Det finns en traditionell kinesisk lärobok som ska lära barn god moral och gott uppförande. Boken Di Zi Gui (”Normer för att bli en god elev och ett bra barn”), skrevs av Li Yuxiu under Qingdynastin när kejsare Kang Xi var regent (1661-1772). I den här serien ska vi presentera några gamla kinesiska berättelser som ger exempel på viktiga lärdomar som lärs ut i Di Zi Gui. I andra kapitlet instrueras läsaren hur man fullgör sina plikter som syskon och visar ödmjukhet mot äldre. Här är första delen av två.
Ur Di Zi Gui:
Den äldsta brodern ska vara snäll
och den yngre brodern respektfull.
När det finns harmoni mellan äldre och yngre
har xiao (fromhet i familjen) uppnåtts.
Ta lätt på rikedom,
det finns ingen anledning till bitterhet.
Tala med tolerans,
så skingras ilskan naturligt.
En god bror eller syster ska alltid sätta både äldre och yngre syskon före sig själv. Ett berömt exempel på detta är Konfucius ättling Kong Rong, som redan i unga år lärde sig att dela med sig.
Kong Rong (153-208) var Konfucius ättling i tjugonde generationen, och hög tjänsteman under kejsare Ling i Östra Handynastin. En tid var han kansler i Beihai och kallades även Kong Beihai. Under sin ämbetsperiod byggde Kong Rong städer och skolor och förespråkade konfucianism. Han var också en berömd poet och essäist.
Kong Rong var känd som godmodig och gästfri, och hans hus var alltid fullt av gäster. Kong Rong var en man som upprätthöll umgängessederna. Redan som barn blev han känd som den som visade stor generositet bland sina bröder.
I familjen Kong fanns sju bröder och han var näst yngst. När han var fyra år och yngst i familjen fick han välja först från en korg med päron. Då valde han det minsta päronet och lämnade de större till sina äldre bröder. Även sedan hans yngre bror fötts gav han de största päronen till alla sina bröder, och tog det minsta själv.
När Kong Rong blev tillfrågad varför han gjorde så svarade han: ”Mina äldre bröder ska ha de större päronen för att de är äldre, men min yngre bror ska också ha ett större päron eftersom det är mitt ansvar att ta hand om min lillebror”. Hans svar uppskattades av hela familjen Kong och alla som fick höra talas om det.
Den här berättelsen har förts vidare genom årtusendena och är en vida spridd historia om syskonkärlek och etikett. Än idag är den en viktig del i barnens karaktärsdanande uppfostran.
Premiärminister Li Mian tar hand om sin väns guld på sitt eget sätt
Li Mian (717-788) var ättling till Tangdynastins grundare kejsare Gaozu. Han var tjänsteman och general under Tangdynastin, och innehade posten som kansler under kejsare Dezongs styre.
I sin ungdom var Li Mian fattig men han försökte aldrig skaffa sig orättfärdig rikedom. Istället ägnade han sig åt att studera skrifter som lärde honom att vara ärlig och pålitlig. En dag träffade han en välbärgad lärd man som var på väg till huvudstaden för att slutföra sina studier och ta kejserlig examen.
De två blev mycket goda vänner. Men en dag blev den lärde mannen allvarligt sjuk, och Li Mian tog hand om honom och behandlade honom som en bror under sjukdomstiden.
Den lärde mannen dukade till slut under av sin sjukdom. Innan han dog bad han Li Mian att förvalta det guld som återstod sedan begravningen betalats. Li Mian kunde inget annat göra än acceptera gåvan så den lärde mannen kunde gå vidare med lugnt sinne. Men Li Mian ville inte behålla ett enda gram av vännens guld. Det slutade med att han i hemlighet gömde guldet under den lärde mannens kista och gav silvret till hans familj.
Under sin tjänstgöring som ”militärkommissionär”, (regional militär guvernör) i Lingnan, utnyttjade inte Li Mian sin maktställning för att tillskansa sig förmögenhet eller egendom av utländska köpmän. Han avböjde artigt alla gåvor från köpmännen, och när han avgick slängde han noshörningshornen och elfenbenet som hans familj fått i floden.
Under sina två decennier som tjänsteman delade han ut sin lön till släktingar och underlydande, och behöll bara en liten del för sitt eget behov. När han dog hade han inga besparingar alls. Li Mian blev hedrad för sin livsstil och fick efter sin död titeln Zhen Jian, vilket ungefär betyder ”Han som är ren och enkel”.
