Mansjourerna startades för att hjälpa män, och därmed också deras familjer, i svåra familjesituationer. Enligt Åke Nilsson, tidigare samtalspedagog vid en av jourerna, har män svårt att få stöd när det behövs. Tyvärr motarbetas mansjourerna så att de får svårt att hjälpa människor, säger han.

Till mansjourerna ska man kunna gå för att få stöd och få prata med terapeuter som kan lyssna och ge råd. Åke Nilsson arbetade tidigare som samtalspedagog vid Mansjouren i Västerbotten. Han engagerade sig under många år för att det skulle finnas en verksamhet dit män kunde gå för att få hjälp och mötas med respekt. Ett bidragande skäl till hans insatser var personliga erfarenheter i livet.

Västerbottens Mansjour startade 2004-2005 och eftersom Åke hade anställning på annat håll kunde han driva jouren på fritiden. Han berättar att han under några år var där så gott som dagligen, vilket gjorde att allt fler män och familjer hörde av sig.

– Plötsligt hade jag ungefär 700 telefonsamtal under ett år, säger han.

Människor som hade varit i kontakt med Mansjouren rekommenderade andra att vända sig dit och de som kom hade många olika problem; vissa fick inte träffa sina barn, en del hade misshandlat, medan andra själva hade blivit misshandlade. Det kunde också gälla självmordstankar eller homosexualitet, berättar Åke.

Men att driva Mansjouren var inte lätt. Som det ser ut idag är de svenska mansjourerna till stor del uppbyggda kring ideellt engagemang och det är svårt att få medel för att kunna driva dem. Det var också vad Åke fick uppleva.

Svårt få gehör

Samtidigt beskriver han ett samhällsklimat där det finns ett behov för dessa jourer eftersom män har svårt att få gehör när de behöver stöd. Söker man hjälp vid problem i familjen är den vanliga ingången Socialtjänsten. Enligt Åke är det få som känner till mansjourerna. Han berättar hur män som han har tagit emot har upplevt möten med Socialtjänsten.

– De beskriver att de länge har brottats med sina inre personliga problem. De berättar att i samtal med Socialtjänsten så känner de hur degraderade de är. De allra flesta, 95-99 procent, säger att det var tre mot en: ”Jag var man och de andra kvinnor. Tre mot en och det spelade ingen roll vad jag sade så tog de hennes parti.”

Han har mött många män som har känt sig kränkta när de har sökt hjälp den vanliga vägen. De känner inte att de har fått respekt. När de sedan kommer till Mansjouren är de i ett läge där de känner sig maktlösa, arga och frustrerade och kan göra vad som helst, som att ta till våld.

– En del tänker på att ta livet av sig eftersom de inte orkar med, säger Åke.

Skevt

Genom samtal han har haft och kontakter han har i samhället upplever han att det har blivit skevt kring hur män och kvinnor får stöd i familjesituationer. Fokus ligger på mäns våld mot kvinnor och barn, menar han.

– Det är bra att kvinnor kan få stöd, men män behöver också kunna få stöd och det är här det har blivit skevt. Om männen kan få det stöd de behöver så hjälper det samtidigt kvinnorna att få en tryggare vardag.

Åke menar att bristen på jämställdhet i den här frågan märks i hela samhället, inte bara inne på Socialtjänstens mottagning. Ett exempel är hur tidningarna för fram nyheter om när män och kvinnor har gjort något dåligt.

– Läser man i en tidning att en kvinna har gjort något hemskt så står det i bakre delen av tidningen och glöms lätt bort, men när en man gör någonting så slås det upp stort.

Goda resultat

Hos mansjourerna tas männen på allvar när de kommer med sina problem. Åke berättar att de ibland, ungefär en fjärdedel av gångerna, även pratar med kvinnor som av olika anledningar kan vara förtvivlade över sina män.

– Genom att resonera med båda två har jag fått dem att förstå situationen bättre, sig själva och betydelsen av att vara överens med den man har barn med.

