Moralkakor: ”Den beslutsamme Eli Rhem” och äppelpaj med mandel
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Ta vara på äpplena och bjud på paj med mycket mandel. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


Sagan om mod och beslutsamhet från 1800-talet är lika aktuell och tänkvärd idag. Till den bjuder vi på paj med mycket äpplen – glutenfri och naturligt sötad.

Äppelpajen med pajskal på mandelmjöl är ganska mättande och innehåller rikligt med äpplen. Den är glutenfri och sötas med honung. Receptet på pajskalet kommer från webbsidan Helande Mat.

Här använder vi klassiska smaker som kanel och kardemumma som passar fint till äpple. Den grovhackade mandeln ger lite extra tuggmotstånd. I originalreceptet används ghee, som är klarnat smör, utan mjölkprotein. Inom ayurvedan anses ghee vara medicin. Det är enkelt att göra själv; det tar knappt en halvtimme och den har lång hållbarhet. Läs här hur man gör ghee själv.

Mod och beslutsamhet

I finlandssvenske Zacharias Topelius (1818-1898) sagoskatt hittar vi en mycket tänkvärd saga, som han skrev under 1800-talets andra halva. Sagan om den beslutsamme pojken Eli Rhem finns i hans samling Läsning för barn, som gavs ut i åtta delar 1865-1896. Mycket av det materialet hade tidigare publicerats i de finlandssvenska barntidningarna Trollsländan och Eos.

Ville Vallgren har avbildat Zacharias Topelius som staty i Helsingfors.

Topelius var en av grundarna till Eos (1854-1866), som fick sitt namn efter gryningens eller morgonrodnadens gudinna i den grekiska mytologin. Tanken var att ”barnen, de är livets morgonrodnad”.

Receptet följer efter sagan.

Eli Rhem

Långt borta i det stora Amerika finns det många järnvägar. Det är visst en god sak att ha järnvägar, och nästan alla länder har numera sådana. Sverige har många järnvägar, Finland också. Det är kanhända svårare att bygga sådana vägar här i norden än annorstädes, därför att här finns så många backar och sjöar och strömmar, där det kostar mycket pengar att bygga broar.

Men den tid kommer en gång, när de flesta reser på järnvägar även hos oss. Vi vet ju, hur man i andra länder sprängt sina vägar tvärsigenom höga berg, och på andra ställen har man byggt höga järnbroar över sjöar och bråddjup; ja, det finns sådana järnvägar, där man åker över taken i de stora städerna. Detta allt har man gjort, för att människor och varor skall kunna komma fort fram; ty tiden är den dyrbaraste av all egendom.

I Finland kan man äta frukost i Åbo, middag i Helsingfors och kvällsvard i Viborg. Från Helsingfors reser man på ett dygn till Uleåborg; det går med raskare fart än att sitta och smälla på lata skjutshästar, som förr i världen.

Foto: Steve Brandon

Nu vill jag berätta er något, som hände på en järnväg i Förenta staterna i norra Amerika för ganska länge sedan.

Där är en stad, som heter York, och innan man kommer till staden, går järnvägen från Baltimore fram över en hög bro. Nu hände, att när ett lokomotiv for över bron, föll det glödande kol ned på bron, och det uppstod en eldsvåda. Emedan det blåste hårt och inga människor fanns i närheten, så stod hela bron innan kort i ljusan låga och brann så till aska.

Efterhand kom det folk, som försökte släcka; men det var förgäves. Då ropade någon i hopen, att man om tio minuter väntade ett nytt tåg från samma håll som det förra, och emedan där låg ett berg vid sidan av vägen, vilket gjorde att man inte kunde se bron från vägen förrän man var helt nära, så kunde det hända den stora olyckan, att den som förde det nya tåget inte visste av att bron hade brunnit, utan åkte med full fart dit och störtade i bråddjupet med hundratals människor i vagnarna som följde efter.

Där stod nu alla rådlösa och förskräckta och visste inte vad de borde göra för att underrätta de kommande om faran.

