Med glödande passion har riksspelmannen Jenny Gustafsson ägnat en stor del av sitt liv åt att dokumentera och lyfta fram den västgötska folkmusiken. I dagarna är hon aktuell med Ornungastämman och utställningen Musikarvet från Ornunga. 

När Jenny var liten och deltog i kulturskolans prova-på-dag såg hon inga andra instrument än fiolen.  

– Jag bara visste att jag skulle spela fiol, säger Jenny när jag en tidig morgon får en pratstund med folkmusikern och riksspelmannen. 

Hon har sedan länge varit uppe denna morgon och tänkt på utställningen som ska vara klar om några dagar. Under samtalet förflyttar vi oss tillbaka till uppväxten. 

– Jag var ett vanligt kulturskolebarn men började tidigt att spela i spelmanslag där jag bland annat fick med mig musiken från Ornunga. Efter hand blev jag introducerad till Sjövikskursen som är ett folkmusikläger för ungdomar. Det var så det började. Jag träffade nya kompisar som också spelade och det var mycket socialt, berättar Gustafsson.  

Eftersom intresset för musiken var lika självklart som fiolen så fortsatte Gustafsson att studera estetisk linje, folkhögskola och slutligen en musikerutbildning på konservatorium i Norge. 

Efter studierna ägnade hon allt mer tid till musiken från Sjuhäradsbygden och kände en stark vilja att att sprida den till fler. Hon hade tät kontakt med Sverige och hemtrakterna och spenderade många mil på vägarna. 

– Jag drev ett insamlingsprojekt i Sjuhäradsbygden när jag bodde i Trondheim, det låter kanske konstigt att göra ett projekt 100 mil bort, men det var viktigt för mig, säger Jenny. 

– Jag åkte runt hos spelmän här nere i Sverige, spelade in dem och tog också vara på deras gamla inspelningar. Materialet ägnade jag sedan mycket tid åt att lyssna och lära mig från. Det var väldigt inspirerande. 

Hon spelade in spelmän på film och samlade in rullband och kassetter som hon lämnade in för digitalisering. Det var först och främst musik från Sjuhäradsbygden men också från andra håll i Västergötland, och lite från Norge. 

– Jag tycker att det är viktigt att bevara folkmusiken så att fler kan ta del av den i framtiden, säger hon. Hon tilltalas själv av både drivet och spelsättet som man kan höra i många äldre inspelningar.  

Folkmusiken är ett sätt att leva för Jenny Gustafsson och hon tycker att musiken är speciell. 

– Det är ju något jag lever i. En stor del av mitt liv. Det betyder möten med andra människor i musiken. Det är en genre som sticker ut genom att man ofta möts mellan generationsgränser. Amatörer och professionella, ungdomar, äldre, vuxna och barn träffas på ett sätt som jag tror i många fall är unikt för folkmusiken. Den grejen gillar jag. 

– Det är inget konstigt för en professionell att spela med en ungdom eller amatör. Man har den där buskspelsdelen som en gemensam nämnare oavsett vad man har för bakgrund. Musiken innebär en frihet. Jag tror att det är den friheten som har intresserat mig sedan jag var liten. Det handlar både om att uttrycka sin personlighet och att kommunicera genom musiken.  

Det dialektala uttrycket och det personliga uttrycket i en kombination. 

– Folkmusiken innehåller både en dialektal musiktradition och ett personligt uttryck. För mig är det dialektala jätteintressant men det går ju att ha olika utgångspunkt i ett musicerande. För mig fungerar det dialektala som en slags ram. Det jag berörs av när jag lyssnar på andra är nog mest den personliga signaturen.  

När Jenny flyttade hem från Norge 2013 startade hon och Sabina Henriksson projektet Ornungastämman.  

– Vi bara kastade oss ut i det och tänkte att vi vill skapa en egen spelstämma. Det finns en driftig hembygdsförening i Ornunga och flera fina scener. Det var nog lite meningen, säger hon. 

– Ornungastämman är uppbyggd kring musiken som tecknades upp där 1929. Låtar som sedan publicerats i notsamlingen Svenska låtar. Det är jättebra låtar med ålderdomlig karaktär, de sticker ut litegrann. 

Under senaste tiden har Gustafsson alltså jobbat med utställningen Musikarvet från Ornunga. Den är en del av ett flerårigt projekt med stöd från bland annat Riksantikvarieämbetet. Projektet innefattar intervjuer med äldre i byn, renskrift av gamla dokument, besök i olika arkiv, skivinspelning och, när coronaläget blir bättre, live-konserter. Skivan som spelades in 2019 tillsammans med Hans Kennemark och vänner fick namnet Ornunga. Det är Kennemark som skrivit de musikaliska arrangemangen. 

Ornunga är för övrigt en skiva med oerhört samspelt stämspel mellan Gustafsson och Kennemark till Wingefors svängiga basgångar. På skivan hörs också Emma Johanssons varma sång samt hennes fina stämspel på flöjt och Harald Kennemark på tramporgel. Ornunga svänger så mycket att den skapar en vilja att gå en folkdanskurs och lära sig dansa. 

Förutom de här projekten har Jenny tidigare gett ut en bok och biografi som heter Urmakarns notsamling. Boken bygger på vaxrulleinspelningar som gjordes 1917 i Fristad. På 1910-talet reste folkmusikinsamlaren Yngve Laurell omkring i både Sverige och världen och spelade in folkmusik på fonograf. Han dokumenterade spelmän på Skansen i Stockholm och gjorde fonografinspelningar i både Kina och Australien.  

I Fristad spelade Laurell in 8 låtar med spelmannen och urmakaren Carl Johan Andersson, dessa originalinspelningar finns med på bokens medföljande cd. Fina inspelningar från över hundra år sedan. Gustafsson har förutom en biografidel skrivit ut låtarna på noter och analyserat hans sätt att spela. 

Det senaste året har drabbat musiker på olika sätt, så också Jenny Gustafsson som förlorade många jobb och turnéer. Trots detta har hon haft fullt upp.

– Jag har spelat mycket fiol och jobbat med utställningen. Jag flyttade ut på landet till Ornunga och hyrde ett gammalt hönshus. Som många andra har jag upplevt att det har varit ett större lugn. Man flänger inte runt lika mycket. 

Under året skapade Jenny också en digital låtkurs. 

– Jag fick tänka om när corona kom och tyckte att det var viktigt att göra någonting. Det var kul för jag gjorde kursen nästan i realtid, den var inte förproducerad utan jag gjorde den vecka för vecka. Det kändes som att jag följde de som gick kursen och det var speciellt just den perioden, i april 2020 när allt var lamslaget av pandemin. Det var många som var med – hela 130 stycken på olika nivåer, allt från de som sitter i orkestrar till de som har spelat några få år bara. 

Det ska bli intressant att fortsätta följa Jenny Gustafssons framtida projekt. Närmast i tiden ligger årets Ornungastämma den 13 – 15 augusti.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!