Marx och Engels myntade uttrycket ”trasproletariatet” på 1840-talet, och syftade med det på det ”otänkande” lägsta skiktet i samhället som kunde användas av revolutionära krafter för att störta den gamla ordningen.

Det trasproletariat som Marx talade om åsyftar de banditer, tiggare, rånare, småtjuvar eller bedragare som skor sig på andra. ”Samhällets avskum” kunde enligt Marx användas för att destabilisera den rådande monarkin, och under revolutionerna 1848 drabbades länder som Italien, Tyskland, Ungern, Frankrike och Danmark av politiska uppror som spred sig likt en löpeld runt Europa, och där trasproletariatet spelade en central roll.