Vad gör egentligen en riktigt bra dag? Med lite eftertanke hittar jag det som jag egentligen sätter värde på och när jag tar tid att lyssna på barnen får jag höra vad som betyder mycket för dem.

Det är dags att sova. På sängkanten sitter 10-åringen och bubblar av glädje. Vilken dag han har haft, årets bästa, säger han.

Det var 29:e december och vi hade träffat goda vänner som vi inte träffar så ofta. Vi var ute många timmar, men det blev också en hel del innemys eftersom det blir mörkt tidigt. Ja, visserligen blev det lite spring ut i mörkret men inte några längre stunder.

Bästa dagen med mycket skratt

Mesta dagen har 10-åringen ränt runt med 11-åringen i den andra familjen. De har åkt skridskor på den frusna sjön, de har legat på isen och undersökt saker och ting, de har lekt och flängt och skrattat i skogsbrynet och vad de har hittat på inne har jag faktiskt inte hängt med på. De verkar ha funnit varandra helt enkelt.

– Mamma, jag vågade berätta för honom om det där som hände förut, säger han och fnissar.

De hade skrattat och skrattat åt det där som hände. Jag ber honom berätta mer om dagen och om vad som gjorde den så bra.

– Eller så var det meditationen som gjorde den så bra, funderar han.

Då och då mediterar vi en liten stund på kvällen och det brukar vara 10-åringen som påminner om det. Han har märkt att han somnar bättre då och särskilt att det kan få magont att gå över. Så kvällen innan hade vi mediterat en kort stund ihop, föräldrar och barn. Och kanske hade det smittat av sig på nästa dag.

Vad gör en dag riktigt bra?

Jag försöker komma på vilken som varit min bästa dag under året som varit, men det är ingen dag som direkt lyser upp. Istället funderar jag på vad som gör en dag riktigt bra för mig och då kommer jag på flera bra dagar från året.

När jag lyckas se vilken nivå barnen ligger på och stöttar dem till att klara utmaningar, då känns det riktigt bra. Det handlar om att lyssna på barnen, fråga dem och försöka förstå; att skapa en öppenhet oss emellan. Det kan gälla sådan som händer i skolan, vad de trivs med och vad de behöver lära sig.

Ett sådant minne är från årets fjälltur. I flera år har vi varit till samma ställe och tältat några nätter på precis samma plats. Vi har inte rört oss så långt utan hållit oss därikring. Det här året tyckte jag att alla barn, då 7, 9 och 11 år, var mogna för ett vandringsäventyr.

Jag planerade en dagstur på en mils vandring fram och tillbaka genom en dal som vi tittat ner i under de föregående fjällvistelserna. Det kändes spännande att utforska dalen och jag vill minnas att alla hade gott humör. Värmen gjorde att vi svalkade oss och plaskade i varje litet vattendrag vi kom förbi. Barnen hittade också en liten snölega som de åkte kana på en stund.

Naturen var spännande och varierande genom dalen. Innan vi till sist nådde den stora forsen på andra sidan dalen fick jag nog peppa barnen lite, men mestadels gick de glatt på. Sista biten på dagen var det nog lite kämpigt, men de kände sig alla stolta över bravaden och de hade känslan av att ha klarat av något stort. 

Då menar jag inte det där småhjälpandet som är lätt att göra, utan de gånger när jag för att hjälpa någon behöver prioritera om och släppa på mitt egenintresse för att lägga min tid och energi för någon annan.

Över huvud taget känns det bra när jag har gjort rätt val, när jag har valt bort min bekvämlighet och gett av mig själv för att göra något för någon annan. Då menar jag inte det där småhjälpandet som är lätt att göra, utan de gånger när jag för att hjälpa någon behöver prioritera om och släppa på mitt egenintresse för att lägga min tid och energi för någon annan.

Det känns också bra när jag har ansträngt mig i jobbet och jag märker att jag hittar det jag letar efter eller åstadkommer det där som jag vill få till.

När jag har gjort framsteg med mig själv, vågat ta itu med jobbiga känslor eller ansträngt mig för att komma vidare med något inom mig, då känns det också bra. Det är verkligen nyttigt att se tillbaka för att se hur saker och ting har varit och hur det egentligen stämmer överens med det jag värdesätter.

Olika värderingar

Jag gissar att det där vandringsäventyret i somras finns bland barnens bästa dagar under året, men när jag frågar om den bästa dagen så är det inte den de minns först. För 11-åringen är det alla de dagar som hon tack vare värmen kunde bada sig igenom i havet och i olika sjöar i somras.

Av 7-åringen blir jag påmind om förra årets jul, inte själva julafton utan dagen efter. Det var det allra bästa när vi allihop satt och tittade på två tecknade filmer han hade fått i julklapp. Till det minns han förstås julgodiset, godisälskare som han är.