Glasögon har jag haft sedan pojkåren, men optiker har jag varit hos en gång under de senaste 30 åren och senaste gången jag begåvades med uppdaterade glas var för knappt 15 år sedan. Ovetandes ifall detta är ovanligt eller ej – jag har klarat mig bra och det händer också att jag rengör glasen.
För några år sedan fick jag glaskroppsavlossning. Det är inte så allvarligt som det låter och är inte ovanligt bland gamlingar, men jag tog mig till ögonkliniken i Västervik. I detta fall förstod jag vikten av att gå till specialistläkare.
Vissa störande synfenomen kan uppstå i början, men de försvinner i stort sett efterhand. Med framgång har jag också fortsatt att verka – iförd samma gamla glasögon. Även om jag under det senaste året faktiskt har kollat in vilka optiker som finns runtikring på dagsreseavstånd.
En av hustruns telefonvänner pratade för en tid sedan om möjlig egen glaskroppsavlossning och frågade mig genom telefonombudet (hustrun) hur jag har uppfattat saken. Min replik var tänkt humoristisk: ”Det går bra, jag ser det som är värt att se.”
Visst är det enkelt att vara efterklok. Repliken var inte fel, men för att göra bilden mer seriös och komplett borde jag ha sagt: ”Jag ser det som är värt att se och som jag behöver se.”
Det är ett påstående jag kan leva med, ty ibland behöver jag se saker som jag kanske inte vill. Att vilja något och i förhand värdera något är ofta kopplat till böljande känslohav medan att behöva se, för att därefter eventuellt göra något, kan vara mer relaterat till förnuftslivet.
Gällande syn i vid bemärkelse kan tilläggas att när människan överlag uppnår ett sunt förnuft så blir våra möjligheter större och vår tillvaro även betydligt trevligare. Som mänsklighet har vi en bit kvar, bara att inse detta. Allt tar sin tid.
Sedan inträdet i puberteten har jag alltså som närsynt varit beroende av glasögon. Efterhand tillkom någon defekt som kunde avhjälpas med progressiva glas, en bra uppfinning.
Andra pågående synförändringar förstår jag däremot inte riktigt. Ibland tror jag att min syn blir bättre och ibland kanske sämre. En sak är ändå säker. Jag kan numera läsa riktiga böcker helt utan glasögon, vilket känns mycket bra. Ögonen blir heller inte så trötta som framför skärmarna.
En kunnig optiker kan förhoppningsvis reda ut begreppen kring den förändrade synen. Har min närsynthet kompletterats med långsynthet (ej att förväxla med långsinthet) så att de liksom delvis tar ut varandra?
Vad vill jag då se? Jo, det som behövs för att kunna fungera och utvecklas som människa samt så långt som möjligt hitta min roll på ett konstruktivt sätt. Det inbegriper att jag orkar se alla tråkigheter utan att tappa balansen och utan att förlora mig i mörkret; syftet med att känna till tråkigheter är att kunna göra något i motsatt riktning.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
