Socialismens dominans i Sverige är ett fenomen som vi aldrig kan reflektera för mycket över. Hur kommer det sig att en variant av kollektivism/ socialism alltid tycks bli utfallet för svensk politik? De partier som i dag sitter i riksdagen är inte längre uppdelade i verkliga höger-, mitten- eller vänsterpartier.
En närmare analys visar att de bara är mer eller mindre ”vänster”. De är alla mer eller mindre marxistiska. De accepterar alla i någon mån idén att staten är Gud och att politikernas uppgift är att lära folket att tycka rätt.
”Rätt” betyder då ”i enlighet med statens egna idéer”, oavsett om dessa idéer har någon verklighetsförankring eller inte. De tror alla att de har rätt att införa subventionering och straffskatter efter eget godtycke. De tror att folkets skattepengar kan användas efter eget godtycke och oavsett om det är i enlighet med folkets intresse eller inte. De tror alla att det är statens uppgift att tillrättalägga varje fel och tillfredsställa varje behov som finns i samhället. De tror alla att de har rätten att lägga sig i familjens privata angelägenheter som barnuppfostran och fördelning av hemarbete. De tror alla att de har rätt att vara ”goda” med våra pengar. Politikerna har gjort oss svenskar mer eller mindre livegna genom att beskatta oss långt över anständighetens gränser för att i nästa steg gör oss beroende av statens välvilja genom olika sorters bidrag. De ser inte heller det groteska skatteslöseriet för vad det är: stöld från folket. Listan kan göras mycket lång över socialismens brott mot svenskarna, för att inte tala om dess brott i övriga världen.
