Språket är vårt kanske främsta tankeredskap, en stor del av vårt tänkande bärs av en inre röst. Men hur mycket påverkas vårt tänkande av vilket språk vi använder? Styr vårt språk rent av våra tankar?
Relationen mellan språk och tanke har debatterats sedan Platons tid, fram och tillbaka. 1800-talstänkare som Wilhelm von Humboldt (1767–1835) gick ett steg längre och postulerade inte bara att språket styr tanken, utan också att vissa språk ger bättre tänkande än andra – och självklart att de europeiska språken är bäst av alla, vilket förmodades förklara Europas dominans i världen.
Den amerikanske antropologen Franz Boas (1858–1942) såg också täta band mellan språk, tanke och kultur, men betonade i stället alla språks lika värde – alla språk kan uttrycka alla tankar, men olika språk gör det på helt olika sätt som inte går att rangordna. Hans student Edward Sapir (1884–1939) vidareutvecklade de teserna, men tog tydligt avstånd från språklig determinism; språket styr inte över tanken. Ändå är idén att språket styr tanken i dag känd som Sapir-Whorf-hypotesen.
