Med början 2005 uppstod en omfattande samhällsdebatt som konsekvens av ett tidigare okänt medicinskt fenomen: asylsökande med apatiska barn. Nu i efterhand är det tydligt att okunskap och rädsla orsakade allvarliga övergrepp mot barn i vissa fall. Det menar Thomas G A Jackson, legitimerad läkare och specialist i vuxenpsykiatri.
Kanske borde jag börja denna artikel med orden ”Jag har lämnat nazismen och högerextremismen”. En dylik formulering skulle nämligen hjälpa Sveriges journalister att finna en möjlig och i alla fall preliminär reträttväg ut ur det som på sikt kan komma att betraktas som svensk journalistiks största tillkortakommande någonsin – rapporteringen om de så kallade apatiska flyktingbarnen.
Flyktingbarn utnyttjades hänsynslöst av vuxna. De blev hotade och tvingade till tystnad, sängläge, att bära blöjor och till sondmatning i månader och år. Några av barnen har skadats till den grad av ångest att de dissocierat och blivit katatona med livslånga PTSD-skador. Det finns till och med information om att vissa barn med näringssonder svultits till dödens gräns, och vissa över denna gräns, allt för att de ska se tillräckligt sjuka ut så att de och deras familjer får asyl. Alltså svårfattbara grymheter som ägt rum via åtgärder administrerade av svensk sjukvård och finansierade av skattemedel.
Alltså svårfattbara grymheter som ägt rum via åtgärder administrerade av svensk sjukvård.
Samtliga visselblåsare som försökte påtala att barnen kunde vara manipulerade av närstående vuxna asylsökande utsattes för påhopp från journalistkåren. Undertecknad blev den mest utsatte och kallades ironiskt ”regeringens expert” eftersom jag var den som påpekade att den internationella diagnosen malingering by proxy (förkortas MAL-BP) kan förklara den ”apatiska” flyktingbarnsepidemin. Visselblåsarna blev dock tystade av journalister och angripna med epitet som lögnare, nazister, okunniga högerextrema och främlingsfientliga.
Diagnosen group malingering by proxy omtalas på sida 26 i den statliga utredningen SOU 2006:49 om apatiska barn. Där refereras till undertecknad. MAL-BP är en diagnos vars relevans i dag ingen barnläkare ifrågasätter. Karolinska Institutet har i en studie sommaren 2021 konstaterat att runt 30 procent av barnen är offer för MAL-BP. Studien utesluter dock inte att alla apatiska flyktingbarn i asylsituation kan vara utsatta för denna typ av grov medicinsk misshandel.
Det var mot denna bakgrund sannerligen efterlängtat att få läsa i Epoch Times senaste nummer om malingering by proxy-situationen i en krönika av Anders Mansten.
Vi vet i dag betydligt mer än tidigare om svenska journalisters, i ordets rätta bemärkelse, ödesdigra missuppfattning av barnmedicinska journaler år 2006. Och om politiseringen som skedde. Förhållanden som torde ha stort allmänintresse men tystas ner då det är mycket obekvämt för journalistkår och mediahus.
För det första var de undersökande journalisterna vid SVT okunniga om hur läkare sätter diagnos och skriver journal. När SVT fick tillstånd av barnens anhöriga och deras advokater som var juridiska ombud att läsa barnens medicinska journaler så kunde SVT-journalisterna Tamas och Hanson inte finna ordet simulering eller annat som tydde på manipulation. ”Heureka, alla de som säger att barnen spelar sjuka måste vi granska och se om de har en främlingsfientlig agenda”, tänkte SVT. Vänligen notera att jag ser SVT:s hållning som helt rimlig och adekvat i denna fas.
Om jag vore journalist utan kunskap om läkares journalskrivningsrutiner hade jag naturligtvis tänkt likaledes. ”Vi fann inget i journalerna som tydde på annat än att barnen var sjuka” har Tamas och Hanson förklarat flera gånger offentligt de senaste åren efter att övergreppen avslöjats av barn som berättat om den fasansfulla tid då de misshandlades som ”apatiska” under månader och år. Tamas och Hanson har därmed ansetts kunna rättfärdiga sig mot den kritik som riktats mot dem. Och svenska journalister har tragiskt nog i stort sett varit nöjda med det.