Han tillägger att även om familjen behöver sära på sig så har det stor betydelse för framtiden om man kan göra det utan konflikt.

Åke berättar att terapin hos Mansjouren har fungerat väl. Först har man hjälpt de som kommit dit att förstå sitt eget beteende, för att sedan kunna arbeta på att göra en förändring.

– Då kan man börja arbeta med sig själv och sitt inre. På det här viset har människorna jag mött börjat fungera och har kunnat hitta bra lösningar för sina barn. Det har fungerat i alla fallen.

Han har fått mycket tacksamhet tillbaka från människor han hjälpt och alldeles nyligen fick han ett meddelande från en man han tagit emot för två år sedan. Han hade följt Åkes råd att fokusera på att arbeta med sig själv. 

– Nu fungerar relationen med exet; nu kan han prata med henne och med barnen. Då har man lyckats när man kunnat ena istället för att där ska finnas hat.

Kommunen ville styra

Goda resultat med verksamheten ledde till ett höjt bidrag från kommunen och så småningom föreslog kommunen att de skulle ingå ett samverkansavtal. Det gladde Åke. För att ingå avtalet behövde de skriva på att de följde kommunens jämställdhetspolicy. Men när det skulle förnyas för år två började de på Mansjouren titta närmare på vad som stod i punkterna i policyn. Enligt en punkt i policyn är kommunens syn att männen är våldsverkare och kvinnorna är offren.

Enligt en punkt i policyn är kommunens syn att männen är våldsverkare och kvinnorna är offren.

– Vi skrev inte under eftersom vi inte kunde leva upp till den punkten; det var inte så vi arbetade.

Deras ifrågasättande ledde vidare till att föreningens bidrag minskade avsevärt. En annan bidragande orsak till det minskade stödet var att de fick anmärkning på att de tagit emot kvinnor. De bidrag de fick från kommunen och Socialtjänsten möjliggjorde att hålla en mindre, men stadig verksamhet. Istället för att försöka styra i den ideella föreningens arbete tycker Åke att man borde ha sett till resultatet av deras arbete.

– På Mansjouren har vi varit objektiva och inte sett till könet, utan till problemet. Så borde samhället fungera.

Hanteringen av Mansjouren i Västerbotten är ett exempel på hur dessa verksamheter motarbetas. Över hela landet får mansjourer lägga ner, berättar Åke.

Se problemet bakom våldet

Åke tror att om män kunde få bättre stöd när de behöver det så skulle vi få bort mycket av familjevåldet. Han efterfrågar större respekt för män från Socialtjänst, kommun och landsting.

– De flesta vill inte ha med Socialtjänsten att göra. Ryktet har spridit sig bland män att det inte är lönt att gå dit; det leder bara till att man blir arg.

Han berättar att det i Norge fungerar att få god familjehjälp hos Alternativ til vold (ATV) som har funnits i över 30 år. Här ser man våld som uttryck för ett personligt problem, och hos ATV finns det hjälp för att kunna ändra på ett våldsamt beteende. Här ger man stöd inte bara till våldsutövaren, utan också till de som utsatts för våld; både vuxna och barn, och även till ungdomar med vålds- och aggressionsproblem.

– De har förstått att män som inte fungerar kan bli våldsamma. Om vi inte vill ha sådana män så måste vi göra någonting åt det.

– Satsar man på ett bra stöd för männen så vore det samtidigt en vinst både för kvinnorna som skulle få en tryggare vardag, och för barnen inte minst.

Åke Nilsson har arbetat som samtalspedagog för Mansjouren i Västerbotten. Han har också personlig erfarenhet av övergrepp inom familjen. Mansjourerna hjälper män, men är även öppna för hjälpsökande kvinnor, och verkar bland annat för att kunna ta nya vägval i livet. Mansjouren i Västerbotten tvingades lägga ner innan sommaren 2019. För att hitta andra mansjourer kontakta Mansjouren i Stockholms län.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.