Del 48
Som en internationell symbol för amerikansk kultur har Hollywood kommit att sprida amerikanska värderingar över hela världen. Men med tiden har det kommit att bli ett instrument för att exponera hela världen för förvrängda, antitraditionella värderingar. I den här delen undersöker vi Hollywoods utveckling under efterkrigstiden.
År 1934, under stark press från kyrkorna, introducerade filmindustrin den så kallade Hays Code. Den första principen i det regelverket var att inga filmer skulle produceras som försämrade åskådarnas moral. Man skulle aldrig som publik fås att känna sympati med brottslighet, ondska eller synd. Enligt Hays Code-reglerna skulle man upprätthålla familjens och äktenskapets helgd. Filmer fick inte framhålla sexuella relationer utanför äktenskapet som en acceptabel norm. Otrohet fick förekomma i filmers handling, men den fick aldrig rättfärdigas eller framställas i en bra dager.
Efter 50-talet inleddes den sexuella frigörelsen, som blev en kulturell och moralisk chock. När tv:n kom hårdnade marknaden och konkurrensen mellan filmproducenterna ökade. Hollywood började allt mer ignorera Hays Code. ”Lolita” från 1962, en filmatisering av den kända romanen med samma namn, handlar till exempel om en man som har en relation med sin minderåriga styvdotter. ”Lolita” vann en Oscar och en Golden Globe, och även om den fick blandade recensioner då, har den med tiden fått klassikerstatus, och har nu 93 procent på recensionssajten Rotten Tomatoes. Den är ett exempel på den stora omvälvning som skett i samhällsmoralen de senaste årtiondena.
Efter 50-talets inleddes den sexuella frigörelsen, som blev en kulturell och moralisk chock.
I och med 60-talets motkultur kollapsade ambitionen att främja och upprätthålla den traditionella moralen inom Hollywoodsystemet. Flera av de mest ikoniska filmerna från den eran handlar om uppror.
Som nämnts flera gånger i den här artikelserien är en av kommunismens huvudtaktiker för att omstörta samhället att framställa brottslighet som något rättfärdigt eller ädelt. ”Bonnie och Clyde” från 1967 är baserad på ett verkligt rånarpar som var verksamma under depressionen på 30-talet. Under depressionen blev många familjer hemlösa när bankerna tog deras hus för att de inte klarade av sina skulder. Filmens huvudrollsinnehavare uttrycker rättfärdig vrede över det här, och de framställs som om de kämpar mot sociala orättvisor när de rånar banker och mördar.
Filmen, som var tidig i Hollywood med att visa brutala våldsscener, har ett slags Robin Hood-tema. Rånarparet spelas av vackra skådespelare, och de framställs som om de har ett starkt rättvisepatos. Polisen däremot är inkompetent och klantig, snarare än beskyddare av lag och ordning. Slutscenen, där Bonnie och Clyde dödas av polisen, hade en kraftfull inverkan på många unga åskådare. De dör ett slags martyrdöd i filmen, som om de offrat sig själv för ett högre syfte.
Filmens behandling av brott och våld chockade många vanliga amerikaner, men den fick enormt genomslag bland radikala studenter. Huvudrollsinnehavarna hamnade på omslaget till Time, och undomar började härma deras sätt att prata och klä sig, liksom deras förakt för tradition, seder och bruk. En radikal studentledare skrev en artikel där han jämförde Bonnie och Clyde med den kubanske gerillaledaren Che Guevara, och den vietnamesiske terroristen Nguyễn Văn Trỗi.
Förutom att man glorifierade brott så höjde ”Bonnie och Clyde” ribban för vad som var acceptabelt att visa när det gällde sex och våld. Filmen nominerades till tio Oscars och vann två, vilket tydligt visade att Hollywood hade övergett sina traditionella principer.
Vänstervridningen inom Hollywood reflekteras i de filmer som produceras. Warren Beatty i filmen ”Bonnie and Clyde”, som blev väldigt populär bland radikala studenter i slutet av 1960talet med sitt budskap om uppror. Foto: Henry Gris/FPG/Getty Images
”Mandomsprovet” som kom ut i slutet av 1967, handlade om det inre kaos som många av den tidens studenter kände. Filmen följer en ensam student som efter examen står inför ett vägskäl i livet. Föräldragenerationens värderingar framställs som trista och hycklande. I stället för att bli en del av samhällets mittfåra inleder han en affär med en äldre kvinna och blir även kär i hennes dotter, som upptäcker förhållandet. När dottern ska gifta sig med en annan ung man dyker huvudpersonen upp på bröllopet och de flyr tillsammans.
"Mandomsprovet" var en blandning av ungdomsuppror, sexuell lössläppthet och rörde även vid teman som incest och beskev den förvirrade, antitraditionella miljö som många ungdomar befann sig i. Den blev extremt populär och kommersiellt framgångsrik, och populariteten varade i flera år. Den nominerades till sju Oscars och vann en, och vann erkännande inom Hollywood.
En ny era
Filmer som ”Bonnie och Clyde” och ”Mandomsprovet” drog igång den nya eran inom Hollywood. I slutet av 1968 hade Hays Code ersatts med det moderna amerikanska klassifikationssystemet för film, som innebar att filmer med allt möjligt innehåll kunde visas, så länge de hade en etikett som talade om vad det var för något. Det här lättade på nöjesindustrins självdisciplin och känsla för rätt och fel. Man tog bort moralen ur ekvationen när man skapade nya verk, och gav fritt spelrum för dåligt innehåll.
