Anders Zorn förknippas vanligen med folklivsskildringar från Dalarna och badande kvinnor i skärgårdsmiljö. I sommar vill Sven-Harrys konstmuseum visa ”En annan Zorn” med verk som inte ställs ut så ofta: oljemålningar, akvareller, etsningar och skulpturer.

Det var nära ett sekel sedan han gick bort, men Anders Zorns (1860-1920) livsverk är fortfarande betydelsefullt. På fredagen öppnade Sven-Harrys konstmuseum utställningen ”En annan Zorn”, med arbeten som sällan når offentlighetens ljus.

Zorns växte upp i Dalarna under enkla förhållanden. Det var hans stora begåvning som förde honom till Konstakademien i Stockholm. Det stora genombrottet kom med elevarbetet ”Sorg”, en akvarell med en kvinna i hatt och sorgflor, som han ställde ut på Konstakademiens elevutställning 1880.

Efter studierna reste han till London, Paris och Spanien. Det var början på en lysande konstnärsbana. Han nådde stora framgångar både i Sverige och utomlands, inte minst i USA och Paris.

Bland målningarna på utställningen finns ett stort självporträtt från 1880-talet. Målningen var försvunnen i många år men finns nu i Zornmuseets samling.

”Emma & Mouche” från 1902 är ett porträtt av konstnärens hustru Emma Zorn, som också återkommer i schäferhatt på en akvarell.

De båda träffades när Zorn skulle måla porträtt av två små barn som passades av Emma Lamm. De fattade genast tycke för varandra, men höll sin kärlek hemlig i flera år. Zorn, som hade en obetydlig bakgrund, var inte tillräckligt intressant för familjen Lamm som var en mycket förmögen och kultiverad judisk familj.

1885 gifte de sig och åkte på bröllopsresa till Konstantinopel, nuvarande Istanbul. I Konstantinopel sökte Zorn sig ut på Bosporen, sundet mellan Europa och Asien. Därifrån målade han akvarellen ”Kaikoriddare III” som ingår i utställningen. Han ska ha skrivit i sina anteckningar:

”O, jag ska aldrig glömma mitt uppvaknande på morgonen vid inloppet till Bosporon. Vi hade lämnat ett landskap täckt med alndjup snö och minus 15 grader, och såg nu grönskande stränder och vita minaret belysta av morgonsolen."

1888-1896 hade makarna fast adress i Paris, där Zorn hade stora framgångar som både målare och etsare.

Konstnärens grafik och skulptur har hamnat i skuggan av hans måleri. På fjärde konsthallens övre plan visas några av de 289 olika etsningar han utförde. Många av dem var porträtt av kungligheter och toppolitiker – Oscar II, drottning Sofia, Grover Cleveland och Theodore Roosevelt för att nämna några.

Han bygger upp motiven ”med skurar av streck”, skriver Sven-Harrys: ”Radarnålen flyger över etsgrunden och den snabbfrätande salpetersyran skapar nyanserna.”

Zorn hade själv en gigantisk samling med Rembrandtetsningar i sin ägo. Enligt den unge författaren och konsthistorikern Karl Asplund ska Zorn ha sagt:

”Det finns bara två etsare i världen, Rembrandt och så jag. Nej, det finns bara en.”

Asplund vågade aldrig fråga vem Zorn menade.

I en liten monter står några små skulpturer och ett smyckeskrin i silver. Från början hade Zorn tänkt utbilda sig till skulptör, men akvarellmåleriet över. Bronsskulpturen ”Den sönderslagna krukan” från 1920 var den sista Zorn gjorde. Han var då mycket sjuk.

Efter ett besök hos konstnären 1920 skrev författaren Tor Hedberg att Zorn satt och smekte denna sista skulptur med sina stora trötta arbetshänder, ömt och vemodigt.

”Det var något egendomligt gripande i detta verk, ty jag anade att det var hans sista verk och jag tror han visste det, så ungt och kyskt och naivt i sin levande form och i sin försynta, stillsamma symbolik, hans ungdoms genius, som ännu en gång gästar honom och hållits fast av hans trötta, darrande händer,” skrev Tor Hedberg.

Utställningen pågår på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm 29 april till 13 augusti.