Sedan riksdagsledamoten Désirée Pethrus (KD) började driva Tibet-frågan för drygt tio år sedan har situationen inte blivit bättre. Hon vill föra talan för ett folk som har svårt att självt nå ut. Kanske är det nu dags att inte bara förlita sig på den tysta diplomatin, utan även ställa kännbara krav på den kinesiska regimen.

Nyligen lämnade Désirée Pethrus, riksdagsledamot för KD, in sin riksdagsmotion om Tibet. Där skriver hon att "Enligt exiladministrationen har över 1,2 miljoner tibetaner dött av förtryck och förföljelse. Under det senaste decenniet har stora, mestadels fredliga protester ägt rum i Tibet mot det kinesiska styret. Den kinesiska regimen har svarat med att kloster har stängts och brutala tillslag mot såväl munkar som nunnor i Tibet rapporterats."

Det är inte första gången hon lyfter ämnet; för 11 år sedan, 2009, svarade dåvarande utrikesminister Carl Bildt på hennes fråga om Tibet.

Bildt svarade att han delar hennes oro över efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Tibet, liksom i hela Kina. Han sade att han såg vissa förbättringar, men att mycket återstår att göra och att ”en rad av de omständigheter som råder i landet är oacceptabla”.

Mänskliga rättigheter i Kina och situationen i Tibet lyfts regelbundet, sade han.

– Såväl Sverige som EU framför regelmässigt vid möten med företrädare för den kinesiska regimen att respekten för de mänskliga rättigheterna måste förbättras.

Diplomatin är ett viktigt verktyg, även om den inte alltid räcker till, säger Pethrus. 

Förvärrad situation

Kina tog kontroll över Tibet efter att kinesiska trupper gått in i regionen 1950. Den kinesiska regimen kallar det ”fredlig befrielse av Tibet”.

I en EU-resolution som antogs 2018 slogs fast att situationen i Tibet har försämrats betydligt för det tibetanska folket sedan 2008, och att den kinesiska regimen har en genomgripande strategi för att "patriotiskt" utbilda det tibetanska folket enligt den kommunistiska doktrinen.

Rapporter berättar om hur tibetaner utsetts för övergrepp, inte får utöva sin religion, inte får använda sitt språk i skolorna, och om hur tibetanska munkar begår självmord i sin desperata situation.

Det är en region där människor har så svårt att nå ut med hur man har det. 

– Desirée Pethrus, riksdagsledamot

Enligt en undersökning som Reuters gjorde nyligen har den kinesiska regimen satt kvoter för massflytt av tibetaner från landsbygden till andra delar av Kina, för att arbeta inom Kinas industri. Så många som en halv miljon tibetaner, ungefär 15 procent av befolkningen, kan ha omskolats under första halvan av året, och av dessa har nästan 50 000 flyttats till arbeten i Tibet, medan tusentals har skickats till andra delar av Kina.

Viktigt att inte glömma

Desirée Pethrus tycker att det blir mer och mer viktigt att följa hur den kinesiska regimen agerar. För närvarande är hon ledamot i riksdagens EU-nämnd och arbetar mycket med mänskliga rättigheter och demokratifrågor. Sedan hon ställde frågan till Carl Bildt har hon fortsatt att påminna om Tibet, bland annat genom att skriva motioner i riksdagen.

– Det känns viktigt eftersom jag vet att många av våra motioner når till utrikesdepartementet, så att vi visar ”Glöm inte den här regionen, glöm inte de här människorna”.

– Det är en region där människor har så svårt att nå ut med hur man har det.

Hon säger att som riksdagsledamot är det viktigt att se till att frågan tas upp i de återkommande samtalen mellan Kina och EU, liksom i Sveriges egna möten med Kina. Hon skulle gärna se att utrikesministern lyfte Tibet-frågan öppet och hoppas att Linde regelbundet tar upp den i möten.

Pethrus berättar att regeringen säger att man alltid tar upp frågan om mänskliga rättigheter med Peking, men hon är inte säker på att man alltid lyfter Tibet-frågan i de sammanhangen.