Film är ett speciellt medium. Man kan skapa övertygande atmosfärer och realistiska personligheter, och publiken ser genom regissörens ögon. Välgjorda filmer försänker tittaren i ett cinematiskt universum som är så kraftfullt att det nästan är svårt att återvända till verkligheten. Film spelar en enorm roll när det gäller att forma människors känslor och världsåskådning, och när den används för onda syften kan den driva på människors avståndstagande från traditionen.
Vänstervridningen inom Hollywood reflekteras i de filmer som produceras.
En känd filmproducent sade en gång: ”Dokumentärer konverterar de redan konverterade. Spelfilmer konverterar de okonverterade.” För att förtydliga, så stärker dokumentärer värderingar som tittaren redan har, medan spelfilmer använder intressanta historier för att prägla den ovetande publiken med nya värderingar. Producenten och huvudrollsinnehavaren i ”Bonnie och Clyde”, Warren Beatty, är socialist. Hans historiska drama ”Reds” belönades med både Oscars och Golden Globes. Vid en punkt där kalla kriget var i ett mycket farligt skede utmanade ”Reds” stereotypen om radikala kommunister, genom att framställa dem som trevliga och vänliga.
I ”Bulworth”, en annan Oscarsnominerad film av samme regissör, spelar han en socialistisk presidentkandidat. Filmen förmedlar budskapet att klass och inte ras är den centrala frågan i amerikansk politik. Den filmen var så framgångsrik att han faktiskt uppmanades att ställa upp i det amerikanska presidentvalet.
Efter att klassifikationssystemet inrättats 1968, så blev den första filmen med klassifikationen ”R” (som i dag innebär att personer under 17 år måste ha en vuxen med sig), ”Easy Rider”, en stor framgång och en faktor i att popularisera droganvändning. Filmen följer två kokainlangande hippies som kör motorcykel genom landet, besöker ett hippiekollektiv, tar droger och besöker en bordell. Det togs också droger på riktigt under filminspelningen. Huvudpersonernas antisociala liv, bortom samhällets konventioner blev något som många ungdomar drömde om, och filmen var också viktig för att popularisera bilden av droger som en symbol för 60-talets motkultur. Regissören sade själv att ”USA:s kokainproblem beror på mig. Det fanns inget kokain på gatorna innan ’Easy Rider’. Efter ’Easy Rider’ fanns det överallt”.
Filmer som formar värderingar, inte tvärtom
Efter att klassifikationssystemet infördes började man massproducera filmer i Hollywood som framställde alla möjliga degenererade beteenden i positiv dager, såsom våld, promiskuitet, droganvändning och organiserad brottslighet. En studie visade att 58 procent av de filmer som producerades i Hollywood mellan 1968 och 2005 var klassificerade "R".
Den amerikanske forskaren Victor B. Cline analyserade 37 filmer som visades i Salt Lake City på 1970-talet. Han fann att 57 procent av filmerna framställde oärlighet i positiv dager, eller som något som var berättigat för hjälten under omständigheterna. 38 procent framställde kriminella handlingar som någonting lukrativt, eller som en spännande sysselsättning utan negativa konsekvenser. I 59 procent av filmerna dödade hjälten en eller flera personer. Bara en av filmerna visade en normal sexuell relation mellan en man och en kvinna som var gifta. I bara 22 procent av filmerna befann sig ens några av de viktigaste rollfigurerna som var i vad som kan beskrivas som sunda och tillfredsställande äktenskap.
Ett vanligt argument mot att kritisera våld och sex i filmer är att de här sakerna förekommer i verkliga livet, och att filmerna bara reflekterar verkligheten, snarare än påverkar den på ett negativt sätt. Men utifrån de ovan nämnda siffrorna ser vi att påståendet om att filmerna bara reflekterar verkligheten inte stämmer.
Vänstervridningen inom Hollywood reflekteras i de filmer som produceras, och de filmerna har i sin tur en påverkan på värderingarna i samhället. Filmkritikern och tidigare Hollywoodmanusförfattaren Michael Medved går så långt som att säga att de liberalt sinnade samhällsomvandlarna i Hollywood formar samhällets värderingar genom att angripa familjens legitimitet, framhäva sexuella perversioner och glorifiera det fula. Dessa antitraditionella filmer behandlar ofta olika sociala frågor med en ytlig komplexitet, men de är i själva verket bara ursäkter för att helt försänka tittaren i en kraftfull, spännande och övertygande värld. I den här noggrant skapade atmosfären presenteras tittaren för tanken på att moral är någonting relativt, som bestäms av omständigheterna. Hemska handlingar, som skulle fördömas i ett konventionellt samhälle, kan alltid rationaliseras, behandlas sympatiskt, eller till och med framställas som någonting positivt. Det ständigt underliggande huvudbudskapet är att det inte finns någon tydlig gräns mellan rätt och fel, ont och gott; att tradition är tråkigt och förtryckande och att moral är något relativt.
Detta är ett bearbetat utdrag ur artikelserien ”Hur kommunismens spöke styr världen”, skriven av ett redaktionellt team och ursprungligen publicerad i den amerikanska upplagan av Epoch Times.
