En konstnär kopplar aldrig av, säger landskapsmålaren Johan Thunberg. Han målar alltid. Målar han inte direkt så målar han i sina tankar. Begåvning, passion, teknik och diciplin ligger bakom framgångarna.

Johan Thunberg står i sin ateljé på Laxön i Älvkarleby och målar ett vinterlandskap. Han har ägnat fem dagar åt att lägga en grund. Bara finliret är kvar.

– Ljuset ska komma och lägga sig. Solgnistan ska komma härifrån, säger han och sveper med handen över en snöklädd eka som ligger uppdragen på land.

Han går in i målningen och berättar vad som är kvar att göra, vilt gestikulerandes: stammarna som ska stå framför skogsbrynet och lysa, blåbärsriset som ska sticka upp ur snön.

– Jag är otroligt nyfiken! Jag vill bara på den nu, måla och sätta dit det. Jag ser den. När jag blundar ser jag bilden, hur den ska vara.

Johan Thunberg har alltid målat så att världen runtomkring honom försvinner. Lyckosamt nog sammanfaller det han själv drivs till att måla med vad många tycker om. Han har helt försörjt sig på sin konst sedan 2001. Idag är han uppbokad för utställningar i två år framåt, närmast på Ljusterö konsthall.

Thunbergs landskapsmålningar väcker upp något i människor. Minnen, en längtan. Inte minst i USA:s svenskbygder, där han har haft 21 framgångsrika utställningar. I höst ska han för första gången ställa ut i Kina.

– Kineserna blev alldeles saliga. De tycker att det är exotiskt. Bara att se en blå himmel är enormt. Jag vet inte hur många kameror som gick på mina tavlor, säger han.

Norrsundet, Billudden, Rullsand, de gamla fiskelägren. Thunberg har utforskat Uppland och Gävlekusten i många år. Han håller reda på vädret och solen, förutspår de magiska ögonblicken. Han måste vara där och se, lyssna, känna och lukta på allting. Kanske är det som ger själ till tavlan, säger han.

Hur många gånger har han målat av spången som leder ut till den lilla ön vid Gårdskär? Sommaren, vintern, våren. Morgonen, kvällen, när dimman rullar in. Ännu fler gånger.

– Jag ser någonting i den där spången. Man vill gå in där på en ö och vanka och titta på blåsippor och allt möjligt som man upptäcker.

– Förut var det en spång, kanske en väg, men nu, i nästan varje bild, vill jag gå in i bilden, göra en tavla med allt som flyter in med vattnet, tången, sanden som lyser mot solen och stenarna som glittrar. Olika blåa varianter och ljusa. Jag vill att det ska bli på riktigt. Då går man in i ett måleri som är djupare än vanligt.

På bordet bredvid staffliet ligger en kreativ röra av färgflaskor, penslar och färgglada paletter med intorkade akrylfärger. Akryl gick han över till för många år sedan. Den torkar snabbt, vilket är en fördel när man jobbar med Thunbergs teknik.

Han lägger först grunden i mörka toner, som ultramarin, umbra, mörkgrönt och blåsvart. Sedan bygger han på med vitt i flera lager. Slutresultatet kan bli en ljus orange eller gul himmel.

Denna teknik är hämtad från äggoljetempera och från mellanfernissa i oljemåleri. Rembrandt, bland andra, använde sig av den för att få fram lyster i färgerna.

– Det är någonting som vibrerar underifrån, underliggande toner som sipprar fram lite här och där. När jag har gjort det så kan jag lägga lite vitt till på det där gula. Då når jag fram dit jag vill nå.

Kanske är det ljuset man först lägger märke till i Thunbergs konst. Ljuset är hans största inspiration. Han brukar se någonting mellan vattnet och himlen, någonting som gör att det blir ett visst sken.

Konstnären använder färgernas kontrastverkan, ljus och mörker, värme och kyla för att skapa ljuset i bilden.

I en av Thunbergs målningar på ateljéväggen ligger en plastbåt infrusen i ett båthus vid Snöskär utanför Karlholmsbruk. En plastbåt. Hur kan det vara så vackert? Blicken söker sig ut från båten till solen som lyser på isen. Röda små hus skymtar på andra sidan viken. Man huttrar till.

Att få fram olikheter i det blåa, från det varma till det kalla, är konsten i måleriet, säger Thunberg. Solen som värmer utanför gnistrar lite här och där, och så är det kallt inne i båthuset.

– Det beror på den ljusblå tonen som ligger nedanför båten, och högt upp i de mörka partierna. Det är kylan. Under båten ligger värme, den ultramarina tonen på en varm undergrund. Det skimrar igenom.

Thunberg hämtar inspiration från hur Zorn använde relationen mellan värme och kyla i sitt måleri.

– Värmen från en brasa på en kvinnas hud, eller ett kärl, eller vad det nu är. Kylan bakom eller bredvid, dunkelheten i mörkret. De här svepande stora penseldragen som han har målat för att göra en grund, och sedan börjar han peta med smådetaljer som gör att det blir spännande.

– Jag har samma energi i måleriet som Zorn, fastän jag sitter här och ser väldigt lugn ut nu. När jag börjar, då blir det action! säger Johan Thunberg.

Nedan kan du se Anders Wigforss halvtimmeslånga dokumentär om Johan Thunberg.