loading













Dessa foton på ungdomar som har satt eld på sig själva i protest mot det kinesiska styret i Tibet skulle inte ha kommit med i den dokumentär som svenska Tibetkommittén blev kontaktad om. Den skulle enbart visa en trevlig bild av att resa i Tibet. Bilderna finns på ett Tibetmuseum i McLeod Ganj i  Himachal Pradesh i norra Indien. Foto: Laurène Becquart / /AFP via Getty Images)
Dessa foton på ungdomar som har satt eld på sig själva i protest mot det kinesiska styret i Tibet skulle inte ha kommit med i den dokumentär som svenska Tibetkommittén blev kontaktad om. Den skulle enbart visa en trevlig bild av att resa i Tibet. Bilderna finns på ett Tibetmuseum i McLeod Ganj i Himachal Pradesh i norra Indien. Foto: Laurène Becquart / /AFP via Getty Images)
Inrikes

Varnar för "trevliga dokumentärer" som skönmålar Tibet

Hans Bengtsson

Tibet lyder sedan 1951 under Kinas kommunistiska centralmakt i Peking. Området är ett av de minst fria på hela jorden. När den statliga kinesiska tv-stationen CGTN – genom ett oberoende spanskt produktionsbolag – ville göra en skönmålande dokumentär om Tibet satte Svenska Tibetkommittén ner foten och uppmanade sina medlemmar att inte ställa upp på några intervjuer.

– Läget i Tibet är lika allvarligt som det någonsin varit, även om det i dagsläget sker få öppna konfrontationer eller kravaller. Enligt den oberoende organisationen FreedomHouse är Tibet det näst minst fria området på jorden - mindre fritt än Nordkorea, till och med. Det är förbjudet för tibetaner att inneha vare sig den ursprungliga tibetanska flaggan eller bilder på Dalai lama. Detta ser många inom Tibetrörelsen som Xi Jinpings slutstrid mot alla former av så kallad separatism, skriver Tibetkommitténs svenska ordförande Mattias Björnerstedt i ett mejl till Epoch Times.

Även om situationen i dagsläget inte är lika akut som i Xinjiangprovinsen, där Björnerstedt menar att Kinas kommunistparti har passerat gränsen för folkmord, har förtrycket i Tibet pågått längre och har samma slutmål: Ett Kina, ett folk.

Intervjua Tibetresenärer

Det kom ett mejl till Tibetkommittén från ett spanskt filmproduktionsbolag som ville intervjua svenskar som hade rest till Tibet, och hade fina reseminnen eller kanske bilder att dela med sig av, för en film om landet. Då blev Mattias Björnerstedt misstänksam.

Vi skulle hjälpa en brutal regim att skapa en illusion och därmed dölja deras brott.

När det samtidigt kom ett likadant mejl till en annan Tibetorganisation bestämde man sig för att ta reda på vad som låg bakom initiativet. Det visade sig att dokumentären hade beställts av Kinas statliga tv-station för sändningar utanför Kina, CGTN (Central Global Television Network), som ägs av det mer kända CCTV (Chinas Central Television), vilket lyder under Kommunistpartiets publicitetsdepartement.

Mattias Björnerstedt och medarbetare i Tibetkommittén mejlade med filmbolaget och meddelade att ”era kopplingar till CGTN gör det problematiskt för oss att bistå er, eftersom vår uppfattning är att det nätverket är alltför nära kopplat till den nuvarande regimen i Kina. Vi kan inte vara del i något försök att visa upp situationen i Tibet som oproblematisk.”

Bott i Asien

Under korrespondensen fick de veta att personen som kontaktat dem var välinformerad om situationen eftersom hon hade bott i Asien i sex år och ”sympatiserade med Tibet”. Hon såg inget konstigt med uppdraget.

”Jag tyckte bara att detta var en intressant möjlighet att visa en vacker bild av platsen och dess folk.”

På produktionsbolagets hemsida finns många av de globalt sett mest välkända tv-stationerna nämnda som samarbetsparter. Kvinnan som kontaktade Tibetkommittén hade fått uppfattningen att CGTN inte var som CCTV.

”Trevliga dokumentärer”

”De är ett gäng unga människor som försöker göra trevliga korta dokumentärer om ämnen de gillar … Jag uppfattar det inte alls politiskt – det handlar om resande, intressanta berättelser och människor, kuriosa och så vidare.”

Hon ville inte delta i någon form av propagandaprogram och skulle själv redigera filmen.