Det ödesdigra misstaget som fått ofattbara konsekvenser var alltså att journalisterna inte förstod att svenska läkare aldrig använder simuleringsdiagnos eller ens skriver i journaltext att patienten eller anhöriga manipulerar. Det har aldrig funnits någon undervisning om simulering vid svenska lärosäten för läkarutbildning. När jag fick min utbildning på 70-talet kallades det i bästa fall funktionella besvär. Det anses nämligen kränkande att skriva att man bedömer att patienten simulerar eller manipulerar fram symtom. Läkaren kan bli anmäld för det och det är juridiskt välkänt att det är oerhört svårt att bevisa att någon simulerar.
Det anses nämligen kränkande att skriva att man bedömer att patienten simulerar.
SVT tog alltså felaktigt avsaknaden av simuleringsdiagnos i de apatiska barnens medicinska journaler som ett fullgott bevis på att simulering ej förelåg.
Eftersom SVT missförstod både simuleringsdiagnostik och medicinska journaler ägnade de ingen uppmärksamhet åt den i den statliga utredningen SOU 2006:49 än mer komplexa diagnosen MAL-BP. Alltså tvångssimulering där en starkare part tvingar den svagare att agera enligt instruktioner för att av dem i övergreppet oinvigda framstå som onormal eller sjuk. Uppsåtet hos starkare part är ofta ekonomisk vinning.
Tänk den dag journalisterna Nils Hanson, ansvarig utgivare för det missvisande SVT-programmet, och programmakaren Gellert Tamas som klippte ihop TV-programmet i sin egen firma, uttalar offentligt:
”Vi trodde vi förstod hur svenska läkare skriver journaler men det gjorde vi ej och därför mörklade vi den statliga utredningens påtalan av MAL-BP övergrepp eftersom det övergreppet ej var nämnt i journalerna. Vi tog så klart för givet att barnläkarna var så pass kunniga att de skulle ha uteslutit detta det första de gjorde om de såg den minsta antydan till detta grova medicinska övergrepp. Hur skulle vi kunna veta att läkarna aldrig fått utbildning om det?”
Med detta enkla uttalande skulle de två journalisterna inte bara ge en bra förklaring till sitt eget agerande utan också ge allmänhet, regioner, kommuner och forskaretablissemanget en enkel och tydlig förklaring som skulle kunna medföra en befrielse, inte bara för de apatiska barn som utnyttjas i asylsituation eller inom personliga assistansbranschen, utan även för alla andra offer för MAL-BP- övergrepp inom assistansindustrin. MAL-BP-diagnostik skulle om det tillämpas inte bara förhindra att miljarder kronor av skattepengar går till kriminella, utan diagnostiken skulle även kunna befria nuvarande hundratals, kanske tusentals, offer för det vidriga övergreppet MAL-BP som binder människor vid en sjuksäng, sondmatning och andra övergrepp år efter år. Och förhindra framtida offer.
Jag har självklart aldrig varit nazist eller högerextremist. Eftersom jag ser mig som troende kristen så försöker jag i alla fall i perioder ha Jesus Kristus som ”role model”. Och han talade med alla människor. Det gör jag med. Oavsett om de är nazister eller kommunister.
Jag ser människor som unika individer som ska bedömas utifrån dem de är, utifrån sin person och vandel. Jag känner människor som media onyanserat stämplat som nazister för att de önskat bevara Sverige svenskt. De har rent allmänt haft en, vad jag förstår, human värdegrund. Personligen har jag konsekvent arbetat för att bevara Sverige svenskt eftersom jag anser att det protestantiska och socialdemokratiska Sverige var ett gott civilisationsbygge under 1900-talet. Och invandrare har ju sökt sig till Sverige och välkomnats just för att det var svenskt.
När SVT intervjuade mig år 2006 i sitt program ”Spelet om de apatiska barnen” var jag tydlig med att jag var emot mångkultur eftersom jag var kristen och sade att jag föredrar att bo i en sekulär statsbildning på traditionskristen grund. Detta var tillräckligt mycket utanför åsiktskorridoren för att SVT skulle anse att de hade grund för att naziststämpla mig.
