Visst stämmer det att vänlighet smittar. Här är två exempel på det och jag hoppas att det smittar någon.

Jag tänkte på det nyligen när jag körde in bilen i parkeringsrutan, så som jag gjort många gånger sedan ungefär ett år tillbaka. Då hade jag fått en lapp på framrutan. Jag funderade förstås på vad det kunde handla om. Lappen var handskriven, med en snygg handstil och en hel A5-sida full. Undertecknad av någon som var helt okänd för mig.

Det var i vintertid, liksom nu, och hon ville säga åt mig att bättra mig. Det hade hon kunnat göra på flera olika sätt, men så som hon gjorde det var så hjärtevärmande och minnesvärt att jag tänkt på det många gånger med ett leende.

Hänsyn mot andra

Bilen står i rad med en mängd andra bilar på en parkeringsyta med en garagelänga parallellt med raden av bilar. Jag brukar tänka på mina bilgrannar när jag parkerar, så att det ska gå att komma in i bilen, så att jag inte öppnar en dörr mot deras bilar, med mera.

Den här kvinnan hade problem med mig och mitt parkerande och i sitt meddelande utgick hon från att jag varit omedveten om hur jag ställt till det. Så var det faktiskt också. Hon förklarade att hon hade sin garageplats precis bakom mig och att vi båda har stora kombibilar. Problemet var att när det är vinter och snö så hamnar min parkeringsruta lite längre bakåt än annars eftersom det ligger snö framför bilen och jag inte har tänkt på att skotta bort den. Det här gjorde det svårt för henne att komma in i sitt garage.

Eftersom jag själv inte har något garage där bilen ska måttas in och inte heller hade sett de instängda bilarna bakom min bil som några bilgrannar att ta hänsyn till (hade inte alls tänkt på dem) så hade det inte slagit mig att någon bakom mig kunde få problem på grund av mitt sätt att parkera.

På lappen föreslog hon helt enkelt och vänligt att jag skulle skotta framför min bil så att jag kunde köra fram och göra bättre plats för henne. Självklart ville jag göra det. Sedan dess har jag sett till att köra så nära laddstolpen jag kunnat, och gladeligen skottat.

Jag blev glad över hur omtänksamt och vänligt hon hade lagt fram sitt problem med mig. Hon hade undertecknat det med sitt namn och husnummer. Jag gick dit och ringde på, tackade henne och förklarade att jag mycket riktigt inte hade gissat att jag vållade problem. Hon blev glad över mitt besök och att jag förstod. Sedan dess har vi alltid hälsat glatt på varandra när vi setts på området.

Tänk vad man kan tjäna på att våga ha en vänlig utgångspunkt istället för att höja stridsyxan direkt. Det stämmer verkligen att vänlighet kan smitta, som jag läste i en artikel nyligen.

Julhälsning

En annan gång när andras vänlighet smittade mig var strax innan jul. Jag läste om någon som brukade tänka på brevbäraren i juldagarna och därför göra en liten påse med en julhälsning till brevbäraren. Det ville jag också göra.

Jag gjorde i ordning en påse med lite julgodis, ett par pepparkakor och en lapp där jag önskade god jul. Rött snöre kring det. Den 23:e var jag beredd. Jag var inte riktigt säker på vilken tid brevbäraren brukade komma. Jag kom ut så småningom och lade den på brevlådan så att den skulle synas.

Lite senare såg jag att den var borta. När jag såg att den bara hade halkat ner och låg nedanför så insåg jag också att jag hade missat brevbäraren. Bättre lycka nästa dag.

Kanske skulle det komma en brevbärare på julafton. Jag var inte säker, men lade ändå dit påsen innan vi gick till kyrkan på förmiddagen. När vi kom tillbaka såg jag på håll att den var borta, tills vi kom fram och jag såg att den hamnat på marken igen. Någon hade varit där och dragit sönder påsen och jag undrade vilket barn som hade gjort så. Men snart insåg jag att det troligen var skatan som hade rivit i påsen för att komma åt pepparkakan som låg i smulor i julhälsningskaoset på marken. Så trist.

Nåja, jag tog en ny påse och gjorde i ordning en ny hälsning. Innan frukost den första mellandagen lade jag påsen i lådan den här gången, med snören och lapp hängandes utanför – säkrat från skatan. Den här gången gick det som jag tänkt; vår brevbärare fick en mellandags- och nyårshälsning. Och vi fick en rolig historia.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.