”Innan jag tog mig an projektet pratade jag med producenten och dubbelkollade vilka deras avsikter var. Om jag hade känt att något var fel, så hade jag inte tagit mig an det.”

Enligt mejlutbytet hade den statliga kinesiska tv-stationen inte lagt några restriktioner på innehållet. Tibetkommittén tror dock inte att det innebär att det bara handlade om ”en trevlig film om Tibet”.

Kinesisk soft power

Mattias Björnerstedt tror att beställningen döljer aspekter av Kinesiska kommunistpartiets så kallade soft power, och han skrev till filmbolaget: ”CGTN ägs av den kinesiska regimen och jag tvivlar starkt på att de skulle tillåta någonting att sändas som går tvärtemot deras världsbild”.

Han tror att syftet med en dokumentärfilm som fokuserar på de positiva sidorna av att resa till Tibet och utelämnar de kontroversiella frågorna är att normalisera synen på livet i Tibet. Det vill han inte medverka till.

”Vi skulle hjälpa en brutal regim att skapa en illusion och därmed dölja deras brott.”

Det blev en väldigt förljugen bild av hur det är i landet.

Även om programmet kanske inte kan kallas riktig propaganda så skulle det bli missvisande.

”Det finns ingen aspekt av Tibet som är opolitisk”, skrev han till filmbolaget och tillade:

”Vi kan inte rekommendera våra medlemmar att delta i detta projekt.”

Tibetkommitténs ordförande Mattias Björnerstedt tycker det är tråkigt när personer kommer nära människorättsbrotten i Tibet men ändå inte tar ställning emot dem. Här talar han under en manifestation vid kinesiska ambassaden år 2020 till minne av tibetanska upprorsdagen, den 10 mars 1959. Foto: Christian Lindberg/SHRIC

Påminner om UR-fadäsen

Den som vill turista i Tibet måste söka ett särskilt resetillstånd, utöver visumet, och sedan ha begränsad rörelsefrihet. Enligt Björnerstedt bevakar guiderna turisterna och ser till att det inte sker några oplanerade möten med tibetaner, vilka ofta inte vågar prata med västerlänningar eftersom de fruktar myndigheternas bestraffning. Och han har fått rapporter från Tibet om att etniska kineser numera har fri tillgång till kulturellt och religiöst viktiga platser, som Jokhangtemplet i huvudstaden Lhasa, medan tibetanerna utestängs.

Björnerstedt säger till Epoch Times att han tycker detta filminitiativ påminner om den uppmärksammade dokumentärserien om Tibet som den svenska public service-kanalen UR visade i vintras, där det bara visades upp snälla och glada människor och där man undvek kontroversiella ämnen, såsom Dalai lama och det religiösa förtrycket.

– Det blev en väldigt förljugen bild av hur det är i landet.

Läget är så förtvivlat att över 150 människor har tänt eld på sig själva, berättar Björnerstedt.

Tibetkommittén protesterade mot sändningen vilket ledde till att serien avpublicerades.

– När den spanska kvinnan nyligen kontaktade oss kändes det som en repris på det, säger Mattias Björnerstedt.

Tibetanerna trycks undan av kineser

Han är inte kritisk mot kvinnan som ville göra intervjuerna. Han betvivlar dock att hon verkligen hade satt sig in i människorättssituationen.

– Man blir ledsen när man stöter på människor som kommer så nära frågan utan att ta steget fullt ut och ta ställning. Fortfarande vet många väldigt lite om situationen i Tibet.

Den tibetanska befolkningen har tryckts tillbaka av etniska kineser, som i flera områden har blivit den dominerande folkgruppen, med segregering och diskriminering som följd. Myndigheterna har tvångsförflyttat över en miljon nomader till områden där de inte klarar att försörja sig, för att ge plats åt stora gruv- och vattenkraftsprojekt. Det är numera tyst i media om problemen i Tibet, men på den här länken kan du läsa om förtrycket och tibetanernas frihetskamp, som inte alls är över.

– Läget är så förtvivlat att över 150 människor har tänt eld på sig själva, berättar Björnerstedt.

Den tysta diplomati som Sveriges och andra västregeringar bedriver mot Kina är verkningslös, anser Mattias Björnerstedt. Han vill se tydligare politiska och ekonomiska ställningstaganden.