Och eftersom SVT:s amatörmässiga tolkning av de barnmedicinska journalerna övertygat SVT om att jag var en bluffande nazist så blev det naturligtvis en oerhörd skandal att staten släppt fram ”nazister” i en statlig utredning. För detta ”avslöjande” fick SVT-journalisterna Ikarospriset och Torgny Segerstedts frihetspenna. Och barnens tragiska lidande på grund av vuxnas hot, misshandel och felaktiga medicinska behandlingar som sondsvält till dödens gräns fick fortsätta ostört av ”nazistiska visselblåsare”.
Att i dag fullt ut erkänna att de så kallade högt aktade SVT-journalisternas undermåliga granskning av apatiska barn-epidemin medfört ofattbara barnövergrepp är naturligtvis omöjligt. SVT har dock gjort ett försök. Chefen för samhällsredaktionen Ulf Johansson bad Johan Åsard, tidigare redaktör för Kalla Fakta på TV4, att granska SVT-programmet ”Spelet om de apatiska barnen”. Det är för övrigt första gången som SVT under sin snart 70-åriga historia granskar sig själva. Resultatet var förödande och SVT-programmet ansågs ensidigt. Dock, att gå längre än så och komma in på SVT-mörkläggningen av den statliga utredningens diagnosförslag MAL-BP lät sig ej göras.
Den välkände tidigare moderate riksdagsmannen Hanif Bali har uttalat sin förfäran över att barn har misshandlats grovt år efter år utan att någon har ställts till svars.
Min personliga situation är både tung och lätt. Tung för att jag känner ett ansvar att försöka få svenska journalister att berätta sakligt och nyanserat både om min politiska bakgrund – jag är alltså en kristen konservativ högerman som talar med alla – men också att försöka få dem att i alla fall börja diskutera den medicinska barnmisshandelssituation som internationellt kallas malingering by proxy. Att frikänna undertecknad från nazistanklagelser skulle sannolikt hjälpa till att stoppa övergreppen eftersom nazistanklagelserna har smittat av sig på MAL-BP-diagnosen som jag föreslog i SOU 2006:49. Den enda diagnos som kan skydda barnen har alltså svenska journalister gjort omöjlig för läkare att använda genom att göra den nazianstruken.
Men den är också lätt, ty allt pajkastande på mig och alla felvinklingar av mig gör att jag känner ännu mer empati för alla missförstådda människor och utsatta barn. Och detta har gett mitt liv en mening jag tror det annars inte fått.
Avslutningsvis vill jag nominera Magasinet Filter, journalisten och författaren Ola Sandstig och bokförlaget Mondial till Nobels fredspris. Jag vet att jag inte har mandat att formellt göra det men det är min innerliga förhoppning att någon organisation med mandat nominerar dem. Ty det krävs ett mycket stort mod att publicera de artiklar de gjorde där de lät de apatiska barnen själva komma till tals. Nämnda journalister var ju tvungna att gå emot den mäktiga journalistkår och mediebransch som föder dem. Ett Nobelpris skulle också innebära att misshandelsdiagnosen MAL-BP äntligen skulle bli mer uppmärksammad internationellt.
Det förhåller sig nämligen så att läkarföreningar aldrig vill tala om detta mycket unika övergrepp. Varför? Jo, eftersom läkare manipuleras till att felbehandla barn så framstår läkarkåren som dåligt utbildade diagnostiker vilket är generande att erkänna för läkarkåren, speciellt om flera läkare blir lurade som i Sverige. Och om läkaren i bedrägeriprocessen börjar ana oråd att han eller hon är lurad till att felbehandla barn kan vårdnadshavarna blixtsnabbt vända på klacken och uttala ”Du är ju läkare! Menar du att du har felbehandlat? Vi var desperata och gjorde vårt bästa för att informera dig och vi hade svårt att förklara. Du borde förstått bättre! Men du gjorde fel och vi skall polisanmäla dig för grov felbehandling, ty du borde förstått och vi kräver skadestånd.”
Speciallagstiftning krävs i första hand för att skydda barnet, men även för att skydda läkaren så att denne vågar slå larm utan risk att ställas inför rätta för att ha felbehandlat ett barn så grovt att det ses som att misshandla ett barn, kanske till döds.
Thomas G A Jackson - Leg.läkare/specialist i vuxenpsykiatri i Sverige
