Tuffaste tiden sedan Mao Zedongs dagar för Kinas etniska minoriteter
En byggnad har förstörts intill en moské i Urumqi, Xinjiang, Kina, den 14 augusti 2020. Foto: Stephen Shaver/AFP via Getty Images


Kinesiska myndigheter framhåller ofta hur man gör landets etniska minoriteter lyckliga genom en kombination av ekonomisk utveckling och respekt för deras kulturella identitet. En rad händelser och rapporter den senaste tiden visar dock på en otäckt stor diskrepans mellan retorik och verklighet.

Det är oftast det skoningslösa förtrycket mot muslimska folkgrupper i regionen Xinjiang som uppmärksammas när detta ämne kommer på tal. Nu kommer dock liknande uppgifter även från Tibet och inre Mongoliet.

Nu i veckan rapporterade Reuters om hur etniska tibetaner tvingas bort från sin mark på landsbygden och förs till nybyggda militärlika träningsfaciliteter där de omskolas till fabriksarbetare. Programmet liknar det som sedan tidigare redan implementerats i Xinjiang, och som resulterat i att tiotusentals etniska muslimer mot sin vilja skickats att arbeta i andra delar av Kina.

Informationen är baserad på hundratals artiklar i statliga medier, officiella dokument från lokala myndigheter i Tibet samt fabrikers förfrågningar av arbetskraft från regionen. Reuters har tagit del av dokumenten, som forskaren Adrian Zenz spelat en avgörande roll i att sammanställa.

Liksom är fallet i Xinjiang, så har centrala myndigheter i Peking satt kvoter för hur många arbetare som ska förflyttas från Tibet till andra delar av Kina. Enligt uppgifter från lokala myndigheters hemsidor, tog över en halv miljon personer del i detta program under de första sju månaderna 2020, vilket motsvarar 15 procent av regionens totala befolkning.

Av dessa har närmare 50 000 etniska tibetaner skickats till arbeten inom regionen, och ytterligare flera tusen i andra delar av Kina. Många tvingas ta underbetalda arbeten inom textiltillverkning, jordbruk och byggsektorn.

Adrian Zenz säger till Reuters att initiativet verkar vara modellerat på tidigare program i Xinjiang, och utgör den allvarligaste attacken på tibetanska seder och bruk sedan Mao Zedongs dagar:

" 'This is now, in my opinion, the strongest, most clear and targeted attack on traditional Tibetan livelihoods that we have seen almost since the Cultural Revolution' of 1966 to 1976, said Adrian Zenz, an independent Tibet and Xinjiang researcher, who compiled the core findings about the program. These are detailed in a report released this week by the Jamestown Foundation, a Washington, D.C.-based institute that focuses on policy issues of strategic importance to the U.S. 'It’s a coercive lifestyle change from nomadism and farming to wage labor.' "

Och vad gäller Xinjiang, så fortsätter obehagliga uppgifter att till synes utan slut komma från regionen. I veckan lanserades hemsidan "Xinjiang Data Project", där ett par års granskande av satellitbilder bland annat har resulterat i att 380 olika faciliteter för godtycklig frihetsberövning av etniska minoriteter identifierats och märkts ut.

I The Guardian skriver Nathan Ruser närmare om fynden, som kommer från tankesmedjan Australian Strategic Policy Institute (ASPI). Ruser är en av ASPI:s forskare som varit involverade i kartläggningen, och menar att omkring 10 procent av regionens muslimer tagits till dessa läger.

Vidare finns också ett mörkertal, eftersom ASPI sannolikt inte lyckats identifiera alla regionens politiska fångläger. Ruser understryker att tvärtom mot vad myndigheterna påstår, så är lägersystemet de facto fortfarande under utbyggnad:

"The reality on the ground in Xinjiang differs dramatically from claims by the region’s government. Xinjiang’s governor, Shohrat Zakir, in December last year said that “all the trainees … have completed their studies”, and “returned to society”. This is directly contradicted by the satellite evidence. Dozens of camps have been significantly expanded in the months leading up to, and since, Zakir’s assertion. At the time of writing, more than a dozen detention facilities remain under construction."

I artikeln “Thousands of Xinjiang mosques destroyed or damaged, report finds“, uppmärksammar The Guardian även hur en stor del av regionens moskéer och religiösa monument på senare tid jämnats med marken. Det har lett till att antalet moskéer i Xinjiang nu är färre än någonsin sedan kulturrevolutionens dagar.

ASPI har nämligen sammanställt en särskild rapport om just förstörelsen av religiösa monument, även den baserad på noggrann undersökning av satellitfoton. Där framgår bland annat att cirka 30 procent av regionens moskéer har rivits sedan 2017, och ytterligare 30 procent har skadats eller omvandlats på något vis, exempelvis genom borttagandet av kupoler eller minareter.

Vid sidan av detta har motsättningar också uppstått i den tidigare relativt harmoniska regionen inre Mongoliet. Som jag uppmärksammade här på InBeijing tidigare denna månad, så tog sammandrabbningar mellan etniska mongoler och myndigheterna vid sedan det med kort varsel inför skolstarten meddelats att undervisningen på mongoliska ska minska eller försvinna i vissa skolor.

Och som jag senare uppmärksammat i InBeijings nyhetsbrev, så har hundratals invånare arresterats sedan dess, och ytterligare tusentals på olika vis frihetsberövats av polis som nu håller deras rörelser och kommunikation under strikt övervakning.

Utvecklingen i inre Mongoliet ger verkligen vid handen en ny våg av förtryck mot etniska minoriteters kultur och livsstil. Som Los Angeles Times noterar i artikel “Threats of arrest, job loss and surveillance. China targets its ‘model minority’“, så har regionen fram tills nu under lång tid präglats av en relativ harmoni mellan etniska minoriteter och myndigheter.

En illavarslande hint om regimens syfte med denna politik gavs i veckan i statliga Global Times i form av en artikel med rubriken “One language to unite all ethnic groups“.

Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.