– Undfallenhet är lika med stöd. Det måste finnas en insikt om att Kina är en fruktansvärd diktatur.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading













Dessa foton på ungdomar som har satt eld på sig själva i protest mot det kinesiska styret i Tibet skulle inte ha kommit med i den dokumentär som svenska Tibetkommittén blev kontaktad om. Den skulle enbart visa en trevlig bild av att resa i Tibet. Bilderna finns på ett Tibetmuseum i McLeod Ganj i  Himachal Pradesh i norra Indien. Foto: Laurène Becquart / /AFP via Getty Images)
Dessa foton på ungdomar som har satt eld på sig själva i protest mot det kinesiska styret i Tibet skulle inte ha kommit med i den dokumentär som svenska Tibetkommittén blev kontaktad om. Den skulle enbart visa en trevlig bild av att resa i Tibet. Bilderna finns på ett Tibetmuseum i McLeod Ganj i Himachal Pradesh i norra Indien. Foto: Laurène Becquart / /AFP via Getty Images)
Inrikes

Varnar för "trevliga dokumentärer" som skönmålar Tibet

Hans Bengtsson

Tibet lyder sedan 1951 under Kinas kommunistiska centralmakt i Peking. Området är ett av de minst fria på hela jorden. När den statliga kinesiska tv-stationen CGTN – genom ett oberoende spanskt produktionsbolag – ville göra en skönmålande dokumentär om Tibet satte Svenska Tibetkommittén ner foten och uppmanade sina medlemmar att inte ställa upp på några intervjuer.

– Läget i Tibet är lika allvarligt som det någonsin varit, även om det i dagsläget sker få öppna konfrontationer eller kravaller. Enligt den oberoende organisationen FreedomHouse är Tibet det näst minst fria området på jorden - mindre fritt än Nordkorea, till och med. Det är förbjudet för tibetaner att inneha vare sig den ursprungliga tibetanska flaggan eller bilder på Dalai lama. Detta ser många inom Tibetrörelsen som Xi Jinpings slutstrid mot alla former av så kallad separatism, skriver Tibetkommitténs svenska ordförande Mattias Björnerstedt i ett mejl till Epoch Times.

Även om situationen i dagsläget inte är lika akut som i Xinjiangprovinsen, där Björnerstedt menar att Kinas kommunistparti har passerat gränsen för folkmord, har förtrycket i Tibet pågått längre och har samma slutmål: Ett Kina, ett folk.

Intervjua Tibetresenärer

Det kom ett mejl till Tibetkommittén från ett spanskt filmproduktionsbolag som ville intervjua svenskar som hade rest till Tibet, och hade fina reseminnen eller kanske bilder att dela med sig av, för en film om landet. Då blev Mattias Björnerstedt misstänksam.

Vi skulle hjälpa en brutal regim att skapa en illusion och därmed dölja deras brott.

När det samtidigt kom ett likadant mejl till en annan Tibetorganisation bestämde man sig för att ta reda på vad som låg bakom initiativet. Det visade sig att dokumentären hade beställts av Kinas statliga tv-station för sändningar utanför Kina, CGTN (Central Global Television Network), som ägs av det mer kända CCTV (Chinas Central Television), vilket lyder under Kommunistpartiets publicitetsdepartement.

Mattias Björnerstedt och medarbetare i Tibetkommittén mejlade med filmbolaget och meddelade att ”era kopplingar till CGTN gör det problematiskt för oss att bistå er, eftersom vår uppfattning är att det nätverket är alltför nära kopplat till den nuvarande regimen i Kina. Vi kan inte vara del i något försök att visa upp situationen i Tibet som oproblematisk.”

Bott i Asien

Under korrespondensen fick de veta att personen som kontaktat dem var välinformerad om situationen eftersom hon hade bott i Asien i sex år och ”sympatiserade med Tibet”. Hon såg inget konstigt med uppdraget.

”Jag tyckte bara att detta var en intressant möjlighet att visa en vacker bild av platsen och dess folk.”

På produktionsbolagets hemsida finns många av de globalt sett mest välkända tv-stationerna nämnda som samarbetsparter. Kvinnan som kontaktade Tibetkommittén hade fått uppfattningen att CGTN inte var som CCTV.

”Trevliga dokumentärer”

”De är ett gäng unga människor som försöker göra trevliga korta dokumentärer om ämnen de gillar … Jag uppfattar det inte alls politiskt – det handlar om resande, intressanta berättelser och människor, kuriosa och så vidare.”

Hon ville inte delta i någon form av propagandaprogram och skulle själv redigera filmen.