Då var där en gosse vid namn Eli Rhem, tolv år gammal, och han var raskare än alla de andra. Han tog sig för att springa framåt banan, så långt han kunde, och det dröjde inte länge förrän han såg den långa raden av vagnar komma med full fart rusande emot honom. Vad gjorde nu Eli Rhem?

Ropa hjälpte inte mycket, ty ingen skulle ha hört honom för det stora bullret av vagnarnas rasslande. Han hade inte tid att betänka sig länge. Han ställde sig mitt på banan, så att alla vagnarna nödvändigt måste köra över honom om de ville framåt, och där stod han och skrek och fäktade med armarna och vinkade allt vad han någonsin förmådde. Lokomotivföraren trodde att gossen var tokig och skrek i sin tur och vinkade att han skulle springa ur vägen. Men Eli Rhem stod kvar, ja, han stod där med döden för ögonen, och ändå gick han inte ur fläcken, ty han visste, att många människors liv berodde på att han stod kvar.

Så var föraren tvungen att låta alla sina många vagnar stanna för att inte bli orsak till gossens död. Men ond var han, ja, så ond, att han genast tåget stod stilla sprang ned på banvallen och började slå den stackars Eli Rhem, för att han understått sig att uppehålla hela järnvägståget på det där sättet.

Men nu kom andra personer springande från bron och berättade hur nära alla vagnarna varit att störta i bråddjupet. Då kan man tro, att föraren fick stora ögon, och alla, som satt i vagnarna, fick veta hur de, näst Gud, hade Eli Rhem att tacka för sina liv.

Det blev häpnad och glädje på en gång över all beskrivning! Alla hoppade ner från vagnarna, omfamnade och kysste Eli Rhem med tårar i ögonen, och strax samlade de åt honom en belöning av hundra dollars. Sedan gick de till fots till den brända bron för att se det bråddjup, som varit nära att sluka dem alla.

Och den raska Eli Rhem blev vida berömd i hela staden och bars av folket i triumf till sina föräldrars gård. Men mer än guld och ära gladde honom det medvetandet, att han med den gode Gudens bistånd räddat hundratals människors liv.

Ja, vad skulle du ha gjort i Eli Rhems ställe, om du stått där han stod, mitt på spåret, med det brusande tåget av vagnar emot dig och alldeles säker att krossas till döds, om tåget gick fram? Gärna hade du velat göra en god gärning och rädda många människors liv, men hade du också haft mod att därför våga ditt eget? Och hade du varit så raskt beslutsam, att du inte ett ögonblick besinnat dig, utan genast sett döden i ögonen, medan det ännu var tid? Ja, det är inte så visst. Ty många har en god vilja, men inte alla har ett manligt mod. Och många, som annars har både vilja och mod, har inte samma djärva beslutsamhet som den lille Eli Rhem, utan står och betänker sig tills allt är för sent.

Minns det, du raska gosse, när det en gång gäller också för dig att göra en god gärning! Där får ingen tvekan finnas. Flinkt till verket, snabbt, klokt, djärvt, och Gud skall hjälpa dig, såsom han hjälpte Eli Rhem.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Äppelpaj med mandel

Det här behövs för 6-8 pers

Pajskal

5 dl mandelmjöl

50 g ghee eller smör

2 msk honung

½ tsk bikarbonat

½ tsk kardemumma, malen

½ tsk vaniljpulver

en nypa salt

Fyllning

1 ½ l äppelbitar

2 msk honung

kanel

50 g ghee eller smör att klicka över

ev 1 dl hackade mandlar

Gör så här

Bland de torra ingredienserna för sig. Rör ihop ghee/smör med honungen. Blanda allt till pajskalet.

Kavla ut degen mellan två bakplåtspapper och lägg den i kylen i 15 minuter. Sätt ugnen på 175 grader C.

Skär äpplena. Klicka honung över bitarna och rör om.

Lägg pajdegen i en lagom stor pajform. Häll i äpplena och dofta kanel över. Häll på de hackade mandlarna och klicka ut ghee/smör. Kanter på pajdegen kan vikas över äpplena.

Grädda i ugnen cirka 45 minuter. Lägg på folie efter ungefär 10 minuter. Servera pajen ljummen, gärna med syrad grädde eller vispgrädde.

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.