Som vanligt före valet sopas väljarnas viktigaste fråga – sjukvården – under mattan. I stället har det de sista flämtande veckorna rests röster som jämför vårt land med Tyskland under trettiotalet. I den stund SD tar plats i en svensk regering blir det samma visa här, menar man. Analysen delas av ledande socialdemokrater och ett antal andra opinionsbildare.
I DN debatt den 4 september: ”Valdeltagandet är högt i Sverige, vilket speglar ett starkt engagemang hos det svenska folket. Detta är förstås positivt. Men det innebär inte att vi kan slå oss till ro. Attacker mot demokratin förekommer också här. Det sker i olika utomparlamentariska grupperingar, men även i riksdagen uppfattar vi att Sverigedemokraterna utgör ett hot. Partiets bruna historia med rötter i nazism och Bevara Sverige svenskt erkänner de i dag till och med själva.”
Indicierna som i texten räknas upp innefattar SD:s ifrågasättande av public service, presstödet, studieförbunden plus några till. Frågan inställer sig: Har författarna tagit del av kritiken från Riksrevisionen och andra, kring det vars undertext bland annat stavas korruption?
”Ett annat hot mot demokratin kan vara om den inte förmår leverera vad människor förväntar sig. Det kan leda till minskat förtroende. Det var i hög grad vad som hände på 1930-talet. Det politiska systemet måste kunna visa handlingskraft och förmåga att i väsentliga avseenden omsätta medborgarnas önskningar i praktisk verklighet.”
Syftet är att säkra en fortsatt S-ledd regering.
Vilken politisk handlingskraft och vad demokratins lagstiftande församlingar har visat och levererat det senaste decenniet på områden som vård, skola, integration och grov kriminalitet, för att inte tala om det som nu är på tapeten – energiproduktion – lär författarna inte utveckla. Brunt blir det när man kackar i eget bo.
Ett tydligt men indirekt mått på hälsotillståndet för svensk demokrati är hur penslandet med femtio nyanser av brunt knappast alls möts av kritik. Frånsett från utpekade förstås.
Förutom Tove Lifvendahl i SvD den 4 september: ”Det är bara att gratulera Socialdemokraternas valkampanj till att ha vunnit fredagens mediedygn, på delad pokalplats med Sverigedemokraterna. Ett mediedygn är den tideräkning som råder på partiernas pressavdelningar. Vem dominerade i medierna de senaste 24 timmarna? När det gäller SD slåss S inte mot fascismen, utan främst för att bevara sitt partis makt. Men det är nog också så att det större parti som är först med att bita huvudet av skammen och undersöka i vilken mån det går att samarbeta med SD, samtidigt riskerar att tappa väljare dit.”
Lifvendahls analys är med all sannolikhet korrekt: Syftet för socialdemokrater, som tillsammans med stödpartier och övriga ekokamrar i valrörelsens slutskede drar paralleller mellan dagens Sverige och Hitlers tredje rike, är att förbättra några partiers resultat. Sina egna och SD:s. Med den baksluga uträkningen att vad som förloras i väg vinns i kraft. Att M (och L) förlorar fler röster än vad SD vinner. Särskilt vackert är det inte.
Duon Löfven-Westerbergs fiffiga delmotiv, att ge råg i ryggen till den L-falang som hatar SD mer än samröre med S, är en del av mönstret. Särskilt anmärkningsvärt är hur en tidigare partiledare oblygt medverkar i försöket att radera sitt parti från Sveriges riksdag.
Det mest avslöjande för hälsoläget i svensk demokrati är ändå vad som ännu ingen vågat säga högt, utom indirekt Säpo-chefen Fredrik Bratt i en Expressenintervju den 29 augusti:
”Ensamma gärningsmän är svåra att upptäcka och kan också snabbt gå från ord till handling. Psykisk ohälsa komplicerar ytterligare. Vid flera av de dåd som inträffat har Säpo i efterhand sett att den psykiska ohälsan vägt tyngre än ideologi.”
Att mordet på Ing-Marie Wieselgren utfördes av en svårt psykiskt sjuk man har med stor tydlighet framgått.
Att två veckor före valet låta åklagare offentliggöra och sedan i landets alla medier sprida berättelsen om hans påstådda plan – att bringa Annie Lööf om livet – går att förstå på ett enda sätt: syftet är att säkra en fortsatt S-ledd regering.
Anders Mansten - Anestesi- och iva-överläkare
Kontakta skribenten: [email protected]