”Innan jag tog mig an projektet pratade jag med producenten och dubbelkollade vilka deras avsikter var. Om jag hade känt att något var fel, så hade jag inte tagit mig an det.”

Enligt mejlutbytet hade den statliga kinesiska tv-stationen inte lagt några restriktioner på innehållet. Tibetkommittén tror dock inte att det innebär att det bara handlade om ”en trevlig film om Tibet”.

Kinesisk soft power

Mattias Björnerstedt tror att beställningen döljer aspekter av Kinesiska kommunistpartiets så kallade soft power, och han skrev till filmbolaget: ”CGTN ägs av den kinesiska regimen och jag tvivlar starkt på att de skulle tillåta någonting att sändas som går tvärtemot deras världsbild”.

Han tror att syftet med en dokumentärfilm som fokuserar på de positiva sidorna av att resa till Tibet och utelämnar de kontroversiella frågorna är att normalisera synen på livet i Tibet. Det vill han inte medverka till.

”Vi skulle hjälpa en brutal regim att skapa en illusion och därmed dölja deras brott.”

Det blev en väldigt förljugen bild av hur det är i landet.

Även om programmet kanske inte kan kallas riktig propaganda så skulle det bli missvisande.

”Det finns ingen aspekt av Tibet som är opolitisk”, skrev han till filmbolaget och tillade:

”Vi kan inte rekommendera våra medlemmar att delta i detta projekt.”

Tibetkommitténs ordförande Mattias Björnerstedt tycker det är tråkigt när personer kommer nära människorättsbrotten i Tibet men ändå inte tar ställning emot dem. Här talar han under en manifestation vid kinesiska ambassaden år 2020 till minne av tibetanska upprorsdagen, den 10 mars 1959. Foto: Christian Lindberg/SHRIC

Påminner om UR-fadäsen

Den som vill turista i Tibet måste söka ett särskilt resetillstånd, utöver visumet, och sedan ha begränsad rörelsefrihet. Enligt Björnerstedt bevakar guiderna turisterna och ser till att det inte sker några oplanerade möten med tibetaner, vilka ofta inte vågar prata med västerlänningar eftersom de fruktar myndigheternas bestraffning. Och han har fått rapporter från Tibet om att etniska kineser numera har fri tillgång till kulturellt och religiöst viktiga platser, som Jokhangtemplet i huvudstaden Lhasa, medan tibetanerna utestängs.

Björnerstedt säger till Epoch Times att han tycker detta filminitiativ påminner om den uppmärksammade dokumentärserien om Tibet som den svenska public service-kanalen UR visade i vintras, där det bara visades upp snälla och glada människor och där man undvek kontroversiella ämnen, såsom Dalai lama och det religiösa förtrycket.

– Det blev en väldigt förljugen bild av hur det är i landet.

Läget är så förtvivlat att över 150 människor har tänt eld på sig själva, berättar Björnerstedt.

Tibetkommittén protesterade mot sändningen vilket ledde till att serien avpublicerades.

– När den spanska kvinnan nyligen kontaktade oss kändes det som en repris på det, säger Mattias Björnerstedt.

Tibetanerna trycks undan av kineser

Han är inte kritisk mot kvinnan som ville göra intervjuerna. Han betvivlar dock att hon verkligen hade satt sig in i människorättssituationen.

– Man blir ledsen när man stöter på människor som kommer så nära frågan utan att ta steget fullt ut och ta ställning. Fortfarande vet många väldigt lite om situationen i Tibet.

Den tibetanska befolkningen har tryckts tillbaka av etniska kineser, som i flera områden har blivit den dominerande folkgruppen, med segregering och diskriminering som följd. Myndigheterna har tvångsförflyttat över en miljon nomader till områden där de inte klarar att försörja sig, för att ge plats åt stora gruv- och vattenkraftsprojekt. Det är numera tyst i media om problemen i Tibet, men på den här länken kan du läsa om förtrycket och tibetanernas frihetskamp, som inte alls är över.

– Läget är så förtvivlat att över 150 människor har tänt eld på sig själva, berättar Björnerstedt.

Den tysta diplomati som Sveriges och andra västregeringar bedriver mot Kina är verkningslös, anser Mattias Björnerstedt. Han vill se tydligare politiska och ekonomiska ställningstaganden.

– Undfallenhet är lika med stöd. Det måste finnas en insikt om att Kina är en fruktansvärd diktatur.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024