Hur hanterar jag ett misslyckande, när jag skapat något som ser tokigt ut eller när saker i livet inte alls blir som jag tänkt? Ett gott råd kan hjälpa för att inte ge upp och slänga allt i papperskorgen.

När jag var yngre och fritiden var friare passade jag på att gå en keramik-kurs. Det var roligt på många sätt och jag fortsatte i flera år. Från den tiden fick jag med mig en lärdom; ett råd som jag fortfarande kan komma att tänka på i vissa situationer och som jag också kan säga till mina barn.

Ett gott råd

När jag skulle skapa i lera hade jag en idé om vad jag ville göra och en inre bild av hur det skulle bli. Sedan jobbade jag mot den bilden med hjälp av mina kunskaper och ibland råd från lärare och kurskamrater. Ibland fick jag göra mig en ny bild under arbetets gång. Det hände ju att formen var svår att få till och när man ska dreja en lerklump kan man inte arbeta och göra om hur länge som helst eftersom leran ”blir trött” och tappar stadga. Så om det inte går som man tänkt behöver man någon gång bestämma sig för hur man vill avsluta arbetet.

Kanske var det något med mönstret som inte blev som jag tänkt; en rak linje som svängde av något, eller en nagel som plötsligt gjorde ett märke på den fina skålen eller vad det nu var.

Det var vid ett sådant tillfälle som jag fick det goda rådet av en lärare:

– Om det inte blir som du tänkt dig, så få det att se ut som att det var så här det skulle bli.

Det är inte snyggt med en linje som dalar lite på ett ställe, och man genast får tanken att ”så här skulle det nog inte vara”. Om linjen hade börjat dala fick jag istället rådet att förstärka det till en böj och göra en linje som till exempel var regelbundet vågformig, eller där jag lade till något så att man förstod att så här skulle mönstret se ut. Det gällde att få resultatet att se ut som om det vore meningen att det skulle bli så här.

Det här rådet har jag kommit ihåg ibland när jag har tyckt att jag misslyckats med något. Då kan jag ge verket en andra chans genom att tänka om och göra en ny bild med utgångspunkt i det där som jag tyckte var tokigt. Det kan bli minst lika bra som det jag hade tänkt från början.

Det här kan också vara nyttigt för barnen när de skapar något. Det är lätt att ge upp och slänga det som blev ”misslyckat”, men jag tycker att det kan vara bra att kunna tänka om och göra fler försök. Ibland kan det förstås vara hopplöst och då kan det vara klokt att inte lägga mer tid på det försöket utan istället börja om från början.

Trots allt är man ju där man är och kan inte göra något åt att det blev som det blev.

Något liknande kan man applicera på livet i stort. Det händer ju att saker och ting inte går som man tänkt sig i livet. Om man då, istället för att helt ge upp, kan titta på hur läget ser ut och fundera på vart man vill utifrån hur det faktiskt blev, då fungerar ju saker och ting mycket bättre. Trots allt är man ju där man är och kan inte göra något åt att det blev som det blev. Man kan också ha nytta av att fråga sig vad man kan lära sig av den situation man är i.

Så att som ung träna upp en förmåga att jobba vidare med ett förnyat mål tror jag hjälper mycket i livet.

Misslyckande eller delikatess

Då och då ställer sig min man vid bakbordet och gör så goda surdegsbröd. De blir mustiga av råg och lite lagom syrliga, helt i min smak. Han har läggning för bakning och vet hur man ska prata väl med en surdegsgrund som stått lite för länge i kylen utan att ha fått nog med mat (mjöl).

Härom kvällen såg det dock ut som att det hade misslyckats. Han hade hällt degen i formar och de stod under bakduk ett antal timmar i köket. Maken visade inget tecken på att de snart skulle in i ugnen. Tanken var att jäsningen skulle komma igång, men det verkade inte hända just någonting under de där dukarna. En bit in på kvällen fick de ändå åka in i värmen, kanske skulle det reda sig ändå.

Doften av nybakt låg kvar i huset på morgonen och i en påse vilade två stadiga rågbröd. Jag var förstås nyfiken och tog ut ett. Min man brukar lyckas med det han företar sig och jag utgick från att han hade gjort det även denna gång. De såg ut som vanligt på utsidan, dock rätt platta och stadiga, men så kan de bli ibland. Jag skar upp en skiva och tittade hur den såg ut. Eftersom bröden inte var så höga hade jag förväntat mig massor av små hål, så jag blev förvånad över att se ett inre som var mer som en kladdkaka; inte döbakt, men så gott som helt utan hål.

”Smaken är säkert bra”, tänkte jag. Det brukar den ju vara när maken bakar, så jag skar upp några tunna skivor som jag lade blåmögelost på. Är det inte så att delikatesser oftast kommer i ett litet och koncentrerat format? Det här var en riktig delikatess, värt att bjuda på!

Eftersom jag var först att smaka på brödet skickade jag en hälsning till min man så att han skulle få veta att det ändå blev ett lyckat bak. Jag tror inte att han hade oroat sig över resultatet, för till svar fick jag:

”Huvudsaken är att inte smaken är platt...”

En fördel med delikatessbrödet är också att det inte smulat någonting alls.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.