loadingSurdegsbakning, vilken konst! Bageriets nybakta bröd går snabbt åt hemma. Smör räcker bra, när det är så mycket smak i brödet. Foto: Eva Sagerfors
Surdegsbakning, vilken konst! Bageriets nybakta bröd går snabbt åt hemma. Smör räcker bra, när det är så mycket smak i brödet. Foto: Eva Sagerfors
Blogg

Mammablogg: Surdegsbak för barnen och mig

Eva Sagerfors

Doften av brödbak, egenhändigt bakat, det vill jag ge barnen. Men det gäller att anpassa idéerna till den tid man har. Surdegsbakning är ett fint hantverk, men det kräver ändå viss omvårdnad.

– Mamma kan du baka nattbullar?

De frågar då och då, men det var länge sedan det blev nattbullar hemma. Det är ju så svårt att hitta tid till allt. Nattbullar är vilka matbullar som helst som har fått jäsa i kylen under natten och som vi sedan gräddar på morgonen så att det doftar nybakat i hela huset resten av dagen.

Doften, och hantverket vill jag gärna att våra barn får vara med om. Inte med målsättningen att vi minsann ska baka allt bröd själva, bara att det ska finnas där då och då.

Jag har lärt mig att jag behöver anpassa mina idéer så att det inte blir en stress, utan trevligt. Det hade förstås varit en enkel sak att köpa ett paket jäst och sätta igång på fredagskvällen så att det äntligen blev några nattbullar.

Surdeg – vilken grej!

Det var nog nio år sedan jag sist gav mig på ett surdegsbak. Men vilken grej, att bara från vatten och mjöl kunna skapa bröd. För den som inte är bekant med surdeg: grunden till en rågsurdeg gör man enkelt genom att blanda vatten och rågmjöl i en burk. Det tar några dagar innan det är klart, men det är inte mycket jobb, bara att tillsätta lite mer mjöl någon gång.

När det är dags att baka tar man en del ur burken till sitt brödbak. Burken förvarar man i kylen. Då och då mellan baken behöver man "mata" surdegsgrunden med mer mjöl. Den behöver ju skötas, precis som en krukväxt, men det är inte mycket jobb.

Surdegsbak har en lång tradition. Annelies Schöneck berättar i "Dagligt bröd" om ett av de äldsta sätten att bevara surdegen. Så kallad degtrågsjäsning finns fortfarande i Finland och på Gotland.

Då bakade man i ett trätråg som inte diskades efter bakningen. Istället skrapade man ihop degresterna och blandade med mjöl. Vid nästa bakning tillsatte man varmt vatten så att surdegen vaknade till. Efter två-tre dagar kunde startkulturen användas till en ny deg.

Surdeg på alla ledder

Jag minns att det blev väldigt fina bröd sist jag satsade på surdeg, mustigt rågbröd med fikon och valnötter. Jag var rätt stolt över vad jag kunde åstadkomma. Men efter ett tag trivdes inte surdegen längre och den doften kommer jag ihåg; den fräna doften av aceton.

För ett par månader sedan satte jag igång igen. Om jag var mer mån om surdegen så skulle den nog klara sig. Mycket riktigt fick jag en fin kultur som doftade mjukt och mustigt.

Bröden blev goda och barnen gillade dem! Det var ett gott betyg. Det mesta av vårt bröd köper vi nämligen från ett traditionellt surdegsbageri alldeles i närheten. Så barnen vet hur surdegsbröd kan smaka och kännas.

Underbara bröd på surdeg, i vårt bageri där vi bor.

För att variera lite blev det lite olika bröd hemma. Jag var lika stolt varje gång jag lyckades åstadkomma den där mustiga smaken och de där hålen i brödet.

Det passade inte att baka varje vecka, men surdegen behövde ändå tas om hand och jag ville inte hälla ut av den. Därför blev det surpannkaka emellanåt.

Trots namnet smakar det inte surt, men den blir mer smakrik och mättande än de vanliga. Jag upptäckte också att magen blev gladare av surpannkaka. Barnen gillade det också. Vilken fullträff!

Paus

Men efter ett par månader var inget av mina bröd intressanta längre och surdegspizza, som jag planerat för till nästa helg, var ingen sugen på heller. Barnen var mätta på mina surprojekt och ville ha vanlig pannkaka.

Själv tyckte jag det kändes fantastiskt att jag kunde hålla liv i surdegen och baka lika fina bröd som vårt bageri.

Det blev påsk och vi reste bort. Surdegen fick följa med och vi bjöd mormor och morfar på surpannkaka. Väl hemma igen fick surdegen "mat" och jag funderade på vilket bröd jag skulle baka. Möjligen lite mindre entusiastisk nu när barnen hade tröttnat.

När jag sedan öppnar burken sticker det i luften av aceton. Min fina surdeg gick inte att rädda och jag tar nu en liten paus.

Tills nästa gång... Jag fick nämligen en fin present av en kompis: mjöl från ursäd och tre torkade surdegskulturer, varav en från 1800-talet. Vilken skatt! Men innan jag livar upp en sådan kultur behöver jag jobba upp mitt förtroende för min förmåga att hålla en surdeg nöjd. Innan dess blir det lagom att investera i ett paket jäst och baka nattbullar.

