Visst handlar julen om mer än klapparna, och det märks på barnen som redan startat förberedelserna – helt efter egna huvuden.
Det känns som att barnen ser lite mer fram mot julen i år än vad jag har tänkt på tidigare år. Det kan vara jag som är mer avslappnad och observant, men efter att ha firat julafton borta i flera år har vi bestämt att vara hemma och det kan vara det som gör det mer speciellt.
Jag frågar 9-åringen om han gillar julen.
– Jaa, det är mysigt och spännande med jul. Fast när vi får paketen är det inte mysigt, då är det bara spännande.
Med julen menar han inte bara julafton, utan all tid innan dess, när man pysslar och har det mysigt.
Barnen har gjort önskelistor, men vad de ska få för julklappar är i alla fall inte nu i fokus. Jag tycker ju att julen är mycket mer än klapparna så det känns bra i mammahjärtat.
Killingarna får en förälder
Vi föräldrar har inte börjat pynta eller julstöka. Vi brukar spara lite på det, i alla fall tills december har börjat. Däremot har barnen spontant börjat vandringen mot julen och det är roligt att se vad de tar fram, vad som är betydelsefullt för dem.
Nyligen var vi på en second hand-affär för att leta kläder. 9-åringen sprang sina egna ärenden och hittade en julbock som han absolut ville köpa. Den lite större kostade bara fem kronor mer, men det var just den här han ville ha. Han påminde om att den förra vi hade haft hade ju mössen ätit sönder ute på logen där vi hade en del förvaring.
Den nya stora bocken har ingen gnagt på. Foto: Eva Sagerfors
Han har ordnat det fint för bocken på sitt skrivbord. Den har kluttar av häftmassa under ”klövarna” för att den inte ska ramla hela tiden. Den har sällskap av tre små killingar som han har plockat fram. Han har sparat dem hos sig sedan vi sist hade julaftonsfirande hemma hos oss och han har längtat så efter att få ta fram dem.
Några paket har han också packat, redan för några veckor sedan. Det är spännande med julen!
Rimstugan öppnar
Förra veckan kom barnen på att de skulle rimma. Alla tre rimmade och skojade i flera dagar och när en kompis kom på besök fick hon frågan om hon ville vara med.
– Jo, vi ska komma på så många rim vi kan på passionsfrukt, vill du vara med? Vi brukar ge varandra passionsfrukter i julklapp, sade 11-åringen.
Kompisen såg glad och lite förvånad ut, men ville gärna vara med bara hon fick en förklaring av vad det var för en brun, skrumpen frukt hon skulle rimma på.
Under fniss läser 9-åringen och 11-åringen (i tomteluva) sedan upp sina bästa alster:
”Tropisk är ju denna frukt
det är inget krux”
och
”En liten sak som är lila, men som inte går att fila
Den kanske går att så, men den är redan sådd, och nu är den också fådd”
När jag växte upp var julrimmandet halva nöjet med paketen och det blev både långa och finurliga rim. Förutom att det är roligt att rimma och att höra hur andra har rimmat så blir det många skratt och det blir lite mer vikt vid varje paket. Den traditionen har jag tagit med mig och nu rimmar både svärmor och min man, som aldrig haft den vanan, med stor glädje. Barnen tycker också att det är kul. Det finns inga krav på att det ska finnas på alla paket eller att det måste vara något mästerverk.
Planering
Plötsligt hängde det en stor julstrumpa hos 11-åringen. Den hade hon sytt på fritids, inte för att hon längtar efter julafton utan för att det var ett roligt pyssel att göra. Foto: Eva Sagerfors
Vi har inga måsten inför julen, men vi har lite pyssel som vi gör om vi har lust. Igår kom 11-åringen och deklarerade att hon hade gjort en planering fram till jul. Vi ska hinna med lussekatter och pepparkakshus, och glöggen ska vi göra veckan innan jul, hade hon tänkt.
Det låter som lagom mycket tycker jag, och klokt att tänka efter innan så att inte allt kommer på en gång. Faktiskt hade jag tänkt göra glöggen tidigare än så, det är ju gott att ha vid första advent när vi tänder första ljuset. När jag berättar om glöggplanerna för 9-åringen börjar han planera när vi ska göra den, för det är inte bara drickandet han gillar, han vill ju vara med och göra den också.
