt höra vad de andra personen säger utan att försvara vår version av vem vi är eller vad vi tror hände.
Det innebär också att avstå från att ge tillbaka med en attack av kritik av den andra, eller med någonting de gjorde eller sade (relaterat eller orelaterat) som sårade oss lika mycket. Det är att bara lyssna – utan villkor.
Det är att vara nog modig för att försöka förstå vad den andra personen upplever, oavsett hur radikalt skilt det är från vad vi avsåg skulle hända.
Att agera utifrån kärlek är att lägga vårt ego åt sidan nog länge för att lyssna på den andras upplevelser. Det är att vara nog modig för att försöka förstå vad den andra personen upplever, oavsett hur radikalt skilt det är från vad vi avsåg skulle hända, tror hände eller tror var orsaken till det som hände.
Att agera utifrån kärlek innebär att ha styrka i hjärtat att förstå och öppna vårt hjärta för vilken smärta den andra försöker uttrycka. Ett svar – inte en reaktion – som kommer ur kärlek är att lyssna på den andras smärta som om vi bara vore öron som hörde, bara öron, inte öron som sitter på ett huvud, som är kopplade till ett ego, kopplade till en identitet, kopplade till en person fast besluten att förbli intakt och oförändrad.
Att leva utifrån kärlek istället för rädsla är rent praktiskt att byta mål från att skydda vårt ego och vinna argumentationen och istället gå mot målet att faktiskt vara vänlig och kärleksfull i våra handlingar.
Det är att sluta bevisa att jag är en god människa och istället faktiskt vara den där goda människan.
Det som är fantastiskt är att i de ögonblick när vi har styrkan att välja kärlek framför rädsla belönas vi med gåvan att uppleva oss själva som kärlek och någonting oändligt mer än bara det lilla, sköra ego som vi trodde att vi var och så desperat behövde skydda.
Vi vinner värdigheten att veta att vi har gjort någonting mycket utmanande och vackert.
Vi belönas med en frihet som överstiger alla andra friheter.
Vi belönas med en frihet som överstiger alla andra friheter.
I slutänden är det i vår vilja att sluta försvara vår idé om oss själva som vi upptäcker vårt sanna och oförstörbara jag.
Nancy Colier är psykoterapeut, författare, föreläsare och leder workshops. För mer information se NancyColier.com.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
