En artikel om utsläpp från vindkraftverk har lett till en infekterad debatt om vem som har rätt och vem som har fel, samt till frågor om jäv. Mitt i debatten befinner sig skådespelaren Stefan Sauk som har intresserat sig för frågan – och blivit uthängd.

Den 14 mars i år kunde Epoch Times rapportera om tre forskare som hade funnit oväntat höga halter av potentiellt farliga ämnen runt en stor vindkraftspark. Forskarna kunde visa på fragment från rotorbladen i vatten, mossor och sediment.

– Vi trodde inte att vi skulle hitta så mycket fragment från rotorbladen, men det gjorde vi, sade Helen Karlsson, anställd på Region Östergötland och adjungerad biträdande professor i arbets- och miljömedicin vid Linköpings universitet, till Epoch Times.

Den påminner om den industriella revolutionens blindhet för hälsoeffekter.

Åke BergmanSeniorprofessor vid Örebro universitet

Hon kunde berätta om ett 50-tal identifierade kemikalier, däribland hormonstörande ämnen som bisfenol A. Eftersom det endast var en pilotstudie kunde forskarna inte ge en tydlig bild av mängden utsläpp eller vilken fara de utgör, men svar på frågorna kan vara på gång.  

Det var bland annat dessa preliminära resultat som skådespelaren Stefan Sauk valde att lyfta fram i en video på sin Facebooksida den 10 oktober. Han ifrågasätter också varför Naturvårdsverket nekade forskarna medel när en liknande ansökan fick höga betyg från forskningsrådet Formas.

– Det skulle jag inte ha gjort, för nu har jag blivit uthängd av Källkritikbyrån, säger Sauk, som ifrågasätter varför det är så känsligt att rikta kritik mot den gröna omställningen.

”Fel om mikroplaster och bisfenol i Stefan Sauks vindkraftvideo”, skriver journalisten och granskaren Åsa Larsson på Källkritikbyråns webbplats.

Det är många som anser att våra beräkningar är fel, men hittills har ingen kunnat peka ut vad som är fel.

Asbjørn SolbergThe Norwegian Turbine Group

”Skådespelaren Stefan Sauk hävdar i en video att planerade vindkraftparker vid Gotland kommer att släppa ifrån sig stora mängder med farlig mikroplast. Men det motsägs av experter och myndigheter”, fortsätter hon.

Att rotorbladen åldras och kon­­taminerar omgivningen med plastfragment råder det ingen tvekan om – ett nedmonterat rotorblad visar tecken på kanterosion. Frågan är om utsläppen är farliga för människor och djur.

Det var just den frågan som de tre forskarna försökte få svar på när de ansökte om medel från Naturvårdsverket 2023. Forskarna anser att det inte går att besvara frågan med säkerhet utan praktiska undersökningar. Då de nekades medel har frågan förblivit obesvarad av akademin, men den har diskuterats vidare i andra forum, såsom Sauks Facebook-, Instagram- och TikTok-konton. Hans budskap har nått hundratusentals personer. Det verkar alltså finnas ett intresse, kanske för att många nya, och allt större, vindkraftsparker planeras.

Satiren ger dig möjligheter att säga sanningar som inte går att säga på ett annat sätt, och därför är den viktig.

Stefan saukSkådespelare

I sin granskning hänvisar Källkritikbyrån till Naturvårdsverket som skriver följande på sin webbplats: ”Det fåtal mätningar och vetenskapliga studier som finns, visar inte att vindkraftverk skulle vara en viktig källa till utsläpp av mikroplast.”

Naturvårdsverket hänvisar bland annat till siffror från vindkraftsindustrin, men förklarar också att det finns kunskapsluckor om mikroplaster.

– Det som förbluffar mig är att svenska myndigheter helt ogenerat hänvisar till siffror från vindkraftsindustrin, säger Sauk.

Problemet med Naturvårdsverkets två rapporter om utsläpp av mikroplaster från 2017 och 2019 är också att de inte omfattar utsläpp av epoxi från vindkraftverk. Epoxi är en flytande plast som härdar när resin och härdare blandas, och utgör en stor del av rotorbladen. Den kombineras med glas- eller kolfi­­ber och skapar ett perfekt material för produkter som utsätts för stor påfrestning där viss flexibilitet tillåts. Epoxi består i sin tur av bland annat bisfenol A, och är vanligt i båtskrov, men vindkraften utgör en växande del av användningen av epoxi i Europa – och därmed användningen av bisfenol A då det utgör omkring 30 procent av epoxi.

– Jag har frågat forskare om det finns studier som visar att utsläppen är ofarliga, men det har ingen kunnat ge mig. Däremot finns studier som visar att erosio­nen är ett problem.

