Kan det vara så att ett överdrivet fokus på det egna jaget får oss att må sämre, fast vi inbillar oss att det är just det vi behöver för att må bättre? Och har vi svårt att göra skillnad på att vara sjuk och att känna sig sjuk? Låt oss fundera kring detta.
Trots bättre hälsa och välbefinnande hos befolkningen och ständigt ökade resurser till vårdgivare och experter fortsätter ohälsotalet att öka. Man kan av den anledningen fråga sig om det är något lurt med hela saken, samt mer snävt, med detta som handlar om redovisning av antal utbetalda dagar med ersättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom per person och år.
Vad är ohälsotal egentligen? Förr var man frisk och blev sjuk, varpå man snabbt ville komma på fötter igen. Det var lite skamligt att vara hemma för ofta och för länge. Är det så i dag? Har gränsen mellan att vara sjuk och känna sig sjuk luckrats upp, kanske rentav försvunnit?
