Sedan först SvD uppmärksammat hur Karolinska sjukhuset missat att meddela en traumapatients död beskriver på ledarplats i Aftonbladet Lovisa Arvidsson händelsen: ”Från att polisen ger besked om dödsfallet till att en läkare tar kontakt med Maria hinner det gå fyra dygn. Fyra dygn. Av sorg, chock, förtvivlan och desperata försök att få veta vad som har hänt.”

Bägge tidningarna berättar om sambons, Maria Ahlsdotters, bottenlösa förtvivlan förstärkt av sjukhusets konsekvent känslokalla bemötande. Efter fyra dygn ringer en läkare utan att beklaga misstaget. En kuratorsförfattad avvikelserapport tillbakavisas med motiveringen: ”Det låter jobbigt för de anhöriga att de själva fick söka information. Men eftersom rutin saknas för hur anhöriga ska kontaktas då patient avlider på traumarum har ingen rutin brustit.” Lovisa Arvidssons slutsats: ”Nya Karolinska är inte byggt för människor.” För vilka är det byggt blir följdfrågan?

Under Almedalsveckan presenterade den politiskt obundna Forum för Health Policy (vackert språk!) en rapport med rubriken Irrvägar i vården – vårdflöden och remisser. Författare: Marianne Hanning och Catharina Barkman. Rapporten uppmärksammades snabbt på ledarplats av Tove Lifvendahl i SvD: ”Det är ingen rolig läsning – men viktig”, menade Lifvendahl.