”Orden bära icke bojor, sade han. Orden, dem hava stormvindens kraft. Störstorden är värst, sade han. Förgängelsen. Och Evigheten. Och Vilddjuret. Och Nåden. Och Helgelsen. Och Pånyttfödelsen. Och Härliggörelsen. Och Återlösningen. Och Arvsynden. Jo, sade hon. De orden är väldiga” (Torgny Lindgren – Störstorden). Stororden, menade å sin sida Sara Lindman, får man använda med försiktighet.

 Två högaktuella skrivare – Hanne Kjöller och Lena Andersson har var för sig sistlidna veckor närmat sig ett annat ord, Kjöller indirekt under rubriken: ”Om alla behandlade bidrag som Rossana Dinamarca hade Sverige varit bankrutt.”

Sedan räknas i texten ett stort antal riksdagsmän och kvinnor upp, från flertalet riksdagspartier, som skänker intrycket att landets främsta politiker har en lättsam syn på hur regler ska tolkas och hur pengar för egen del används på ett mot skattebetalarna ansvarsfullt sätt. Kjöller fäller sin dom särskilt brutalt med anledning av en ledare i tidningen ETC: