loading
Toji pagoden i Kyoto i Japan (Foto: Simone Urbinati/CC BY-SA 3.0)
Toji pagoden i Kyoto i Japan (Foto: Simone Urbinati/CC BY-SA 3.0)
Traditionell kinesisk kultur

Hur Japan fick sitt namn och andra influenser från Tangdynastin

Leo Timm

Den japanska kulturen har influerats starkt av den kinesiska, med början från den guldålder som benämns som Tangdynastin. I den här artikeln beskrivs hur allt från lagar, skriftsystem och poesi till själva landets namn inspirerades eller importerades från den stora grannen i väst.

När Japans kejsare Kotoku besteg den japanska tronen på 600-talet, inleddes en ny tid som skulle ta ö-nationen till en ny era av civilisation.

På andra sidan havet låg det asiatiska fastlandet med det väldiga och blomstrande kinesiska Tangimperiet. Under Kotokus nio år långa regeringsperiod beordrade han ett flertal besök till Tang-huvudstaden Chang’an, och inledde de reformer som ledde till att Japan tog lärdom av och försökte efterlikna det allra bästa hos Kina.

De förändringar som Japan genomgick under de följande årtiondena och århundradena, visar hur den japanska eliten och adeln respekterade och beundrade Mittens rike. De strävade att efterlikna kärnan i den kinesiska kulturens dygder i sin arkitektur, klädsel, litteratur, kalendersystem och konst. Detta kom att påverka ”den uppgående solens land” i över tusen år.

14676399061

(Illustration: Kawase Hasui/PD-1923)

Taika-reformen tog Tangkulturen till Japan

Det var kejsare Li Shimin, sedermera känd som Taizong, regent från år 626 till 649 som grundlade den blomstrande Tangdynastin i Kina. Han byggde upp ett vidsträckt rike som sträckte sig från Centralasien till Korea. Det blev en enastående supermakt både kulturellt och militärt, som betraktades med vördnad av andra kungariken. Huvudstaden i imperiet, Chang’an, var en livlig världsstad med över en miljon invånare och ett sjudande folkliv, som drog till sig delegationer, studenter och munkar från hela Eurasien.

Relationerna med Japan tog fart under Taizongs senare regeringstid, när Kotoku kom till makten år 645 f.Kr. Hans kejserliga namn var Taika, och hans reform fick samma namn. Han rekonstruerade och omformade det japanska statsskicket och ekonomin, med syfte att efterlikna och införa politiken och lagarna i Tangdynastin.

Kotokus reform pågick i fem år och avslutade den tidigare Asuka-perioden som hade pågått från 300-talet. Under de följande tjugo åren, sände Japan ett dussintal diplomatiska delegationer till Kina för att studera Tangdynastin. Delegationerna bestod av hundratals munkar, lärda, arkitekter och kvinnliga hantverkare, förutom officiella diplomater. De besökte legendariska reliker, lärde sig klassikerna och fick med sig en för Japan ovärderlig kunskap.

Det japanska samhället införlivade snabbt de kulturella, andliga och vetenskapliga influenserna. Ett exempel är spridningen av det klassiska kinesiska språket och poesin. Japanerna hade använt kinesiska tecken, som kallas kanji i Japan, i flera århundraden före Tangtiden, men tack vare kinesiska verk som ”Poesins bok” (”Shijing” på kinesiska), litteraturantologin ”Wen Xuan” och ”Nya sånger från jadeterrassen” skapades ett enormt intresse.

Qinglong Temple in Xi’an, site of the Tang capital Chang’an. (Foto: mingsongjia/Tumblr)

Templet Qinglong i Xi’an där Tangdynastins huvudstad Chang’an låg. (Mingsongjia / Tumblr)

Populäriseringen av kinesisk vers bland Japans litterära elit påverkade utvecklingen av Waka-poesin och andra japanska litterära former. År 751 sammanställdes Kaifuso, en samling med 120 dikter skrivna av 64 författare, i samma stil som hittats i Kinas sex dynastier och Tang-eran. Verken består av hyllningar till månen, kinesiska plommon, krysantemumblomman (symbol för den japanska kejsaren), snö, drickande, och buddhistisk och daoistisk kultivering.

Kotokus beslut hade också en direkt påverkan på utvecklingen av den japanska staten. År 700 beordrades höga ministrar som studerat i Kina eller var ättlingar till dem som sänts till Kina att skapa Taiho-koden. Dessa lagar, den äldsta juridiska litteraturen i Japan, var inspirerad av de som infördes under den kinesiska Tangtiden och infördes i sin helhet år 702.

Japanskt skriftspråk

Text from the Japanese historical chronicle, Nihon Shoki, written in Chinese characters. (PD-Art)

Text från den japanska historiska krönikan Nihon Shoki, skriven med kinesiska tecken. (PD-Art)

Trots att japaner också är ett östasiatiskt folk är deras språk inte alls nära besläktat med de kinesiska dialekterna. Men ändå är de kinesiska tecknen – som främst representerar mening och inte ljud – baskomponenterna i det japanska skriftspråket.

Det var också under Tangdynastin som man skapade den kursiva stilen för fonetiskt skriftspråk som en anpassning till det japanska språkets grammatik. Den används idag vid sidan av kanji (det japanska ordet för kinesiska tecken).

Kibi no Makibi var en mycket beläst adelsman som gjorde två resor till Chang’an för att studera astronomi, den kinesiska kalendern, militären, byggteknik och lagar. Han uppfann det fonetiska alfabetet katakana, som i stort sett härstammar från kanji. Idag används skriften i huvudsak för att transskribera ljud och utländska ord till japanska.

146741316294

En avbildning av Kibi no Makibi. (PD-Art)

Treatise_On_Calligraphy

Hiragana och katakana har skapats utifrån kalligrafiska kinesiska tecken. Det här exemplet kommer från Tang-kalligrafen Sun Guoting. (PD-Art)

Hiragana, det andra fonetiska skriftspråket, skapades av munken Kukai som studerat buddhism och kinesiska klassiker i templet Qinglong i Chang’an. Tillsammans med katakana kom den skriften att bli viktiga verktyg för att skriva japanska.

Innan tillkomsten av kana var det bara japaner som kunde klassisk kinesiska – den östasiatiska motsvarigheten till latin i västra och centrala Europa – som kunde läsa och skriva. Kana gjorde det möjligt för folk att skriva och läsa kanji på ett sätt som passade deras talspråk. Den utvecklingen underlättade inlärningen av kinesisk historia, astronomi, medicin och andra konstarter i det japanska samhället.

Bevarade verk

När Kibi no Makibi återvände till Japan år 735 hade han med sig 200 volymer som han presenterade för kejsaren. Bland dem fanns det klassiska kinesiska musikverket ”Yueshu Yaolu”, som senare försvann i Kina men bevarades i Japan. Han hade också med sig klassiska kinesiska musikinstrument, såsom guzheng (kinesisk cittra) som låg till grund för det japanska stränginstrumentet koto.

Munken Kukai, som skapade hiragana, var en skicklig kalligraf och lärd i kinesisk litteratur. Han sammanställde en banbrytande teoretisk volym med skrifter från Han-, Wei-, Sui- och Tangdynastierna – ”Bunkyo Hifuron”. Hans omfattande forskning användes av senare generationer som en analytisk referens.

Kukai spred också kinesisk kalligrafi till Japan, och anses vara en av de tre stora kalligrafimästarna under Japans Heinan-period (794-1185).

Lady_playing_koto

En japansk kvinna spelar koto, målad 1878 Hasegawa Settei. (Library of Congress)

Suzhou_2006_09-20-1500x1047

En kvinna som spelar det klassiska instrumentet guzheng i Suzhou i Kina år 2006. (Foto: G41rn8/CC BY-SA 4.0)

Ett imperium grundas

Taikareformen förändrade gradvis Japan till en nation med lagar och förordningar, och banade vägen för ett feodalsamhälle. Tidigare enkla departement och ministerier utökades och kompletterades med institutioner som klanregister och skattelängder.

Innan Tokyo blev huvudstad på 1800-talet hade kejsaren sin hemvist i Kyoto, som efterliknade Tangdynastins huvudstad Chang’an i sin rektangulära uppbyggnad och arkitektoniska stil. I båda städerna var palatsen belägna i norr, vilket ansågs vara en bra position för en monark eller familjeöverhuvud, eftersom det symboliserade polstjärnan.

Tokyo har vida överskuggat Kyoto i invånarantal och betydelse, men Kyoto har bibehållit en tydlig klassisk karaktär från den gamla tiden, när japanerna influerades av det stora Tangimperiet. Under andra världskriget klarade sig staden från amerikanska bomber som förstörde andra industristäder, och skonades från atombomben delvis tack vare sin kulturella betydelse.

Japan_2006_-_Kyoto_-_Toji_Pagoda-1500x1125

Toji-pagoden i Kyoto, Japan. (Foto: Simone Urbinati/CC BY-SA 3.0)

Den uppgående solens land

Innan Japan fick en nära kontakt med Tangimperiet hade landet inget riktigt inhemskt namn. Japanerna hade en ö-kultur utan behov att se sig som en helhet. Kineserna använde det nedsättande ordet ”dvärgbarbarer” om japaner.

Det här förändrades när kineserna blev mer medvetna om landet i öst. I texter som skrevs under den tiden framträdde ett nytt namn sammansatt av tecknen ”Ri ben” som ungefär betyder ”solens ursprung”. Ur kinesiskt perspektiv var japaner ett folk som levde vid soluppgången, bortom havet i öster. Det japanska namnet är Nihon eller Nippon.

I skrifter från Marco Polos resor till Kina, refererade han till landet som ”Cipangu” eller landet Japan, efter den kinesiska dialekt som talades vid den tiden. Så småningom förvandlades namnet till det moderna västerländska namnet Japan.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss. 

Mest lästa

Rekommenderat

loading
Toji pagoden i Kyoto i Japan (Foto: Simone Urbinati/CC BY-SA 3.0)
Toji pagoden i Kyoto i Japan (Foto: Simone Urbinati/CC BY-SA 3.0)
Traditionell kinesisk kultur

Hur Japan fick sitt namn och andra influenser från Tangdynastin

Leo Timm

Den japanska kulturen har influerats starkt av den kinesiska, med början från den guldålder som benämns som Tangdynastin. I den här artikeln beskrivs hur allt från lagar, skriftsystem och poesi till själva landets namn inspirerades eller importerades från den stora grannen i väst.

När Japans kejsare Kotoku besteg den japanska tronen på 600-talet, inleddes en ny tid som skulle ta ö-nationen till en ny era av civilisation.

På andra sidan havet låg det asiatiska fastlandet med det väldiga och blomstrande kinesiska Tangimperiet. Under Kotokus nio år långa regeringsperiod beordrade han ett flertal besök till Tang-huvudstaden Chang’an, och inledde de reformer som ledde till att Japan tog lärdom av och försökte efterlikna det allra bästa hos Kina.

De förändringar som Japan genomgick under de följande årtiondena och århundradena, visar hur den japanska eliten och adeln respekterade och beundrade Mittens rike. De strävade att efterlikna kärnan i den kinesiska kulturens dygder i sin arkitektur, klädsel, litteratur, kalendersystem och konst. Detta kom att påverka ”den uppgående solens land” i över tusen år.

14676399061

(Illustration: Kawase Hasui/PD-1923)

Taika-reformen tog Tangkulturen till Japan

Det var kejsare Li Shimin, sedermera känd som Taizong, regent från år 626 till 649 som grundlade den blomstrande Tangdynastin i Kina. Han byggde upp ett vidsträckt rike som sträckte sig från Centralasien till Korea. Det blev en enastående supermakt både kulturellt och militärt, som betraktades med vördnad av andra kungariken. Huvudstaden i imperiet, Chang’an, var en livlig världsstad med över en miljon invånare och ett sjudande folkliv, som drog till sig delegationer, studenter och munkar från hela Eurasien.

Relationerna med Japan tog fart under Taizongs senare regeringstid, när Kotoku kom till makten år 645 f.Kr. Hans kejserliga namn var Taika, och hans reform fick samma namn. Han rekonstruerade och omformade det japanska statsskicket och ekonomin, med syfte att efterlikna och införa politiken och lagarna i Tangdynastin.

Kotokus reform pågick i fem år och avslutade den tidigare Asuka-perioden som hade pågått från 300-talet. Under de följande tjugo åren, sände Japan ett dussintal diplomatiska delegationer till Kina för att studera Tangdynastin. Delegationerna bestod av hundratals munkar, lärda, arkitekter och kvinnliga hantverkare, förutom officiella diplomater. De besökte legendariska reliker, lärde sig klassikerna och fick med sig en för Japan ovärderlig kunskap.

Det japanska samhället införlivade snabbt de kulturella, andliga och vetenskapliga influenserna. Ett exempel är spridningen av det klassiska kinesiska språket och poesin. Japanerna hade använt kinesiska tecken, som kallas kanji i Japan, i flera århundraden före Tangtiden, men tack vare kinesiska verk som ”Poesins bok” (”Shijing” på kinesiska), litteraturantologin ”Wen Xuan” och ”Nya sånger från jadeterrassen” skapades ett enormt intresse.

Qinglong Temple in Xi’an, site of the Tang capital Chang’an. (Foto: mingsongjia/Tumblr)

Templet Qinglong i Xi’an där Tangdynastins huvudstad Chang’an låg. (Mingsongjia / Tumblr)

Populäriseringen av kinesisk vers bland Japans litterära elit påverkade utvecklingen av Waka-poesin och andra japanska litterära former. År 751 sammanställdes Kaifuso, en samling med 120 dikter skrivna av 64 författare, i samma stil som hittats i Kinas sex dynastier och Tang-eran. Verken består av hyllningar till månen, kinesiska plommon, krysantemumblomman (symbol för den japanska kejsaren), snö, drickande, och buddhistisk och daoistisk kultivering.

Kotokus beslut hade också en direkt påverkan på utvecklingen av den japanska staten. År 700 beordrades höga ministrar som studerat i Kina eller var ättlingar till dem som sänts till Kina att skapa Taiho-koden. Dessa lagar, den äldsta juridiska litteraturen i Japan, var inspirerad av de som infördes under den kinesiska Tangtiden och infördes i sin helhet år 702.

Japanskt skriftspråk

Text from the Japanese historical chronicle, Nihon Shoki, written in Chinese characters. (PD-Art)

Text från den japanska historiska krönikan Nihon Shoki, skriven med kinesiska tecken. (PD-Art)

Trots att japaner också är ett östasiatiskt folk är deras språk inte alls nära besläktat med de kinesiska dialekterna. Men ändå är de kinesiska tecknen – som främst representerar mening och inte ljud – baskomponenterna i det japanska skriftspråket.

Det var också under Tangdynastin som man skapade den kursiva stilen för fonetiskt skriftspråk som en anpassning till det japanska språkets grammatik. Den används idag vid sidan av kanji (det japanska ordet för kinesiska tecken).

Kibi no Makibi var en mycket beläst adelsman som gjorde två resor till Chang’an för att studera astronomi, den kinesiska kalendern, militären, byggteknik och lagar. Han uppfann det fonetiska alfabetet katakana, som i stort sett härstammar från kanji. Idag används skriften i huvudsak för att transskribera ljud och utländska ord till japanska.

146741316294

En avbildning av Kibi no Makibi. (PD-Art)

Treatise_On_Calligraphy

Hiragana och katakana har skapats utifrån kalligrafiska kinesiska tecken. Det här exemplet kommer från Tang-kalligrafen Sun Guoting. (PD-Art)

Hiragana, det andra fonetiska skriftspråket, skapades av munken Kukai som studerat buddhism och kinesiska klassiker i templet Qinglong i Chang’an. Tillsammans med katakana kom den skriften att bli viktiga verktyg för att skriva japanska.

