Nu är det snart jul igen och en del av oss är kvar för att fira den. Varför inte göra det med besked, denna glädjens högtid? Arne Nilsson minns barndomens jular, saknar ett och annat men önskar nu för tiden mer frid än jul.
Be någon berätta om sin barndoms jular, och du får dig troligen en ganska gedigen och innehållsrik berättelse till livs, väl värd att lyssna på. Förväntan, julklappar, god mat och tomtar är ofta gemensamma nämnare i sådana berättelser, som gärna är idylliska och söta. Men ett litet eller stort stänk av beska kan ibland förekomma.
Med lätthet kan jag vinkla min barndoms jular i Skåne i idyllens tecken. Lutfisken som lades i blöt, pappa som malde senap med kanonkula och bunke i knäet. Mamma som kokade knäck, och då fick ingen unge vara i köket, för själva upphällningen i knäckformar som riskerade att välta var ett arbete som krävde koncentration och inga störningsmoment i form av uppspelta och sötsugna barn.
