Bröderna Grimms gamla saga om två vandrare i äldre tider är fortfarande tänkvärd. Till det bjuder vi på smulpaj med blåbär och smak av kardemumma – naturligt sötad och glutenfri.

Den här fräscha blåbärspajen sötas med honung och är enkel att göra med sitt smultäcke på mandlar och hasselnötter. Den smaksätts med kanel och kardemumma, och kan varieras genom att byta kryddorna mot finrivet citronskal (ca 1 msk). Receptet kommer från webbsidan Helande Mat som är inriktad på mat som kroppen mår bra av. Här är recepten fria från gluten och raffinerat socker.

Gammal folksaga

Sagan om de två vandrarna och älvornas gåvor är en av de folksagor som de tyska bröderna Jacob och Wilhelm Grimm nedtecknade och bearbetade på 1800-talet i syfte att kartlägga det tyska språkets historia. På det viset publicerade de flera hundra sagor som tidigare förts vidare genom muntlig tradition.

Flera av deras sagor hör till våra mest populära barnsagor, som Askungen, Hans och Greta, Rapunzel, och Rödluvan. Bröderna Grimms sagor har getts ut på svenska i flera utgåvor sedan 1860. Temat för ”Älvornas gåvor” återkommer även i andra folksagor. Här återges den i något bearbetad version från sagosamlingen ”Flera sagor att läsa och berätta” av Harriette Söderblom. Receptet följer efter sagan.

Älvornas gåvor

Det var en gång en skräddare och en guldsmed som tillsammans var ute på vandring. En kväll, när solen just hade försvunnit, hörde de den vackraste musik. Först svagt, men sedan allt högre. Tröttheten glömde de alldeles och de gick åt det håll där de hörde musiken.

Månen gick upp och de kom fram till en kulle. Där omkring stod en mängd små människor i ring. Sakta dansade och sjöng de så vackert. I mitten av ringen satt en gammal man med långt vitt skägg som räckte ner till marken. När de två vandrarna stått och sett på dansen ett tag vinkade den gamle åt dem att komma närmare. Ringen av små människor öppnade sig och de gick fram till den gamle. Guldsmeden var orädd och gick först, medan den lite ängslige skräddaren följde bakom honom.

Ringen slöt sig och dansen och sången fortsatte. Den gamle tog då en kniv ur sitt bälte och snabbt tog han tag i guldsmeden och skar av honom både hår och skägg. Innan skräddaren visste ordet av hade han råkat ut för samma sak.

Först blev de mycket förskräckta, men när den gamle vänligt klappade dem på axeln lugnade de sig. Han pekade på en hög med kol och gjorde tecken åt dem att ta av kolet. Fast de inte alls förstod vad de skulle med kolet till plockade de på sig så mycket de kunde bära och gick därifrån.

När de hade kommit en liten bit hörde de hur en klocka slog tolv. De vände sig om och såg mot platsen med de sjungande små; de var allihop försvunna.

De kom fram till en lada där de kröp in och lade sig i halmen. De sov sedan ända tills solen gick upp. Häpna stirrade de då på kolbitarna som de hade fått av älvorna – kolet hade förvandlats till renaste guld. Sedan märkte de att de båda hade fått tillbaka skägg och hår.

Vilken lycka! Med den nyvunna rikedomen ville skräddaren gå hem, köpa en stuga och gifta sig med flickan han höll av. Guldsmeden å andra sidan var både snål och girig och kom på att om de gick tillbaka till älvornas plats på kvällen så kunde de få mer guld. Skräddaren var nöjd och ville inte gå med, men för att vara snäll erbjöd han sig att vänta kvar på guldsmeden.

När det blev kväll tog guldsmeden ett par säckar som han hittade i ladan, och gick sedan till kullen. Som väntat fann han älvorna dansa och sjunga där så vackert som kvällen innan. Den gamle satt i mitten och vinkade åt honom. När guldsmeden kom in i ringen skar den gamle av honom håret och skägget och gjorde sedan tecken att han kunde förse sig av kolet.

Guldsmeden var snabb att roffa åt sig så mycket han kunde och fyllde både säckar och fickor. Belåten gick han därifrån. Tungt var det att bära, men han gladde sig åt sin stora rikedom och kom så fram till ladan. När han vaknade morgonen därpå upptäckte han till sin förskräckelse att hela bördan fortfarande var kol. Inte en enda bit guld fanns där. Han tänkte då att han fick lov att vara nöjd med det guld han hade fått natten innan, men när han tittade på det såg han att det hade förvandlats tillbaka till kol.

I sin besvikelse slog han sig för pannan och märkte då att både håret och skägget fortfarande var borta. Han grät i sin förtvivlan. Nu var han utfattig igen och han förstod att han hade blivit straffad för sin girighet.

Skräddaren tröstade honom och sade att eftersom han hade varit hans gode vän under vandringen så ville han bjuda hem honom till sig.

– Du får komma med mig hem och leva av det jag har, sade han.

Så guldsmeden följde med till skräddarens stuga, men eftersom han inte hade ett hårstrå kvar på huvudet levde han resten av sitt liv med mössa på.

Blåbärspaj med mandel- och nöttäcke

Det här behövs

100 g smör, syrat smör, ghee eller kokosolja

3 dl mandelmjöl

2 dl hasselnötsmjöl

1 msk honung

1 tsk kardemumma

1 tsk kanel

½ tsk bikarbonat

1 nypa oprocessat salt

5 dl blåbär

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.

Smält fettet i en kastrull och tillsätt övriga ingredienser. Rör om.

Smörj en form och häll i blåbären. Lägg på smuldegen och grädda i 10-15 minuter, tills pajen fått lite färg. Låt svalna lite och servera med vaniljsås eller vispgrädde.

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en många är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.