Det brukar vara stor skillnad på hur man ser sig själv och hur andra ser en. En konstnärs självporträtt överbygger det glappet lite, och i vissa enstaka fall helt och hållet. Självporträttet ger inte bara en inblick i hur konstnären vill bli ihågkommen, utan också hur man med teknisk färdighet och begåvning lyckas projicera sig själv till omvärlden.

Självporträttet är ett intimt möte mellan konstnärens blick och betraktarens blick, separerade i tid och rum. Det är en helt annan sak än att se ett porträttfoto av samma konstnär, ett foto som skapats på mindre än en sekund.

– Det är något som får en att stanna upp när man tittar på ett självporträtt, en speciell målning. Konstnären har jobbat introspektivt, och laborerat fritt med sitt eget ansikte i flera timmar, säger den amerikanska konstnären Colleen Barry.

– Ingenting går att jämföra med ögonblicket när du ser rakt in i de ögon som konstnären målade vid en specifik tidpunkt.

Barry har arrangerat samlingsutställningen "Självporträtt" på galleriet Eleventh Street Arts på Long Island, New York. Där visas självporträtt av 28 konstnärer från USA, Sydamerika och Europa, däribland den svenska konstnären Benjamin Björklund.

De har alla studerat vid världens främsta konstakademier, såsom Lyme Academy College of Fine Arts, The Florence Academy of Art och Grand Central Atelier. Deras arbeten är klassiska och formella, eller naturalistiska och realistiska. En del av verken visar uppenbar abstraktion eller avslöjar måleriprocessen.

Eleventh Street Arts är speciellt på så sätt att alla utställningar modereras av konstnärer, som väljer ut verk baserat på konstnärliga kvalitéer snarare än kommersiella incitament.

Skälet till att Berry modererar ”Självporträtt” var från början själviskt, medger hon:

– Jag ville så gärna se dessa konstnärers verk på riktigt, sade hon dagen innan öppningen, då hon bestämde hur hon skulle placera målningarna i galleriet.

– Jag ville verkligen sammanföra dessa konstnärers verk här, för att se dem och lära från dem.

Sedan citerade hon konsthistorikern James Hall: ”Självporträtt ger en priviligerad inblick i den avbildades själ”. Till syvende och sist vill Barry hylla dessa konstnärer som hon beundrar så djupt.

På världsscenen

Självporträttet kan spåras åtminstone tillbaka till medeltiden, men termen ”självporträtt” myntades inte förrän på 1800-talet, skriver James Hall i sin bok ”The Self-Portrait: A Cultural History”.

Många av 1700- och 1800-talets konstnärer donerade sina självporträtt till Uffizi Gallery Museum i Florence, där de visades i Vasari-korridoren. Att hänga bredvid konstnärer som Raphael var ett sätt att säkra sitt rykte och sina världsliga framgångar, skriver Hall.

På liknande sätt, men i mycket mindre skala, valde Barry ut några framstående, representativa konstnärer för utställningen ”Självporträtt”, i hopp om att göra deras närvaro mer känd för omvärlden.

Det är också ett sätt för dem att vidareutveckla sin identitet.

– Om du har fått begåvningen att måla vill du lämna lite av dig själv till eftervärlden, säger Barry.

En del av deras tekniker kan spåras tillbaka till renässansen, en tradition som, jämfört med de postmoderna strömningarna, inte syns så ofta i konstvärlden. Därför är det inte så konstigt att ”Självporträtt” både ställer frågorna och svarar på dem, säger Barry:

– Vilka är vi och hur passar vi in i denna galna värld?

Från färg till liv

Rembrandts namn kommer oundvikligen upp när man pratar med konstnärerna som ställs ut på Eleventh Street Arts. Den holländska 1600-talsmålaren är en av världens mest kända – delvis tack vare sina många självporträtt och etsningar, men också för att han var ett geni.

Rembrandt var en mästare på att levandegöra sina motiv med själ och hjärta. Även idag tappar folk andan när de tittar på Rembrandts självporträtt.

– Rembrandt fångar verkligen ögonblicket när två människor ser in i varandras ögon. Hans är bara en reflektion i oljefärg. Det är omvandlande. Det är helt ofattbart, säger Will St John, en av konstnärerna på utställningen.

Han hämtade inspiration från Rembrandt när han jobbade med sitt självporträtt.

– Det är komponerat, men det försöker låtsas som att det inte är komponerat, säger han.

Edmond Rochat, som också ställs ut, tog ett filmiskt grepp på sitt självporträtt. Han framträder ur mörkret i mitten av en kvadratisk duk, och rör sig rakt mot betraktaren.

– Det är något som händer i konstnärers sinne när man lägger sin färg på duken. Man har en intuitiv känsla för hur målningen ska vara och inte. Mycket tack vare känslan för hur saker ska kännas, inte bara förmågan att mekaniskt återskapa sin vision. Hur konstnären återskapar en inre vision och på något sätt externaliserar det med färg är ett mysterium för mig, säger Rochat och ler.

Självporträtten behöver inte nödvändigtvis likna konstnären speciellt mycket. Uttrycket i målningen kanske inte alls blev som det var tänkt från början. Konstnärer kan antingen idealisera eller avglorifiera sig själva, men resultatet berättar alltid något om hur de vill bli sedda.

Vanligtvis vill man bli igenkänd i ett självporträtt, men enligt Barry är det inte det primära målet.

– Jag kan försöka vara så exakt som möjligt, men sättet som självporträttet manifesterar sig materiellt, känslan i verket, lever sitt eget liv ibland, säger hon.

Jan Lievens (1607-1674) porträtt av Rembrandt kanske är väldigt bildlikt, men trots den konsntärliga skickligheten så kan den inte jämföras med äktheten i Rembrandts många självporträtt.

– Som konstnär är du ödmjuk inför gudarna, inför muserna. Man har inte kontroll hela tiden, och jag gillar det. Det gör mig ödmjuk och skapar ett överraskningsmoment, säger Colleen Barry.

”Självporträtt” pågår 20 april till 20 juni på Eleventh Street Arts, med verk av: Daniela Astone, Colleen Barry, Stephen Bauman, Anthony Baus, Benjamin Bjorklund, Patrick Byrnes, Jacob Collins, Kamille Corry, Hollis Dunlap, Louise Fenne, Richard Greathouse, Amaya Gurpide, Daniel Graves, Cornelia Hernes, Brendan Johnston, Joshua LaRock, Rodrigo Mateo, Edward Minoff, Gregory Mortenson, Carolyn Pyfrom, Edmond Rochat, Irvin Rodriguez, Travis Schlaht, Jordan Sokol, Will St. John, Nicolas Uribe, Charles Weed och Justin Wood.