Innan tillkomsten av kana var det bara japaner som kunde klassisk kinesiska – den östasiatiska motsvarigheten till latin i västra och centrala Europa – som kunde läsa och skriva. Kana gjorde det möjligt för folk att skriva och läsa kanji på ett sätt som passade deras talspråk. Den utvecklingen underlättade inlärningen av kinesisk historia, astronomi, medicin och andra konstarter i det japanska samhället.

Bevarade verk

När Kibi no Makibi återvände till Japan år 735 hade han med sig 200 volymer som han presenterade för kejsaren. Bland dem fanns det klassiska kinesiska musikverket ”Yueshu Yaolu”, som senare försvann i Kina men bevarades i Japan. Han hade också med sig klassiska kinesiska musikinstrument, såsom guzheng (kinesisk cittra) som låg till grund för det japanska stränginstrumentet koto.

Munken Kukai, som skapade hiragana, var en skicklig kalligraf och lärd i kinesisk litteratur. Han sammanställde en banbrytande teoretisk volym med skrifter från Han-, Wei-, Sui- och Tangdynastierna – ”Bunkyo Hifuron”. Hans omfattande forskning användes av senare generationer som en analytisk referens.

Kukai spred också kinesisk kalligrafi till Japan, och anses vara en av de tre stora kalligrafimästarna under Japans Heinan-period (794-1185).

Lady_playing_koto

En japansk kvinna spelar koto, målad 1878 Hasegawa Settei. (Library of Congress)

Suzhou_2006_09-20-1500x1047

En kvinna som spelar det klassiska instrumentet guzheng i Suzhou i Kina år 2006. (Foto: G41rn8/CC BY-SA 4.0)

Ett imperium grundas

Taikareformen förändrade gradvis Japan till en nation med lagar och förordningar, och banade vägen för ett feodalsamhälle. Tidigare enkla departement och ministerier utökades och kompletterades med institutioner som klanregister och skattelängder.

Innan Tokyo blev huvudstad på 1800-talet hade kejsaren sin hemvist i Kyoto, som efterliknade Tangdynastins huvudstad Chang’an i sin rektangulära uppbyggnad och arkitektoniska stil. I båda städerna var palatsen belägna i norr, vilket ansågs vara en bra position för en monark eller familjeöverhuvud, eftersom det symboliserade polstjärnan.

Tokyo har vida överskuggat Kyoto i invånarantal och betydelse, men Kyoto har bibehållit en tydlig klassisk karaktär från den gamla tiden, när japanerna influerades av det stora Tangimperiet. Under andra världskriget klarade sig staden från amerikanska bomber som förstörde andra industristäder, och skonades från atombomben delvis tack vare sin kulturella betydelse.

Japan_2006_-_Kyoto_-_Toji_Pagoda-1500x1125

Toji-pagoden i Kyoto, Japan. (Foto: Simone Urbinati/CC BY-SA 3.0)

Den uppgående solens land

Innan Japan fick en nära kontakt med Tangimperiet hade landet inget riktigt inhemskt namn. Japanerna hade en ö-kultur utan behov att se sig som en helhet. Kineserna använde det nedsättande ordet ”dvärgbarbarer” om japaner.

Det här förändrades när kineserna blev mer medvetna om landet i öst. I texter som skrevs under den tiden framträdde ett nytt namn sammansatt av tecknen ”Ri ben” som ungefär betyder ”solens ursprung”. Ur kinesiskt perspektiv var japaner ett folk som levde vid soluppgången, bortom havet i öster. Det japanska namnet är Nihon eller Nippon.

I skrifter från Marco Polos resor till Kina, refererade han till landet som ”Cipangu” eller landet Japan, efter den kinesiska dialekt som talades vid den tiden. Så småningom förvandlades namnet till det moderna västerländska namnet Japan.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss. 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024