Epoch Times kulturchef sticker här ut hakan längre än vad som troligen är bra för honom själv. Vi får ta honom med en nypa salt. Skulle alltså livet vara för kort för att ägnas åt att läsa samtidslitteraturen? Djupt nere i en vinkällare tycks kätterska tankar odlas.

Sedan snart 25 år samlas ett tiotal män i restaurang Wasahofs vinkällare fyra-fem gånger per år för att samtala kring en bok. Det dricks goda viner under värdens – tillika sommelierns – översyn, och det äts god mat med stor aptit. Sällskapet är synnerligen bortskämt, vilket inte hindrar att diskussionerna kan bli heta intill handgemäng. Det måste dock medges att det lugnat sig med åren, ja trots den politiska spännvidden – här figurerar allt från syndikalister till liberalister till högerspöken. En domare, men ingen dömd brottsling. Psykologer, läkare, advokater, en teolog – ja, mycket löst folk har kommit och gått i källarlokalen; en handfull har varit med från början, och antalet böcker närmar sig 200 till antalet.

Dostojevskij, Camus, Jünger, Mann, Dickens, Martinson, Siwertz, Matteusevangeliet, Platon – ja, listan täcker nog in hörnstenarna i västerlandets kanon. För några år sedan beslutades det – genom majoritetsbeslut, vad annars – att även årets Augustpristagare skulle läsas. Det höll i tre år, sedan lämnades saken därhän. Den siste Augustvinnaren handlade om några islamister i Sverige, om hur de tvingades bränna bilar, ägna sig åt brott och sadistiskt plåga en kidnappad svensk konstnär. Lite längre – och alltjämt – läses även årets Nobelpristagare i litteratur. Det har inte heller varit lättsmält, även om en och annan inte varit någon katastrof. Tranströmer, och Saramago, lästes med viss behållning, även om det historiskt får liknas vid ett slags uppoffring.