– Det är långt borta, det är inte där svenska intressen finns.

Större möjlighet att påverka via EU 

Sverige har störst möjlighet att påverka situationen i Tibet genom att trycka på i FN och EU, säger hon.

EU har möjlighet att påverka via sina olika avtal med Kina. Att vidta handelssanktioner som USA gjorde mot Hongkong som svar på den säkerhetslag som antogs i somras har man börjat diskutera, men vilka krav man sedan ställer känner Pethrus inte till.

På EU-nivå kommer frågan om Tibet sällan upp konkret, säger hon. Det är inte heller ofta den tas upp i Sveriges riksdag. Därför vill hon fortsätta att påminna regeringen och utrikesdepartementet.

Ett sätt att ställa krav på den kinesiska regimen skulle kunna vara att koppla handel till mänskliga rättigheter. Hon berättar att EU redan har utfärdat vissa sanktioner, som ett embargo mot vapenförsäljning. De sanktioner som finns är dock inte direkt kopplade till mänskliga rättigheter, säger hon. Ofta har man krav på till exempel arbetsvillkor och miljö.

Pethrus säger att EU borde kunna göra ett uttalande mot den kinesiska regimens förtryck i Tibet, men när de gör ett uttalande är det oftast i en akut situation. Händer det i närområdet är det lättare gjort, säger hon. När det gäller Tibet behöver parlamentarikerna därför vara mer aktiva.

– Vi måste trycka på eftersom det inte kommer upp naturligt.

Den tysta diplomatin

Att döma av rapporterna har situationen i Tibet förvärrats. Den tysta diplomatin från Sveriges och EU:s håll verkar inte alltid räcka till. Pethrus tar exemplet med eritreansk-svenske journalisten Dawit Isaak som suttit fängslad i Eritrea sedan 2001.

– Det verkar som att den inte alltid har effekt.

Hon säger att USA och Sverige ofta har olika angreppssätt.

– USA slår ofta ganska tidigt på trumman och ser till att få loss personer väldigt snabbt, medan Sverige börjar med tyst diplomati och sedan har det gått för långt. Då har man redan låst sig från det landet där personen är fängslad.

Diplomatin är dock ett viktigt verktyg, även om mycket sker bakom stängda dörrar, säger hon.

– Det fungerar säkert i vissa sammanhang, men den är svår att utvärdera, som parlamentariker, eftersom vi inte får veta exakt vad som händer.

Viktigt få fritt tillträde

I sin motion vill Pethrus att regeringen vidtar flera åtgärder. Bland annat vill hon att Sverige verkar för att samtalen mellan Tibets exiladministration och Peking ska återupptas så att Tibet kan bli en reell, autonom region i Kina.

Slutenheten är någonting som gynnar Kina. 

– Désirée Pethrus

För att omvärlden ska få bättre kännedom om förhållandena i Tibet och därmed ett ökat intresse krävs att vi kan få fritt tillträde dit, säger hon.

– Det är få som kommer in där så det är ingen som kan få veta hur det är i Tibet på riktigt.

– Slutenheten är någonting som gynnar Kina.

Därför föreslår hon att Sverige ska driva på i EU om att följa till exempel USA med en lag liknande den så kallade Reciprocal Access to Tibet Act. I motionen skriver Pethrus att USA:s lag ”kräver att Kina tillåter amerikanska journalister, diplomater och vanliga medborgare att komma in i Tibet. Skulle Kina vägra kommer de kinesiska statstjänstemän som är direkt ansvariga för sådana beslut själva nekas inträde till USA.”

Media spelar också en viktig roll och hon skulle önska att det skrevs mer och oftare om situationen i Tibet.

I Sveriges riksdag har det länge funnits en parlamentarisk grupp som under ledning av Margareta Cederfeldt (M) har verkat för att hålla frågan om mänskliga rättigheter i Tibet vid liv.

Förutom Pethrus enskilda motion om Tibet så har även John Weinerhall (M) skrivit en enskild motion i frågan i år.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.