Ibland är det mycket som ska stämma för att barnen ska vilja äta. Ändå lagar vi god mat hemma, varken översaltad eller bränd. På morfars tid var det annorlunda och det fanns inga alternativ till det som serverades. Äter, det gör man ju för att bli mätt och orka fortsätta dagen, eller hur?

– Det är inte i min smak.

Så kan det låta när barnet inte vill äta maten som vi lagat. Det har de fått lära sig på förskolan och det låter ju bättre än andra sätt att säga det på.

Just nu har vi en period när det känns som att ingenting går ner i magarna på två av de tre barnen. Jo, korv gillar ju alla förstås. Men korv kan man ju inte äta varje dag. Ofta steker jag ägg som alternativ för den som inte vill ha den vanliga maten. Vitan alltså, för gulan är inte god. Någon gång har jag bara stekt vitan och sparat gulan.

Ibland är det så mycket som ska stämma för att maten ska få komma in i munnen på barnen. På förskolan och i skolan smakar de och ibland äter de mycket. Hemma är det visst annorlunda. Vissa dagar känns det hopplöst, hur kräsen och krånglig får man lov att vara egentligen?

Var det bättre förr?

Kanske var det bättre förr. När jag var barn åt jag glatt av allt. Men jag minns att min mamma kommenterade en annan familj där mamman lagade tre rätter varje måltid eftersom barnen hade olika smak. Så skulle min mamma minsann aldrig hålla på och krusa.

Nu står jag själv där med barn som har ett motstånd i munnen. Inte alltid förstås, det händer att de äter något annat än korv och stekt äggvita. Men det är inte helt förutsägbart.

Jo, jag brukar prata om att man äter för att bli mätt och ska orka hitta på saker, inte för att det ska smaka fantastiskt varje gång. Men av någon anledning köper de inte det.

Min kusin, som är några år äldre än mig, åt bara spagetti när han var ung. Och så drack han mjölk direkt ur paketet. Det gillade inte min mamma. Hur skulle det någonsin bli ordning på den pojken? Jag förstod att det inte var bra att bli så bortskämd att man bara fick äta samma sak hela tiden.

I vuxen ålder märker man inget hos honom av den förkastliga mathållningen från uppväxten, så klart.

Det var bättre förr

Ibland tänker jag att det var bättre förr. Då fanns det inte så mycket att välja på och man åt det som fanns, helt enkelt för att bli mätt.

Min pappa berättar att man åt det som ställdes fram. Det fanns mycket riktigt inga alternativ. Tyckte man inte att det var jättegott så åt man kanske mindre och hade man bråttom ut för att leka efteråt så gick det snabbare att äta upp.

Potatis blev det de flesta dagar, men han tröttnade inte på det.

Vad han minns så klagade man inte på maten, utan var nöjd, och tyckte man att det smakade väldigt bra så sa man det.

Blommig falukorv

Oavsett vad vi ställer fram, visst ska man kunna vara nöjd med det som serveras? Kanske säger texten "Jag vill ha blommig falukorv till lunch mamma, nå´t annat vill jag inte ha" något om många barn idag.

Jag tror att morgnarna skulle vara enklare om barnen åt det vi serverade och inte behövde känna efter om magen vill ha det eller det. Ja, oftast brukar det förstås fungera. Men härom dagen var en sådan morgon när det fungerade riktigt dåligt.

Vi gör bärdrink

Det var en trött morgon för 8-åringen som satt i sin pyjamas vid frukostbordet. Det var inte lätt att känna efter vad magen ville ha. Det var just ingenting som lockade. Jag föreslog allt det vanliga som brukar fungera. Men det lockade inte första gången jag föreslog det och inte andra gången heller. Jag kom med samma erbjudande igen eftersom jag tänkte att han kanske skulle ändra sig.

Det var rätt irriterande att jag kom med samma förslag flera gånger och han fick dåligt humör. Vi tog oss an en annan punkt i morgonprogrammet. Tiden rann iväg och det såg ut som att den trötte sonen skulle komma för sent till skolan.

Plötsligt går han till köket och börjar plocka fram stavmixer, banan, frysta bär och en bunke. Han har bestämt frukost och det ska bli en bärdrink.

Äntligen, tänker jag och hakar på. Tyvärr var bunken dåligt diskad och gick inte att använda. Det var likadant med nästa. Humöret blev ännu sämre. Jag skyndade mig att diska ur och torka en av bunkarna och sa att jag gör i ordning medan du klär dig.

Bärdrink blir man pigg av och det går snabbt att hälla i sig; det fanns fortfarande en chans att hinna i tid till skolan.

Sonen klär sig och jag häller de mörka bären i bunken tillsammans med banan och havredryck. Blåbären ser förstås ovanligt ovala ut, men jag tänker att de kanske bara är sådana.

När drinken är klar ser den lite ovanlig ut, men jag kallar på sonen och han smakar.

– Den smakade inte som jag ville, säger han olyckligt.

Det visade sig att de annorlunda blåbären var svarta bönor som jag lagt i en påse i frysen. Med några minuter kvar tills skolan skulle börja kändes det hopplöst och jag gav upp om att få i honom frukost. Den trötte och stressade pojken kom till skolan, utan frukost och lite för sent.

Jag köpte bröd på bageriet till nästa dag. Det vet jag att det går hem, men det måste smaka nybakat.

Den övergivna drinken smakade väldigt gott, och med några hallon i blev den utmärkt tyckte jag.

På morfars tid

På morfars tid stod frukosten varm och klar när han kom till köket på morgonen. Det var bara att stoppa i sig och skynda mot skolan. Ibland fick han välling. Det var han inte förtjust i, men det gick ner ändå.

Vi ska nog testa att leka "Som det var när morfar var liten". Kanske återkommer jag och berättar hur satsningen lyckas.