En annan av Källkritikbyråns källor är forskaren Thomas Dahlgren vid institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet och forskningscentret Norce (Norwegian Research Centre) i Bergen. Han är kritisk till Sauks uttalande: ”Det finns ingen vetenskap bakom de här påståendena”, skriver han till Källkritikbyrån.

– Jag tittade på forskningsläget och hittade viss forskning om erosion. Vindturbinblad innehåller lite bisfenol A men det gör alla plaster i världen, och mängden från rotorbladen är försumbar. Det går inte ens att mäta.

Gällande risker, svarar han:

– Vad det gäller hur giftigt det är har ingen kunnat påvisa några problem. En kinesisk studie visar att det knappast fanns några fragment runt vindkraftverk.

Han gör bedömningen att utsläpp från vindkraftverk inte utgör några problem.

Men Dahlgren har också uttalat sig i vindkraftsindustrins favör. På Havet.nu skriver han: ”Det är dags att även mark- och miljö­domstolen tar ansvar i klimat­frågan, och hänger med i de­batten och rapporterna från de internationella klimatmötena. Då finns det inga skäl att stoppa vindkraftsparken i Hake fjord.”

På frågan om han är jävig svarar han:

– Jag försöker att vara så vetenskaplig som möjligt. Allt jag säger ska bygga på vetenskap. Det är min ambition i alla fall.

Men det finns ytterligare frågetecken: Det finns nämligen en koppling, om än svag, mellan Dahlgrens arbetsplats Norce och Källkritikbyrån. De är båda finansierade av universitetet i Bergen. Norce ägs till 51,9 procent av universitetet.

Källkritikbyrån får finansiering från universitetet i Bergen via konsortiet Nordis (Nordic Observatory for Digital Media and Information Disorder). Där ingår universitetet i Bergen och Linnéuniversitet samt faktagranskare från Norden. Nordis är en av de nationella hubbarna inom European Digital Media Observatory (EDMO), ett EU-finansierat projekt mot desinformation. EU-kommissionen har tillkännagivit bidrag på totalt elva miljoner euro för att etablera åtta regionala EDMO-hubbar i olika medlemsländer.

– Det känner jag inte till, säger Dahlgren.

Källkritikbyrån är även finansierad av bland andra Meta, som äger Facebook – där Stefan Sauk har blivit flaggad – och de svenska public service-bolagen där de har bidragit med källkritik kring bland annat pandemin och det förra USA-valet.

Källkritikbyrån finansieras med skattepengar och ska därför kunna granskas. Epoch Times har frågat om de vill ställa upp på en intervju, men inte fått svar.

Vilka forskare lutar sig då Sauk på?

Förutom de tre forskarna i Epoch Times artikel finns en expertgranskad studie som ofta citeras i sammanhanget. Den publicerades av forskare från Strathclyde University i Glasgow 2021 och visar att rotorbladen eroderar när de träffar regndroppar.

Syftet med rapporten var att beräkna behovet av underhåll, men den beräknar också förlusten av material, vilket kunde uppmätas till maximalt 0,2 procent vid 500 mm årlig nederbörd och minst 0,037 procent vid 50 mm nederbörd.

Deras metod har därefter använts av den norska gruppen The Norwegian Turbine Group, som i rapporten ”Leading edge erosion and pollution from wind turbine blades” uppskattade utsläppen till 62,5 kilo per år från vindkraftverk vid Norges västkust.

– Det har publicerats hundratals rapporter som visar att erosion från vindkraftsblad är ett stort problem, men all forskning som har gjorts syftar till att beskriva effekten på kraftproduktionen. Ingen har forskat om effekten av läckage av epoxi­plast på naturen, säger Asbjørn Solberg, en av författarna.

– Det är många som anser att våra beräkningar är fel, men hittills har ingen kunnat peka ut vad som är fel.

I en mejlkorrespondens som Epoch Times har tagit del av framgår att en av författarna till den skotska studien, Kieran Pugh, förklarar för den norska gruppen att utsläppen kan vara större än vad som har uppskattats.

– Kort efter att vår studie blev offentlig släpptes nyheten att universitet hade fått en stor summa pengar för nya studier tillsammans med vindkraftsindustrin, säger Jan-Erik Weinbach från den norska gruppen.

En tid efter publikationen fick universitetet ett anslag på över 20 miljoner kronor för att göra nya studier tillsammans med Aker Offshore Wind.

Aktörer inom vindkraftsindustrin har citerat den skotska forskaren Margaret Stack från Strathclyde, som hävdar att norrmännens siffror är felaktiga.

– Vi har skrivit flera mejl till Stack och bett henne att svara på om hon är rätt citerad av vindkraftsbranschen. Vi har också bett henne precisera vad hon tycker är fel i vår beräkning, men hon kan inte specificera sin kritik, och då blir det omöjligt för oss att försvara oss eller att revidera våra uppskattningar, säger Solberg.