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loadingSurdegsbakning, vilken konst! Bageriets nybakta bröd går snabbt åt hemma. Smör räcker bra, när det är så mycket smak i brödet. Foto: Eva Sagerfors
Surdegsbakning, vilken konst! Bageriets nybakta bröd går snabbt åt hemma. Smör räcker bra, när det är så mycket smak i brödet. Foto: Eva Sagerfors
Blogg

Mammablogg: Surdegsbak för barnen och mig

Eva Sagerfors

Doften av brödbak, egenhändigt bakat, det vill jag ge barnen. Men det gäller att anpassa idéerna till den tid man har. Surdegsbakning är ett fint hantverk, men det kräver ändå viss omvårdnad.

– Mamma kan du baka nattbullar?

De frågar då och då, men det var länge sedan det blev nattbullar hemma. Det är ju så svårt att hitta tid till allt. Nattbullar är vilka matbullar som helst som har fått jäsa i kylen under natten och som vi sedan gräddar på morgonen så att det doftar nybakat i hela huset resten av dagen.

Doften, och hantverket vill jag gärna att våra barn får vara med om. Inte med målsättningen att vi minsann ska baka allt bröd själva, bara att det ska finnas där då och då.

Jag har lärt mig att jag behöver anpassa mina idéer så att det inte blir en stress, utan trevligt. Det hade förstås varit en enkel sak att köpa ett paket jäst och sätta igång på fredagskvällen så att det äntligen blev några nattbullar.

Surdeg – vilken grej!

Det var nog nio år sedan jag sist gav mig på ett surdegsbak. Men vilken grej, att bara från vatten och mjöl kunna skapa bröd. För den som inte är bekant med surdeg: grunden till en rågsurdeg gör man enkelt genom att blanda vatten och rågmjöl i en burk. Det tar några dagar innan det är klart, men det är inte mycket jobb, bara att tillsätta lite mer mjöl någon gång.

När det är dags att baka tar man en del ur burken till sitt brödbak. Burken förvarar man i kylen. Då och då mellan baken behöver man "mata" surdegsgrunden med mer mjöl. Den behöver ju skötas, precis som en krukväxt, men det är inte mycket jobb.

Surdegsbak har en lång tradition. Annelies Schöneck berättar i "Dagligt bröd" om ett av de äldsta sätten att bevara surdegen. Så kallad degtrågsjäsning finns fortfarande i Finland och på Gotland.

Då bakade man i ett trätråg som inte diskades efter bakningen. Istället skrapade man ihop degresterna och blandade med mjöl. Vid nästa bakning tillsatte man varmt vatten så att surdegen vaknade till. Efter två-tre dagar kunde startkulturen användas till en ny deg.

Surdeg på alla ledder

Jag minns att det blev väldigt fina bröd sist jag satsade på surdeg, mustigt rågbröd med fikon och valnötter. Jag var rätt stolt över vad jag kunde åstadkomma. Men efter ett tag trivdes inte surdegen längre och den doften kommer jag ihåg; den fräna doften av aceton.

För ett par månader sedan satte jag igång igen. Om jag var mer mån om surdegen så skulle den nog klara sig. Mycket riktigt fick jag en fin kultur som doftade mjukt och mustigt.

Bröden blev goda och barnen gillade dem! Det var ett gott betyg. Det mesta av vårt bröd köper vi nämligen från ett traditionellt surdegsbageri alldeles i närheten. Så barnen vet hur surdegsbröd kan smaka och kännas.

Underbara bröd på surdeg, i vårt bageri där vi bor.

För att variera lite blev det lite olika bröd hemma. Jag var lika stolt varje gång jag lyckades åstadkomma den där mustiga smaken och de där hålen i brödet.

Det passade inte att baka varje vecka, men surdegen behövde ändå tas om hand och jag ville inte hälla ut av den. Därför blev det surpannkaka emellanåt.

Trots namnet smakar det inte surt, men den blir mer smakrik och mättande än de vanliga. Jag upptäckte också att magen blev gladare av surpannkaka. Barnen gillade det också. Vilken fullträff!

Paus

Men efter ett par månader var inget av mina bröd intressanta längre och surdegspizza, som jag planerat för till nästa helg, var ingen sugen på heller. Barnen var mätta på mina surprojekt och ville ha vanlig pannkaka.

Själv tyckte jag det kändes fantastiskt att jag kunde hålla liv i surdegen och baka lika fina bröd som vårt bageri.

Det blev påsk och vi reste bort. Surdegen fick följa med och vi bjöd mormor och morfar på surpannkaka. Väl hemma igen fick surdegen "mat" och jag funderade på vilket bröd jag skulle baka. Möjligen lite mindre entusiastisk nu när barnen hade tröttnat.

När jag sedan öppnar burken sticker det i luften av aceton. Min fina surdeg gick inte att rädda och jag tar nu en liten paus.

Tills nästa gång... Jag fick nämligen en fin present av en kompis: mjöl från ursäd och tre torkade surdegskulturer, varav en från 1800-talet. Vilken skatt! Men innan jag livar upp en sådan kultur behöver jag jobba upp mitt förtroende för min förmåga att hålla en surdeg nöjd. Innan dess blir det lagom att investera i ett paket jäst och baka nattbullar.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024