Krönika: Sverige och Almedalen – då och nu

Almedalen

Socialdemokraternas partiledare Olof Palme vid talarstolen under sitt traditionsenliga sommartal i Almedalen, Visby, Gotland, den 31 juli 1981. Foto: Andi Loor/SVD/TT


Almedalen förändras med Sverige. På senare tid har det varit tydligt, både 2017 och 2018 marscherade nazisterna där. Polisbevakningen var omfattande, då precis som i år stod Säpo och bevakade gator och torg. Protesterna var högljudda och många, och krav restes på förbud för nazister att demonstrera. Argumenten för förbud var att de hotade det öppna samhället och demokratin.


Men yttrandefriheten är stark i Sverige, man får bränna Koranen och man får vara nazist och man har rätt att demonstrera.

Årets politikervecka började i nytänkande, två partier om dagen talade. Även om oenigheten i vissa frågor är väldigt stor finns ett stående budskap, nämligen att det numera är dyrt att vara svensk. Att folket måste göra sig beredda på svårare tider. Många politiker lyfter kriget i Ukraina som orsaken, men vi ska inte nonchalera betydelsen av dubbla skatter på el och bränsle som bidragande till den ökade inflationen och som gör att matpriser och räntor stiger. Så våldet därtill, vi har upplevt veckor med ett mord om dagen, vi har sjuåringar som arbetar åt kriminella nätverk och vi har klaner som skapat ett eget samhälle med en egen rättsstat.

Att säga att våldshandlingar är ett angrepp på demokratin är en klyscha!

Almedalsveckan ses som ett forum för demokratin. Här kan du möta en partiledare på gatan, du kan gå på seminarier och lyssna till intressanta samtal och få nya insikter och kunskaper. Det var mitt i steget från ett seminarium till nästa som SKR:s psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren brutalt knivskars till döds av en drogpåverkad och psykiskt sjuk person som hade sett ut henne som offer. Tiden stannade på Donners plats. Chocken, ilskan och sorgen spred sig över Almedalen. Ingenting blev sig likt.

Efter det brutala mordet fick jag ett sms från en mycket upprörd vän som såg ett hot mot demokratin: ”Det var Olof Palme som etablerade Almedalsveckan som sedan blev ett forum för svensk demokrati. Olof Palme torde vrida sig i sin grav”, skrev han. Det var ett brutalt mord men det var ingen attack mot demokratin. Däremot är det extremt våld i syfte att skrämma och skada människor och samhället. Vi borde rannsaka oss och fundera över varför våldet blir uttrycksmedel för missnöje och maktlöshet. Att säga att våldshandlingar är ett angrepp på demokratin är en klyscha! Våld och kriminalitet borde vara en signal för att stärka delaktigheten och därmed demokratin. I stället borde vi politiker förstå vad människors maktlöshet beror på. En svag demokrati leder ofta till starkare diktaturer, precis vad vi upplever runt om oss i dag.

Det ringde en äldre kvinna och berättade att hon tagit sig an en av afghanpojkarna som fick förlängt uppehållstillstånd. Hon var så stolt över honom. Han hade klarat sina studier, utbildat sig vidare, jobbade i vården, pratade bra svenska och var mycket omtyckt på orten där han bodde. Nu hade han blivit kallad på förhör till Migrationsverket för att utredas om han hade rätt att stanna. Passet fick han lämna. Intervjun blev tuff. Han fick frågor som skulle kunna radikalisera en gråsten: Hur många gånger ber du? Hur ofta predikar du? Frågor som syftade till att ta reda på hur muslimsk han var. ”Det är som Försäkringskassan, från att vara en organisation som ska hjälpa människor, behandlar de nu folk som förbrytare”, sade kvinnan. Sedan säger hon; ”Jag skulle f*n kunna bli terrorist!”

Frustrationen är stor! Maktlösheten växer, missnöjespartier blir allt större, väljare är röstboskap och har ingen möjlighet att påverka politiken eller ställa en politiker till svars.

Lotta Gröning - Journalist och politiker

Provläs Sveriges nya nyhetstidning i tryck, med klassisk nyhetsjournalistik – utan aktivism.

Klicka här för att se ditt erbjudande: Tidsbegränsat sommarerbjudande!

OBS: Om köpet inte går igenom är de begränsade provprenumerationerna redan tecknade.