De förstår att debatten om utsläpp från vindkraftsindustrin kan vara svårförståelig, men säger till Epoch Times att om man betänker att ett stort havsbaserat verk i dag bär rotorblad som väger 70 ton styck, alltså över 200 ton totalt, är det lättare att förstå att mängden utsläpp kan bli ett problem.

– Epoxiplast fungerar som en trojansk häst med magen full av bisfenol A. Men det är inte fri bisfenol inbäddad i epoxifickor som är det stora problemet, utan att epoxiplasten som innehåller bisfenol går sönder.

– Vid ett haveri får vi inte bara mängder av plast i havet utan också upp till 1 500 liter växel­lådsolja i havet, säger Solberg och hänvisar till ytterligare en rapport de har gjort.

Källkritikbyrån skriver i sin granskning att de också har räknat på mängden utsläpp från vindkraftverk i Sverige. De kommer då fram till totalt 600–700 kilo per år. Det skulle innebära runt 120 gram per vindkraftverk, då det finns omkring 5 500 stycken i landet.

Förra året släpptes en rapport från certifieringsföretaget Det Norske Veritas som bekräftar vad den norska gruppen har pekat på: större osäkerheter kring kostnader för underhåll av rotorblad, större mängd problem kopplat till rotorbladen och fler incidenter på grund av kanterosion än vad man tidigare har beräknat.

 Om detta utgör några problem för människor är osäkert.

Åke Bergman är seniorprofessor vid Örebro universitet och professor emeritus i miljökemi vid ACES, Stockholms universitet. Han tror inte att bisfenol från rotorblad är ett stort problem, då ren bisfenol A oftast förekommer i eventuella fickor av icke reagerade ämnen i materialet vid polymeriseringen.

– Det är en annan sak vid användning av material där dricksvatten kommer i kontakt med en bisfenol A-genererad polymer. Fickor med bisfenol kan då nå dricksvattnet och det är en uppenbar hälsorisk, säger Bergman.

Av den anledningen är det inte längre tillåtet inom EU att göra så kallad relining med bisfenol i vattenrör. Han ser däremot andra problem med rotorbladen.

– Främst tänker jag på eventuella additiv som används för att tillverka dem, och utsläpp av alla plastfragment som bryts ner till mikroplaster, säger han.

Bergman har däremot en tydlig åsikt då det gäller den gröna omställningen, där vindkraften utgör en viktig del.

– När det gäller den gröna omställningen i stort är jag ganska bekymrad. Det ser ut som att det inte finns den kompetens som krävs för att bygga det som föreslås.

– Den påminner om den industriella revolutionens blindhet för hälsoeffekter.

Just nu pågår två studier i äm­­net, en i Belgien (det så kallade Anemoi-projektet) som finansieras av EU, och en av de tre forskarna i Sverige. Båda syftar till att ge svar på frågan om vindturbinerna och inte minst rotorbladen kontaminerar omgivningen på ett sätt som är farligt. De svenska forskarna vill inte uttala sig om preliminära resultat, men de förklarar att de har fått en finansiär i form av en stiftelse, och att de har minst två år på sig att komma fram till ett resultat. Ett preliminärt resultat kan komma redan till sommaren.

Stefan Sauk tänker inte ge upp sina videor där han kritiserar allt från vindkraft till vård. Han önskar högt i tak i debatten och ser gärna granskningar av den typ som Källkritikbyrån ägnar sig åt, men säger att de måste vara helt transparenta.

– Vem granskar granskaren?

Han anser också att den politiska satiren är svag och att det råder en tystnadskultur i Sverige.

– Satiren ger dig möjligheter att säga sanningar som inte går att säga på ett annat sätt, och därför är den viktig. Narren har en viktig roll, säger han och syftar på sin bakgrund som skådespelare.

Var kommer då engagemanget ifrån?

– Man får backa till ”Lorry” i slutet av 80-talet. Vi gjorde politisk satir i ett litet avsnitt som vi kallade ”Tillfälligt avbrott” 
[i dag benämner han sina inslag ”Tillfälligt utbrott”]. Jag och Rolf Börjlind delade samma bild av samtiden och fördjupade oss i samhällsfrågor. Jag har samma syn på samhället i dag, säger Sauk.

Gällande sin egen roll i debatten om vindkraft gör han en försiktig jämförelse med Evert Taube.

– Jag vill inte jämföra mig med Evert Taube, men när han skrev ett brev till statsministern och förklarade att han ämnade lämna landet om planerna på att bygga vattenkraft vid Vindelälven fortsatte, ja då tog det skruv. 

Kontakta journalisten: [email protected]