Historiens värsta dammkatastrof inträffade i Kina i slutet av Mao Zedongs tid som regent. Orsaken sägs vara dålig planering och korruption.
Banqiao-dammen byggdes längs floden Ru när elnätet skulle utvecklas i början av 50-talet. Mao beordrade tjänstemän att "tämja Huai-floden".
1975 drabbades området av en tyfon, och regn för ett helt år föll på 24 timmar. Ett vittne sade att det "lät som om himlen kollapsade och jorden rämnade" när motsvarande runt 280 000 stora badbassänger med vatten störtade ut genom en spricka i dammen. Hela städer förstördes.
Den enorma flodvåg som utlöstes var nära 10 kilometer bred och 3-7,5 meter hög. Den störtade nedströms i 50 kilometer i timmen. Mellan 170 000 och 240 000 människor dog till följd av dammkollapsen, endera av drunkning eller senare av sjukdomar.
Kommunistpartiets officiella siffra var 85 600 dödsfall. Katastrofens verkliga omfattning avslöjades inte förrän flera decennier efter händelsen. Idag känner få till katastrofen, varken i eller utanför Kina.
Hydrologen Chen Xing, som var involverad i Banqiao-dammens konstruktion, uttryckte sin oro över regimens dammprojekt. Han rekommenderade 12 dammluckor för Banqiao-dammen, men kommunistpartiet kritiserade honom för att vara alltför "konservativ" och projektet skalades ned till fem dammluckor.
När Chen senare var delaktig i byggandet av Shimantan-dammen kritiserade han än en gång myndigheterna för att agera förhastat i konstruktionen. Han blev då förflyttad från projektet. Shimantan-dammen kollapsade 1975.
Varför brast dammen?
Dammkatastrofen kan förklaras med omfattande korruption inom kommunistpartiet och dålig standard, i kombination med ovanligt kraftiga regn och översvämningar.
Mao ville se "snabba reslutat" i byggprojekt, inräknat Banqiao-dammen, enligt "Mao: Den sanna historien". Ett av hans slagord var: "Kartlägg, designa och utför samtidigt". Senare lades ett fjärde budord till: "Revidera".
Ett antal av Maos byggprojekt "visade sig vara ett ofantligt slöseri" och "många tvingades man överge halvvägs". 200 av 500 stora reservoarer som byggdes på 50-talet hade avvecklats redan 1959. "Många andra kollapsade under Maos livstid", inräknat Biqiao-dammen, enligt boken.
Mörkläggning
Kommunistpartiet försökte att dölja dödssiffran, och till och med själva kollapsen. Om man läser Kinas statskontrollerade medier från den tiden så verkar det som om det aldrig hände, enligt David Bandurski som jobbar med University of Hong Kong's China Media Project.
Enligt Human Rights Watchs rapport från 1995 var såväl Shimantan- som Banqiao-dammens kollaps till stor del orsakad av människan, på grund av dålig vattenkontrollpolicy. Den generella bristen på transparens bidrog "till en situation i vilken många av Kinas dammar bör ses som osäkra. Vid tiden för dammkollapserna 1975 rapporterades det näst intill ingenting om katastrofen, utanför Kinas högsta ledning", står det vidare i rapporten.
När Banqiao och andra dammar byggdes uppstod sprickor och separationer. Felen reparerades med hjälp av sovjetiska ingenjörer. Efter reparationerna började man kalla dammen för "järndammen" och ansåg felaktigt att den var oförstörbar.
Det finns fler än 40 000 "risk-dammar" i Kina idag, enligt Radio Free Asia. De byggdes mellan 1950 och 1980. Många av dammarna från Maos tid byggdes av sten och lera och har en livslängd på 50 år – en svår huvudvärk för Kinas nuvarande regim.
