Kultur och pengar, humaniora och ekonomi – vi ser ofta dessa världar som motpoler. Kulturen är djup och mänsklig, finansvärlden girig, steril och teknisk. Men är detta verkligen hela sanningen? Eller gör vi det för enkelt för oss?

Finansvärlden kan verka helt avskild från kulturen. Antingen läser man matematik och specialiserar sig inom dataanalys, eller så läser man humaniora. De två vägarna framställs ofta som motpoler. Men som Nobelpristagaren Robert Shiller har sagt i sin bok Finance and the Good Society så är kulturen i behov av finansvärlden. Som exempel tar han den amerikanske poeten Walt Whitman vars verk var beroende av en publicist, förläggare, papper som trycks i fabrik och så vidare. För att kulturen ska fungera krävs en väloljad finansmarknad, men populärkulturens beskrivning av finansvärlden är ofta förenklad och förvrängd.

Finansvärlden beskrivs som en steril och teknisk värld, fjärran från litteraturens djup och humanistiska teman. Emellertid har en uppsjö av böcker och filmer i modern tid fokuserat på finans som en del av den bredare kulturen. Böcker som Michael Lewis The Big Short och Oliver Stones film Wall Street med Michael Douglas och Charlie Sheen ger en inblick i de mänskliga aspekterna av finansvärlden och deras inverkan på samhället i stort, men de förblir ofta polemiska genom att sätta fokus på de mer okultiverade aspekterna av finansvärlden.